tag:blogger.com,1999:blog-126162742024-03-13T20:46:49.056+01:00SJÖLANDERanalys, åsikt, kommentarJohan Sjölanderhttp://www.blogger.com/profile/02661320903684940533noreply@blogger.comBlogger1396125tag:blogger.com,1999:blog-12616274.post-77166036118992028822014-11-25T12:13:00.000+01:002014-11-25T12:15:56.811+01:00Vad ett parti skulle kunna vara<span style="font-family: Calibri;"><strong>De senaste veckorna har jag varit inblandad i en öppen
kandidatur. Vi är flera stycken som varit och är sugna på att ta över som
kommunsekreterare – lokal partisekreterare – för socialdemokraterna i
Stockholm. Det är inte konstigt för det är ett drömjobb. Att få kombinera det politiska och det
strategiska med det organisatoriska, det ideologiska och det folkrörelsemässiga
på detta sätt känns nästan overkligt spännande.</strong> <span style="mso-spacerun: yes;"> </span><o:p></o:p></span><br />
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">Och jag har ofta fått frågan om vad som måste göras. Hur jag
ser på partiet idag. Men inte lika ofta om vad partiet skulle kunna vara. Ändå
är det just denna tanke som får mig att kasta mig in i den centrifug en öppen
kandidatur innebär och det är just den tanken som kommer ge mig energin att
fullfölja uppdraget om jag i slutändan får medlemmarnas förtroende. För jag är
säker på att partierna – och inte minst socialdemokratin – har en framtid och
att det är den framtiden jag vill vara med och förlösa. <o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">Jag tror att partierna måste vara lokalt närvarande. Detta
känns extra angeläget i en ofta rätt anonym storstad som Stockholm. Vi måste ha
företrädare som får tid och möjlighet att profilera sig. Det gäller våra
toppnamn, men det gäller fler än så. Jag vill ha massor av socialdemokrater som
inte kan gå och handla på Konsum för att de hela tiden blir stoppade av
grannar, föräldrar från skolan, kompisar från idrottsklubben, församlingen,
medlemmar i kulturföreningen eller vad det nu kan vara som vill diskutera
lokalpolitiska frågor. Jag vill att den lokala partiorganisationen ska finnas
fysisk nära, synligt, och jag vill väldigt gärna ha fler mötesplatser, fler
lokaler runt om i vår stad. <span style="mso-spacerun: yes;"> </span><o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;"><strong>Vad det handlar om är att bygga tillit, bygga långsiktiga
relationer. I den senaste valrörelsen kunde jag möta samma typ av misstänksamma
utanförskapskänsla bland till exempel äldre människor som lutade åt SD i
Hässelby strand och hos unga män i moskén i Husby. Och jag mötte också samma
vilja till något annat, att bygga tillsammans. Partiet kan vara en viktig part
i detta. Inte ensamt, men i dialog med det lokalsamhälle som finns där, ofta i
den praktisk politisk gärning det innebär att faktiskt göra något konkret, allt
från simundervisning till läxläsning till att hjälpa de mest utsatta till en
lite mindre outhärdlig vardag.</strong> <o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">Det lokala handlar om närområdet men det kan också handla om
andra gemenskaper. Om arbetsplatsen. Yrkesnätverket. I en modern storstad finns
möjligheten att även organisera sig efter intresse. Att förlägga verksamheten,
möten och träffar till andra miljöer än den traditionella föreningslokalen. När
Svenska Dagbladets ledarsida för några år sedan raljerade hårt över vad de
kallade ”sex and the city”-sossarna i nätverket sq2540sthlm <a href="http://johansjolander.blogspot.se/2009/08/fornyelsen-kommer-underifran-som-alltid.html">missade de heltpoängen, att politiskt engagemang i en dynamisk storstad tar och måste ta sig nya uttryck</a>. <o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;"><strong>För jag vill också att själva partiet ska vara något av en
intellektuell tummelplats, en arena för spänstig debatt, nydanande uttryck och
modiga tankar. Just socialdemokratin har, menar jag, varit alldeles för dålig
på att fånga upp de progressiva vindar som blåser inte minst i Stockholm. Så
behöver det inte vara. Arbetarrörelsen har aldrig tidigare haft beröringsskräck
med de intellektuella. Jag vill att partiet ska vara ett naturligt val för vem
som helst som vill utveckla sitt tänkande, sina idéer om världen, och jag vill
att partiet också ska erbjuda såväl mötesplatser som samtalspartners för
forskare, författare, kulturarbetare, alla som delar någon form av
grundläggande värderingsgemskap i tron på ett mer jämlikt samhälle.</strong> <o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">Och framförallt vill jag att partiet, dess medlemmar, de
faktiska människor som idag bär både historia och värderingar, ska ta tillbaka
makten över dagordningen. Det handlar om demokrati på ett mycket djupt plan.
Att fånga upp de känslor och det engagemang och den vilja och den kunskap som
finns bland tusentals engagerade stockholmare och omvandla den till konkret
politiskt tryck är i grunden en organisatorisk fråga. Samtidigt är den också så
oändligt mycket mer än ”bara” en organisatorisk fråga. Det handlar om politik,
det handlar om demokrati, det handlar i grunden om vilket samhälle vi vill ha. <o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">Ungefär så tänker jag. Och jag känner en oerhörd glädje
inför möjligheten att få arbeta med att förverkliga detta. <o:p></o:p></span></div>
Johan Sjölanderhttp://www.blogger.com/profile/02661320903684940533noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-12616274.post-79970725329114379952014-11-20T13:44:00.000+01:002014-11-20T13:44:29.557+01:00Om längtan efter det röda. Eller, vilken är egentligen socialdemokratins själ?
<span style="font-family: Calibri;"><strong>För några dagar sedan skrev författaren Lena Andersson en <a href="http://www.dn.se/ledare/kolumner/lena-andersson-partiet-framfor-allt/">uppmärksammad krönika</a> i Dagens Nyheter. Den är inte helt lättgenomtränglig, och
går jag till mitt eget facebookflöde kan jag konstatera att texten går att
förstå på ett antal olika sätt. På ytan är det dock en reflektion utifrån en
läsning av Daniel Suhonens extremt uppmärksammade inifrånbeskrivning av sin tid
med den förre socialdemokratiske partiledaren Håkan Juholt. Och jag ska inte
påstå att jag tolkar den bättre än någon annan men tycker ändå den väcker en
del frågor av väldigt stor politisk relevans. Frågor om höger och vänster, och om vad socialdemokrati egentligen är.</strong> <o:p></o:p></span><br />
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">Lena Anderssons krönika är på ett plan en kritik mot en partikultur som blivit yta utan innehåll. Att vara en äkta socialdemokrat, menar Andersson kritiskt, handlar inte längre om något typ av idé eller politiskt riktning utan en känslomässig bindning till vissa attribut, till<em> Partiet</em>. Troheten till <em>Partiet</em> har blivit tom liturgi, <em>besvärjelser</em> för att använda ett ord lånat från <strong>Katrine Kielos</strong> för att beskriva vad jag tror är ungefär samma sak. Särskilt drabbar denna kritik vad Andersson väljer att kalla partihögern (partivänstern avfärdar hon mer för att hon tycker de har fel). </span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">Jag tror det är svårt att
förstå Anderssons resonemang om man inte väger in den betydelse hon själv
lägger vid begreppet <i style="mso-bidi-font-style: normal;">essens</i>. Här
knyter hon an till en större teoretisk diskussion och den uppgörelse
författaren under lång tid försök göra med vår tids dominerande <a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/Postmodernism">postmodernism</a>. Grundfrågan
är väl om jag som lekman får försöka formulera den om det finns vissa
grundläggand objektiva sanningar, till exempel någon form av mänsklig natur,
eller om allt är sociala konstruktioner, språkliga skapelser producerade i
någon form av – för att använda ett teoretiskt modeord – <a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/Diskurs">diskursiv</a> maktkamp. <o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;"><strong>Vad Lena Andersson hävdar i sin krönika är alltså utifrån
denna läsning två saker. Det <i style="mso-bidi-font-style: normal;">finns</i> en
socialdemokratisk <i style="mso-bidi-font-style: normal;">essens</i>, dvs,
någonting som socialdemokratin faktiskt <i style="mso-bidi-font-style: normal;">är</i>,
och denna objektiva socialdemokrati ligger närmare vad Daniel Suhonen vill ha
än vad det faktiskt existerande socialdemokratiska partiet av idag faktiskt <i style="mso-bidi-font-style: normal;">är</i>.</strong> <o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">Jag är själv ingen vän av postmodernismen men får väl ändå
erkänna att jag på ett teoretiskt plan tycker det är rätt långtgående
ståndpunkter. Men om vi bortser från de mer akademiska invändningarna lyckas
Andersson ändå fånga en diskussion som åtminstone inom socialdemokratin
är väldigt levande. Diskussionen om vad socialdemokratin <i style="mso-bidi-font-style: normal;">är</i>, vad som är den <i style="mso-bidi-font-style: normal;">äkta</i>
rörelsen, vilken som är partiets egentliga <i style="mso-bidi-font-style: normal;">själ</i>,
dyker ständigt upp. Inte bara i långa svårgenomträngliga debattartiklar utan
lika mycket på föreningsmöten, på medlemskurser, i studiecirklar. Ibland
positivt laddad som grund för en känsla av stolthet och tillhörighet, ibland
snarare förknippad med en känsla av svek (man känner inte igen sig,
socialdemokratin har tappat sin ideologi, vi måste tillbaka till rötterna, etc).
<o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">Författaren <strong>Bengt Nerman</strong> gick i sin lilla mycket läsvärda
skrift Frågan om människovärdet från 1993 så långt som att han beskrev
socialdemokratins dåvarande tillstånd som ett av existentiell kris och drog
närmast individpsykologiska paralleller. Uppgiften var att med hjälp av i stort
sett terapeutiska metoder återigen hitta sig själv. </span><span style="font-family: Calibri;">Och man kan såklart raljera över angreppssättet men då
riskerar man att missa något viktigt. För även om man kan ha rätt kraftfulla synpunkter
på föreställningen att det finns någon typ av objektivt upptäckbar sanning om
socialdemokratins inre karaktär (och att denna sanning med fördel kan avslöjas
av en utomstående författare och intellektuell som Lena Andersson) eller för den delen att ett politiskt parti kan liknas vid en individ med någon form av identitetskris så är det
inte meningslöst att diskutera vad socialdemokrati faktiskt <i style="mso-bidi-font-style: normal;">är</i>. Kanske kan man till och med tala i termer
av en socialdemokratins <i style="mso-bidi-font-style: normal;">själ</i> eller <i style="mso-bidi-font-style: normal;">väsen</i>. Någonstans i skärningspunkten
mellan ideologi och dagspolitik, historia och nutid, organisation och kultur
finns det något som är större än bara ett organisationsnummer och ett
dagsaktuellt politiskt program. <o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;"><strong>Så min huvudkritik mot Lena Anderssons artikel är nog inte
ansatsen att hitta en socialdemokratisk essens utan att hon förenklar till
banalitetens gräns när hon sedan försöker definiera denna. Det är inte så svartvitt
att vi har å ena sidan har en partivänster som representerar socialdemokratins
sanna jag och å andra en partihöger som slängt allt det på papperskorgen och
bara är intresserade av makt (eller att hylla tomma symboler). <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Hela
partiets historia talar snarare för att vi bör förstå det som någon form av
dialektisk dans, ett växelspel mellan radikalitet och pragmatism, känslor och
förnuft, förändring och förvaltning, makt och motmakt, eller som jag föredrar att helt enkelt uttrycka det: mellan rött och grått.</strong> <o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">Pragmatismen är ju inget om den står på egna ben, där har
Andersson naturligtvis rätt, men för mig är det omöjligt att se att man skulle
kunna definiera svensk socialdemokrati utan att se att pragmatismen – att man
sätter faktiska resultat framför de stora gesterna – som <em>en</em> bärande <i style="mso-bidi-font-style: normal;">del </i>av partiets identitet. Samma sak med
politiken för ekonomisk utveckling, jobben, regeringsdugligheten, viljan att
lägga grunden för en gemensam välståndsökning, allt sådant som lite slarvigt
kan avfärdas som ”höger” – det är klart det är socialdemokrati. Också. <o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">Samtidigt kan jag också känna igen mig i den längtan efter
det bultande röda hjärta som håller den gråa maktmaskinen igång som jag tror till exempel Suhonen saknar och som jag tror var den nerv som Håkan Juholt under
sina mer lyckade stunder som partiledare lyckads beröra. Vad brinner egentligen
socialdemokratin för? Hur lyckas vi uttrycka jämlikhetsdrömmen, vad innebär
den i vårt moderna samhälle? Hur hanterar vi de stora frågor som berör dagens
människor; om jämställdheten, arbetslivet förutsättningar, klimatkrisen,
segregationen som drar samhället isär? Och på ett djupare plan: hur kan man på
ett modernt sätt artikulera kritiken mot en kapitalism som slagit över i
marknadssamhälle och allt tydligare invaderar allt större delar av människors
livssfärer? <o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;"><strong>Socialdemokrati ska vara grå. Förnuftig. Samarbetsinriktad.
Påläst och seriös. Men det är inte därför den finns till. Utgångspunkten – tron
på jämlikheten, människovärdet, den grundläggande samhällskritiken – ligger djupare
och utgör en moralisk impuls som i sig inte är kompromissbar.</strong> <o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">Häromdagen presenterades den analysgrupp som ska försöka förstå
det senaste socialdemokratiska valresultatet. Jag tror att en av de saker de
borde titta på är om partiet inte tydligare skulle behöva återknyta till denna
moraliska grundimpuls. Våga visa att ibland går värderingar före taktiska
bedömningar och opinionsläsningar. <o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;"><strong>Jag säger inte att det helt saknas idag. Erkännandet av Palestina
var en sådan åtgärd som den nya samarbetsregeringen redan visat mod genom att
våga göra. Det finns oerhört spännande saker rörande kampen mot ojämlikheten i
hälsa, kritiken av New Public Management inom välfärden och att antal andra
områden där det går lätt att identifiera ett tydligt rött stråk. Arbetet inte bara för arbete åt alla - vilket iof är viktigt nog i sig - utan även för goda arbetsvillkor och ett hållbarare arbetsliv, samt för en skola som i stället för att slå ut håller samman, bär också på en påtaglig ideologiskt grundad potential.</strong> </span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">Så till skillnad från när Nerman skrev sin bok 1993 är det kanske inte terapi partiet
behöver utan mer av modig politisk handling. Vilken framtidens socialdemokrati är
avgörs då inte på DNs ledarsida, utan av partiet självt. Jag ser den utvecklingen an med tillförsikt. <o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<o:p><span style="font-family: Calibri;"> </span></o:p></div>
Johan Sjölanderhttp://www.blogger.com/profile/02661320903684940533noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-12616274.post-53624004463176340462014-09-15T17:11:00.000+02:002014-09-15T17:11:30.036+02:00Den gråtande sverigedemokraten
<br />
<strong>
</strong><span style="font-family: Calibri;"><strong>Hon hade kanske varit en vända på krogen, och klockan var
sent. Vi skulle precis packa ihop valstugan efter att ha skickat vidare den
sista eftersläntrande väljaren i jakt på sin vallokal. Hursomhelst ville hon
prata. Det var inte svårt att lista ut vart samtalet skulle leda. Hon började
med att berätta om sin arbetarbakgrund, om pappan som varit facklig, om hur hon
värderingsmässigt ”egentligen” var socialdemokrat in i själen. Men. Fortsatte
hon. Det går inte längre. Ni har gått för långt. Sverige klarar inte mer. Vi
kan inte längre ta hand om oss som redan bor här.</strong> <o:p></o:p></span><br />
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">Det finns en scen i fransmannen Robert Guédiguians Marseille-skildring
Den lugna staden som jag ofta tänker på. En ledare från främlingsfientliga
Front National blir anklagad för att föra hatpolitik. Han svarar med en
motfråga. ”Älskar du din fru?” undrar han. ”Älskar du din fru mer än du älskar
andra kvinnor?” När den arga utfrågaren lätt förvirrad svarar jakande kontrar
högermannen med att fråga om detta innebär att han också hatar andra kvinnor. För
sådan är alltså den högerextrema politiken. Vi hatar inte de andra, vi bara
älskar oss som bor här. Lite mer. <o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">Bilden och argumentet är naturligtvis djupt förrädiska. Den
försöker dölja det faktum att främlingsfientliga politiker i sammanhanget måste
förstås som svartsjukan och misstänksamhetens kolportörer. De hämtar sin näring
<i style="mso-bidi-font-style: normal;">just genom</i> att bygga upp en
motsatsställning till de andra. Och det är i sin tur inte möjligt om inte de
andra beslås med diverse brister och onda uppsåt. De speciella med den främlingsfientlige
politikern i exemplet är alltså inte att han älskar sin fru, utan att han måste
bevisa detta genom att sprida misstänksamhet och avund mot de andra kvinnorna. <span style="mso-spacerun: yes;"> </span><o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">Och, för att fortsätta på samma bild, denna misstänksamhet
och denna avundsjuka är naturligtvis lättare att kittla om förhållandet som det
är redan är behäftat med brister. Jag har kommit i kontakt med väldigt många
SD-sympatisörer eller personer som åtminstone lutade åt det hållet under den
här valrörelsen. Några var överhuvudtaget inte intresserade av att prata.
Nästan ingen – med några synnerligen olustiga undantag - har uttryckt direkt rasistiska
åsikter (även om det kan ha att göra med sammanhanget). De flesta har tvärtom
uttryckt stor sympati och empati med människor som flyr från exempelvis dagens
Syrien och liknande. </span><span style="font-family: Calibri;">Men hos de allra flesta kryper där förr eller senare fram en
känsla av svek. Det var den där mannen som nekats socialbidrag ”fast
invandrarna fick”. Någons släkting som inte fick hjälp av arbetsförmedlingen ”för
att han var infödd svensk”. Staten, samhället, etablissemanget, Sverige;
framstår i deras berättelser som en närmast notoriskt otrogen äkta hälft som öser
diamanthalsband över älskarinnorna medan den lagvigda hustrun går hemma och
försmår. <o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">En sådan känsla kan inte bemötas enbart med rationella
argument.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>För visst finns det sådana.
Diamathalsbanden går inte till flyktingar och invandrare, de reas ut i skattesänkningar
för de som redan har det bäst. Finns det något vi vet om historien så är det
att öppna samhällen i längden vinner över slutna. Väldigt många av de ”svek”
som människor hör talas om och som sprids på nätsajter, i fikarum och på
sociala medier är dessutom inget annat än falsarier och rykten, ivrigt påhejade
av de som bygger sin politiska karriär på den typen av misstänksamhet och den
splittring den föder. <o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;"><strong>Men i grunden har ändå Stefan Löfven när han pekar på
hopplöshet och oro för den egna framtiden som den mylla i vilken denna typ av
känslor växer. Detta är ingen ursäkt för rasism. Rasism är att hata sina
grannar, sina medmänniskor, och det är fullkomligt oacceptabelt. Men någon
sorts liberalutopisk strategi som bygger på att människor ska ta sitt förnuft
till fånga och inse hur mycket roligare Sverige blir för att vi kan få en
schysst kebab till snabblunch missar hela problemets karaktär och inte minst
känslomässiga bottnar.</strong> <o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">Jag tror på en stark och aktiv antirasism. Inte främst för
att bekämpa SD, utan för att Sverige ska vara ett land för alla som bor här,
oavsett varifrån man själv eller ens föräldrar kommer, hur man ser ut eller
vilken gud man tillber. Men ska vi kunna hålla ihop måste solidariteten omfatta
alla. Vi kan inte med ena handen låta klyftorna öka och med den andra kräva människors
öppna hjärtan. Jag är övertygad om att det svenska folket hyser stor förmåga
till medmänsklighet, att ställa upp för de som har det svårast. Men det bygger
i grunden på någon form av tillit. En känsla av att andra finns där för mig på
samma sätt som jag är beredd att ställa upp för andra. <o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">Nåväl. Vi pratade vidare, medan klockan tickade mot stängningsdags.
Jag var rätt trött efter flera veckors intensivt kampanjande och kanske inte
mitt mest diplomatiska jag. Körde rätt hårt på vilket högerparti SD är och den
vanliga retoriken. Var extremt tydlig på vårt moraliska ansvar att ställa upp
för de som flyr för sina liv. Hade väl någonstans gett upp hoppet om att komma
fram till något och konstaterade flera gånger att vi helt enkelt tyckte olika. <o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;"><strong>Så plötsligt skymtade jag en tår i hennes öga. Och innan jag
ens hann fatta vad som hände gick hon fram och gav mig en kram. Paff stod jag
kvar medan kvinnan försvann hastigt bort över torget. Samtidigt slog klockan
åtta. Vallokalerna stängde. Och fastän jag inte visste om det vid tillfället
hade svenska folket precis röstat fram ett främlingsfientligt högerparti till
landets tredje största.</strong> <o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">Inget har retat svensk höger så mycket som den
socialdemokratiska formuleringen om att något håller på att gå sönder i vårt
samhälle. Men det är just det som håller på att hända. Det vilar ett tungt
ansvar på de politiker som i söndags fick folkets förtroende att göra landet
helt igen. Hur väl det lyckas är vår tids kanske största ödesfråga. <o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<o:p><span style="font-family: Calibri;"> </span></o:p></div>
Johan Sjölanderhttp://www.blogger.com/profile/02661320903684940533noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-12616274.post-26692920929707533552014-09-07T17:38:00.000+02:002014-09-07T17:38:37.561+02:00Brev till en väljare
<br />
<span style="font-family: Calibri;"><span style="font-family: Times New Roman;">Hej</span></span><br />
<span style="font-family: Calibri;"></span><br />
<span style="font-family: Calibri;">Jag skriver detta mitt i rasande valrörelse. Det är inte en
slump. När man är ute och träffar människor, samtalar med dem om deras drömmar
och oro, då blir det politiska förtroendet plötsligt väldigt verkligt. Det är
ett oerhört ansvar vi som söker politisk makt tar på oss. <o:p></o:p></span><br />
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">Därför vill jag passa på att använda bloggen för att
ytterligare förklara vem jag är, vilka frågor jag driver, vad jag vill göra om
jag får möjligheten att vara med och styra Stockholms läns landsting. Jag
skriver detta riktat direkt till dig som väljare. Min förhoppning är
naturligtvis att du som läser ska kunna känna förtroende inte bara för mig utan
för det socialdemokratiska parti jag tillhör. Men jag skriver också detta som
en inbjudan till samtal. Du får gärna kommentera eller komma med frågor,
antingen här eller direkt på mejl till </span><a href="mailto:johan.sjolander@politik.sll.se"><span style="color: blue; font-family: Calibri;">johan.sjolander@politik.sll.se</span></a><span style="font-family: Calibri;">.
Den dialogen vill jag för övrigt gärna fortsätta även efter valdagen. <o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">Jag kandiderar idag till landstingsfullmäktige i Stockholm, står på andra plats på listan i sjätte kretsen (dvs yttre Västerort: Järvafältet och Hässelby-Vällingby). Har under de senaste fyra åren haft möjlighet att ta
tjänstledigt från mitt ”riktiga” jobb för att istället ägna mig åt landstinget.
De frågor jag drivit handlar mycket om psykiatri och den psykiska ohälsan, samt
om jämlikheten. Några saker jag är stolt över att ha bidragit till är bland
annat att min motion om en regional jämlikhetskommission (läs den <a href="http://sammantradeshandlingar.sll.se/sites/sammantradeshandlingar.sll.se/Handlingar/Landstingsfullmaktige/2011/2011-12-06/m11-0037.pdf">här</a>) blivit något
socialdemokraterna nu går till val på (samt att vi fått stöd av den <a href="http://johansjolander.blogspot.se/2013/06/michael-marmot-stodjer.html">kanske största internationella auktoriteten på ämnet</a>), samt att vi tillsammans med miljöpartiet
formulerat <a href="http://www.dagensmedicin.se/debatt/debvallofte-vi-ska-forbattra-ungas-psykiska-halsa/">en politik med konkreta förslag på hur vi kan minska den psykiska ohälsan bland unga</a>. <o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;"><strong>Vad är den viktigaste landstingsfrågan? Det är som jag ser
det mycket enkelt. Den borgerliga politiken som i åtta år förts i det här landet
har gått för långt. Privatiseringar, skattesänkningar och
marknadstänkande har fått tränga ut angelägna satsningar på kvalitet och
personalens arbetsvillkor. De svårast sjuka hamnar i kläm när allt fokus ligger
på snabb tillgänglighet för de många. Det håller inte längre. Det behövs en ny
färdriktning.<o:p></o:p></strong></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">På ett ideologiskt plan är jag övertygad om att samarbete
och samverkan är en bra grund att bygga samhället på. Det gäller även vården.
När vi ser gamla svårt sjuka människor bollas runt mellan olika vårdgivare, då
har något gått fel. När vårdcentralerna i våra utsatta förortsområden pressas
så hårt så <a href="http://www.dagensarena.se/innehall/hemlig-rapport-fattiga-fyller-akuten-i-vardvalets-stockholm/">patienterna tvingas söka sig till akutmottagningarna istället</a>, då
drabbas vi alla. När övertro på marknadslösningar och en ovilja att lyssna på
personalens protester leder till en <a href="http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/ohallbar-situation-for-forlossningsvarden_8007500.svd">förlossningsvård i kris</a>, då är det fler än
bara de som precis står inför att föda barn som inser att något gått fel. <o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;"><strong>Jag tror på ett lyssnande ledarskap. Jag tror att vården mår
bättre om proffsen – vårdpersonalen – får vara proffs istället för att piskas
under allt mer detaljreglerande ekonomistyrningssystem. Att bryta med det som
med en teoretisk term kallas New Public Management är som jag ser det nästa
mandatperiods stora utmaning. Jag är beredd att tillsammans med mina
socialdemokratiska partivänner och framförallt tillsammans med alla de som idag
arbetar inom vården ta mig an den. <o:p></o:p></strong></span></div>
<strong>
</strong><br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;"><strong>En fråga jag är särskilt engagerad i handlar om den psykiska
ohälsan. Det är en stor fråga som rör hela samhället och inte bara vården
(skrev om det <a href="http://www.dagensarena.se/opinion/johan-sjolander-s-politiken-maste-ta-ansvar-for-psykisk-ohalsa/">här</a>). Men vården har en viktig roll att fylla. Även här tror jag
på samarbete och samverkan. Psykiatrin måste stärkas, den psykosociala
kompetensen på vårdcentralerna måste stärkas, men vi måste också orka med att
tillsammans med andra goda krafter angripa problemets rötter. Här är jag
väldigt glad över att vi har exakt samma syn i kommun och landsting om <a href="http://www.dagenssamhalle.se/debatt/s-vi-kan-inte-blunda-foer-de-ungas-psykiska-ohaelsa-9029">behovet av att arbeta tillsammans inte minst när det gäller ungas psykiska ohälsa</a>. Det
kommer kräva hårt arbete, men tillsammans kan vi göra skillnad. Jag är beredd
att ta på mig den uppgiften, och är säker på att ni är många där ute som gärna
hjälper till med er kraft och era idéer.</strong> <o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">Det blev en lång text och jag är glad att du orkat läsa så
här långt. Några ord om vem jag är privat. Jag är en fyrtioårig småbarnspappa,
boende i Hässelby. Jag är uppväxt i ett radhus i Råcksta. Gick
naturvetenskaplig linje på gymnasiet och har en högskoleexamen i
statsvetenskap. Är tjänstledig från ett jobb på ABF där jag var anställd på
förbundet för att arbeta med kultur- och föreläsningar (kallar mig själv gärna
folkbildningsnörd). Har tidigare jobbat med en mängd saker från några år som
vårdbiträde inom äldreomsorgen till ett tjänstemannajobb på riksdagen. <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Brinner för folkbildning, och mitt stora
fritidsintresse är just kulturen. Det är få saker jag tycker om lika mycket som
att ägna tid åt en god bok eller, för den delen, en bra film. <o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;"><strong>Men vem jag är som person är egentligen inte det viktiga. Valet
den 14 september handlar i grunden om ideologi. Jag är övertygad om att en
socialdemokratisk politik är bättre för vården än att fortsätta på den
nuvarande moderata linjen.</strong> <o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">Håller du med mig hoppas jag att du nyttjar din rösträtt och
röstar (S). Förändring kommer inte av sig självt. <span style="mso-spacerun: yes;"> </span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;"><span style="mso-spacerun: yes;"></span></span> </div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;"><span style="mso-spacerun: yes;"></span></span> </div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;"><span style="mso-spacerun: yes;"></span></span> </div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;"><span style="mso-spacerun: yes;"></span><o:p></o:p></span> </div>
Johan Sjölanderhttp://www.blogger.com/profile/02661320903684940533noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-12616274.post-4867218280523748982014-03-13T09:52:00.000+01:002014-03-13T09:52:37.889+01:00Finns det ett alternativ till Filippa Reinfeldt i Stockholms läns landsting?Det finns en fråga som är vanligare än andra när jag berättar att jag är socialdemokratisk sjukvårdspolitiker i Stockholms läns landsting. Den är: Kommer ni vinna valet nu i höst? Mitt svar då är att jag hoppas och tror det men att det är långt ifrån säkert. Det handlar inte så mycket om att jag är osäker på vad stockholmarna tycker om sjukvårdspoltitiken. Tvärtom känner jag mig rätt trygg i att det finns ett starkt folkligt stöd djupt in i borgerliga kretsar för att den utveckling vi ser under det nuvarande styret inte är acceptabel. Nej, den stora frågan är snarare om höstens landstingsval verkligen kommer att bli det viktiga sjukvårdsval det förtjänar att bli. <br />
<br />
Det finns ett tydligt alternativ till den politik landstingsmoderaterna driver idag. Istället för att <a href="http://mobil.dn.se/nyheter/minskade-vardresurser-fler-akutbesok/">aktivt dränera utsatta områden med stor ohälsa på resurserser så att patienterna tvingas söka sig till akutmottagningarna </a>kan man istället fördela vården efter behov. Istället för att bygga system som premierar många snabba besök för realtivt friska vilket gör att <a href="http://johansjolander.blogspot.se/2014/02/sjukvarden-inte-for-de-sjuka.html">de svårast sjuka kommer i kläm</a> kan man skapa utrymme för vården att lägga mer tid på de patienter som verkligen behöver det. Istället för många korta besök kan man sätta kvalitet och ett långsiktigt förebyggande arbete i fokus. Och istället för att bygga hysterisk marknadsbyråkrati som tvingar vårdpersonal att ägna mer tid åt prislistor än åt patienter kan man föra en politik som <a href="http://www.socialdemokraterna.se/Pressrum/Nyheter/Mer-Tid-For-Vard-Genom-Mer-Personal/">frigöra vårdpersonalens tid att just vårda</a>. <br />
<br />
Vi har från socialdemokratiskt drivit förslag inom alla dessa områden. Och i regel blivit nedröstade (även om det också har funnits element av delsegrar, som när det socialdemokratiska oppositionslandstingsrådet <strong>Dag Larsson</strong> tack vare ett intensivt opinionsarbete där han även <a href="http://www.stockholmstidningen.se/default.aspx?page=3&nyhetstock=15">gick till domstol</a> lyckades få stopp på de mest bisarra avknoppningarna där allmän egendom reades ut till privatpersoner för vrakpriser). Men det finns även andra oppositionspartier som på lite olika sätt men med samma grundinställning vill ha en förändring. <br />
<br />
Så jag ser framför mig att det finns stora möjligheter att skapa en ny progressiv majoritet i Stockholms läns landsting som driver en ny modern och rättvis sjukvårdspolitik. Men det kommer inte ske av sig självt. Under lång tid hade vi ett opinionsläge i länet där moderaterna verkade permanenta sig runt 45%-nivån. Detta har på senare tid förändrats drastiskt. Vi har starka valvindar från vänster i den stockholmska opinionen. Trendmässigt ligger oppositionen helt rätt. <br />
<br />
Men det är inte samma sak som en valseger i höstens val. Nyckeln till det ligger i sakfrågorna. Jag kommer ägna en stor del av min vakna tid under det kommande dryga halvåret åt att både förklara bristerna i den politik som förs nu men också försöka visa på det alternativ som faktiskt finns. Det är väldigt glädjande när andra som till exempel författarna i den nyligen utkomna antologin <a href="http://denstoraomvandlingen.com/2014/03/04/boken-slappt/">Den stora omvandlingen</a> hjälper till genom att lyfta fram nya fakta och elda på opinionen.Och att det missnöje som länge pyrt bland vårdens anställda under senare år fått allt mer tydliga uttryck i allt från <a href="http://www.dn.se/nyheter/sverige/lakarna-i-protest-mot-vardsystemet/">läkarupprop</a> till <a href="http://www.dn.se/sthlm/sa-har-kan-vi-inte-ha-det-langre/">barnmorskeuppror</a> visar på att en gräns är nådd som någonstans måste tvinga fram en genuin förändring. <br />
<br />
Och jag är beredd att göra allt jag kan för att få den förändringen till stånd. Så någonstans kokar detta blogginlägg ner till en sorts kontaktannons. 2014 är ett extremt viktigt år för Stockholms läns sjukvård. Valresultatet är på intet sätt givet. Vill du att jag ska komma ut till din arbetsplats, din förening eller något annat sammanhang och prata så gör jag mer än gärna det. Man kan exempelvis kontakta mig på <a href="mailto:johan.sjolander@politik.sll.se">johan.sjolander@politik.sll.se</a>. Om jag själv inte kan kan jag alltid hjälpa dig att hitta någon annan kunnig. <br />
<br />
För jag är trots allt inte ensam. Vi är många som ser behovet av något nytt. Och jag tror att vi kommer bli än fler ju tydligare alternativen framstår. <br />
<br />
Johan Sjölanderhttp://www.blogger.com/profile/02661320903684940533noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-12616274.post-51217780425944499892014-02-14T10:45:00.000+01:002014-02-14T10:50:21.208+01:00Sjukvården, inte för de sjuka?När moderaterna tog makten i Stockholms läns landsting för snart åtta år sedan var en ny styr- och resursfördelningsmodell för länets vårdcentraler- det så kallade Vårdval Stockholm - det stora prestigeprojeketet. Ambitionerna var det inget fel på. Ökad tillgänglighet, lättare att få vård och större möjlighet att välja en doktor eller vårdcentral som passar och man trivs med. Det är saker som är svåra att vara mot. Men desto allvarligare var att de riktigt stora effektena Vårdval Stockholm fick inte handlade om dessa saker utan om systemets betydligt mörkare baksidor. <br />
<br />
<strong>Karolinska institutet har nu publicerat ytterligare en utvärdering av Vårdval Stockholm (du hittar den </strong><a href="http://ki.se/content/1/c6/17/26/54/VVS%202013%20huvudrapport.pdf"><strong>här</strong></a><strong>). Uppenbarligen är att systemet fått positiva effekter på exempelvis antalet besök. Det har heller inte blivit så dyrt som man kunnat befara (åtminstone inte hittills). Men rapporten understryker också den kritik som under lång tid från både profession och politisk opposition riktats mot systemet.</strong> <br />
<br />
Det första handlar om fördelningen. Hälsan är nämligen ingenting som är särskilt rättvist spridd. Tvärtom finns ett tydlig samband mellan social utsatthet/fattigdom å ena sidan och sjukdom och ohälsa å den andra. "<em>Hellre rik och frisk än sjuk och fattig</em>" är en skämtsam formulering som tyvärr också är en alltför rättvisande bild av hur det faktiskt ser ut.<br />
<br />
Den moderata sjukvårdspolitiken har dock haft extremt svårt att acceptera detta. Att behoven ser olika ut finns helt enkelt inte med i <strong>Filippa Reinfeldts</strong> världsbild. Effekten har blivit ökat tryck i områden med stor ohälsa då man helt enkelt inte längre får betalt för sitt tuffare uppdrag. <br />
<br />
Detta ökade tryck har vården i dessa områden tvingats kombinera genom att i ännu högre grad öka antalet besök. KI-rapporten visar också mycket riktigt det något paradoxala att vi har sett en "<em>realtiv ökning av besök i låginkomstområden, medan höginkomstområden realtivt sett erhållit en ökad tilldelning av resurser</em>". Bryter vi ner den ökade besöksandelen i fattiga områden framkommer också något väldigt intressant. Det är nämligen inte de fattiga i de fattiga områdena som driver fram besöksutvecklingen. Istället, konstaterar utredaren, så verkar "<em>skillnaden i resultat ... delvis bero på att individer som tillhör den högsta inkomstsgruppen men som bor i områden med låg medelinkomst ... ökat sin vårdkonsumtion i hög utsträckning"</em>. <br />
<br />
<strong>Alltså. Vårdcentraler i välmående områden har fått mer pengar, och den ökning av besöken i mer utsatta områden vi kunnat se drivs framåt av att det är rika människor i dessa områden som ökat sin vårdkonsumtion. Rättvisekritiken mot den moderata sjukvårdspolitiken kvarstår alltså i allra högsta grad efter KIs utvärdering. Vill vi på allvar minska hälsoklyftorna istället för att förstärka dem måste vi byta sjukvårdspolitik.</strong> <br />
<br />
Men det finns också en annan dimension i problemen med landstingsmoderaternas sätt att se på vården. En modell som bygger på något form av efterfrågebaserat marknadsefterliknande kan lätt komma att missgynna de verkligt sjuka vars behov rent medicinskt kommer i skymundan. Eller enklare uttryckt; när allt handlar om att prestera många besök och plocka enkla pinnar, vad händer då med dem som faktiskt behöver mer än så?<br />
<br />
På den frågan erbjuder KI:s utvärdering ett dystert facit. Det visar sig nämligen att det är de som har de största vårdbehoven som också är som mest missnöjda med själva vården. Utan tvekan är detta kopplat till ett system som inte är anpassat efter deras behov. <strong>Felicia Delgado</strong>, mamma till barn med kroniska sjukdomar, fångar detta när hon kommentarar i <a href="http://www.svt.se/nyheter/regionalt/abc/mest-vardbehov-minst-nojda">SVTs lokalnyheter</a> och beskriver det som att <em>"[v]i patienter märker av att det blir väldigt stessigt. I bland blir det även så att man glömmer bort saker för man märker av stressen och att de vill att man ska bli klar så fort som möjligt</em>." <br />
<br />
<strong>Vi har alltså i Stockholms län fått det paradoxala läget att vi har en sjukvårdspolitik som inte längre är utformad primärt för de sjuka. Och då spelar det egentligen ingen roll med vilka fina ord de system som införts i förstone motiverades.</strong> <br />
<br />
Att skapa en sjukvård som sätter den enskilde patientens behov i centrum är ingen omöjlighet. Och - det är fullt möjligt att kombinera med de positiva sakerna med det nuvarande vårdvalet som till exempel valfriheten. Vad som krävs är en rättvis resursfördelning, samt att vårdpersonalen ges utrymme att på medicinska grunder göra sitt jobb istället för att piskas framåt att följa diverse olika prislistor. <br />
<br />
Tja. Allt detta kräver dessutom ytterligare en sak. Det behövs dessutom en politisk vilja. Och den saknas i ledande ställning idag. Lyckligtvis har stockholmarna chansen att ändra på den saken i höstens landstingsval. Johan Sjölanderhttp://www.blogger.com/profile/02661320903684940533noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-12616274.post-81205296358770949302014-02-10T15:39:00.000+01:002014-02-10T15:39:23.987+01:00Varför försvarar Lewin Björklund?<strong>I likhet med de flesta andra har jag inte läst statsvetarprofessor Leif Lewins uppmärksammade </strong><a href="http://www.regeringen.se/content/1/c6/23/36/98/cc354f93.pdf"><strong>skolutredning</strong></a><strong> i sin helhet. Men när jag går igenom hans </strong><a href="http://www.dn.se/debatt/kommunaliseringen-av-skolan-ar-ett-misslyckande/"><strong>debattartikel</strong></a><strong> från i morse, skummar åtminstone rubrikerna i själva utredningen och lite översiktligt försöker följa med i debatten är det egentligen bara en sak som verkligen överraskar.</strong> <br />
<br />
Och nej. Det är inte utredarens kritik mot den - låt oss säga fyrkantighet - med vilken <strong>Göran Persson</strong> drev igenom kommunaliseringen av skolan. Än mindre är det den svidande vidräkning med hur regeringen <strong>Bildt/Ask</strong> i någon sorts new public management-euforisk anda därefter kvaddade vidare på resultatet genom att ta bort de kontrollinstrument regeringen Persson ändå lämnat kvar. Det är heller inte om jag ska vara ärlig att så mycket fokus i ligger på kommunaliseringen och inte på andra stora förändringar då och därefter - det var ju ändå just detta som var <a href="http://www.regeringen.se/sb/d/15644/a/197970">utredningen uppdrag</a> (och den efterföljande debatten utan tvekan det politiska syftet).<br />
<br />
<strong>Nej vad som verkligen överaskar är hur Lewin i en passus i dagens debattare i ett närmast affekterat tonläge får för sig att inte bara försvara den nuvarande utbildningsministerna utan också i princip idiotförklara alla hans kritiker.</strong> <br />
<br />
Först min egen syn på skolans huvudmannaskap. Jag tror jag i grunden delar TCO:s <strong>Roger Mörtviks</strong> kärnfyllda kommentar från <a href="https://twitter.com/RMortvik/status/432769706140131328">morgonens twitterskörd</a>, att det tyngsta argumentet mot ytterligare en omfattande omorganisation av skolans huvudmannaskap ett förstatligande skulle innebära är just den kritik Lewin levererar mot hur mycket kommunaliseringen en gång kostade. Det här är ju utredaren själv inne på och han lyfter i debattartikeln också upp exemplet med den enligt de allra flesta välfungerande kommunala skolan i Finland. Det går alltså uppenbarligen att åstadkomma en bra skola utan att återigen gå igenom den process som ändrat huvudmannaskap en gång innebar. <br />
<br />
<strong>Men åter till professor Lewin och där han tappar åtminstone mig. För i debattartikeln lämnar utredaren plötsligt vad som var det egentliga utredningsuppdraget och uttalar sig plötsligt med stor självsäkerhet om de senaste årens utveckling. Enligt professor Lewin "<em>säger det sig självt</em>" att de reformer som genomförts under senare år inte ligger bakom de sjunkande PISA-resultatet och "[<em>a]tt säga att skolans kris är 'Björklunds fel' är</em>" dundrar han vidare i ett tonläge som nu känns närmast affekterat, "<em>som var och en förstår, därför ingenting annat än populism</em>".</strong><br />
<br />
Nu kan man naturligtvis läsa denna mening och framförallt begreppet "Björklunds fel" på två sätt. Utifrån den utredning han faktiskt har gjort kan ju naturligtvis Leif Lewin avfärda tesen att skolan kris skulle vara "Björklunds fel" i meningen att alla skolans problem uppstod i och med Jan Björklunds utbildningsministerskap, att de enbart har med detta att göra och skulle försvinna bara Jan Björklund försvann från sin post. Att detta inte är sant har förmodligen Leif Lewin alldeles rätt i. Det är också något av en självklarhet så uppenbar att den näppeligen borde behöva polemiseras med. <br />
<br />
Men man kan ju också tolka begreppet "Björklund fel" som att man menar att skolans nuvarande situation i åtminstone någon mån har att göra med den skolpolitik som förts även de senaste sju åren. Och jag skulle nog säga att det är så det oftast används i debatten. Frågan är inte om den svenska skolans problem uppstod i och med att Jan Björklund blev ytterst politiskt ansvarig, utan om han och hans regeringskollegor använt den makt de fått av det svenska folket på ett tillräckligt bra sätt för att vända utvecklingen eller om de kanske, skulle någon till och med säkert vilja hävda, har förvärrat problemen.<br />
<br />
<strong>Och läser vi det på detta senare mer naturliga sättet blir Leif Lewins tvärsäkra litania extremt kontroversiell. Är det alltså "<em>som var och en förstår</em>" rent av "<em>populism</em>" att påstå att den svenska skolans nuvarande tillstånd är någonting som den regering som setat i sju år har någon som helst ansvar för? Finns det verkligen fog för så starka ord?</strong> <br />
<br />
Efter att ha lite noggrannare gått igenom de sidor i utredningen som rör utvecklingen under det senaste årtiondet (ffa s 86-99) så är mitt enkla svar på den frågan nej, åtminstone inte i Leif Lewins egen utredning. Det är en anekdotisk uppräkning av ett antal förändringar på skolområdet - långt ifrån alla - som beskrivs med en grundton av gillande men varur det är extremt svårt att dra några som helst slutsatser. Tvärtom förs det ju på andra ställen i utredningen rätt bra kritiska resonemang om riskerna med vad Lewin själv kallar "granskningssamhället" (hela kapitel fem), alltså den typ av byråkratiserade kontrollmekanismer som man åtminstone ute på lärargolven i hög grad kommit att förknippa med just Björklunds ministär. <br />
<br />
Direktiven till Lewins utredning var ett politiskt rätt begåvat sätt från den borgerliga regeringen att försöka förskjuta fokus i den svenska skoldebatten från vem som har ansvar idag och vilka framtida alternativ som faktiskt står mot varandra till en diskussion om vem som gjorde vad för över tjugo år sedan. Det kan man dock inte beskylla Leif Lewin för. Även om syftet är politiskt kan den kunskap en utredning om den svenska kommunaliseringen genererar fortfarande vara viktig och användbar. <br />
<br />
<strong>Men när professorn sedan utnyttjar den plattform utredningsuppdraget ger honom till att göra sig själv till någon form av uppdragsgivarens förste försvarare i offentligheten ger det trots allt en fadd bismak i munnen. Jag tycker det är olyckligt. För det finns en hel del att lära i det Lewin faktiskt på riktigt tittar på. För socialdemokratin till exempel om vikten av att arbeta tillsammans med professionen och inte i öppen konflikt. </strong><br />
<strong></strong><br />
Men vill man förstå dagens skolpolitiska diskussion blir risken faktiskt att den snarare skymmer sikten. Och jag kan förstå att vår nuvarande skolminister hellre vill ha en diskussion om vad som hände på nittonhundranittiotalet än om vad som ska hända imorgon. Men för de skolelever som inte ens var födda då tror jag det vore en förödande utveckling. Johan Sjölanderhttp://www.blogger.com/profile/02661320903684940533noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-12616274.post-67533923500804342732014-01-30T16:17:00.000+01:002014-01-30T17:04:16.348+01:00Vilket är Reinfeldts regeringsalternativ?Ser vi på <a href="http://www.henrikoscarsson.com/p/matningarnas-matning.html">det samlade opinionsläget</a> är de fyra borgerliga allianspartierna tillsammans fortfarande något större än socialdemokraterna som enskilt parti. Men inte med särskilt stor marginal. Flera av de fyra borgerliga partierna är dessutom väldigt små och dansar <a href="http://www.dn.se/nyheter/politik/c-och-kd-under-sparren-1/">snubblande nära den magiska fyraprocentspärren</a>. Vi har till och med kunnat se<a href="http://www.expressen.se/nyheter/moderaternas-samsta-siffra-sedan-2008/"> opinionsmätningar på sistone</a> som om de vore valresultat skulle göra socialdemokraterna större i riksdagen än de kvarvarande borgerliga partierna tillsammans.<br />
<br />
<b>Min poäng här är nu inte att lyfta fram socialdemokraternas storlek. Snarare tvärtom, faktiskt. För vad jag vill poängtera är att oavsett vilken vikt vi fäster vid enskilda mätningar så framstår det som inte alltför vågat att konstatera att sannolikheten att allianspartierna tillsammans skulle få majoritet i Sveriges riksdag efter nästa val känns enbart marginellt större än att socialdemokraterna själva skulle få det. Trots det är frågan om vilket som egentligen är det borgerliga regeringsalternativet märkligt frånvarande i debatten.</b><br />
<br />
Jag tror ärligt talat varken att (S) eller Alliansen kommer att få egen majoritet efter valet. Den typen av kraftiga svängningar i opinionen känns osannolika, och det skulle bygga på drastiska förändringar i det politiska läget på väldigt kort tid. Ser vi på de <a href="http://www.svt.se/nyheter/val2014/ny-sifomatning-regeringen-tappar-i-ekonomifragan">underliggande förtroendesiffrorna</a> är det framförallt svårt att se ur vad den sittande regeringen skulle hitta energin till en sådan maklös uppryckning. Visst kan man som borgerlig sympatisör drömma om en återupprepning av våren 2010 men de flesta mer nyktra observatörer inser nog att läget idag är radikalt annorlunda.<br />
<br />
Ingen kan alltså räkna med att kunna regera landet utan att samarbeta. Stefan Löfven har för socialdemokraternas räkning presenterat sin <a href="http://www.dn.se/debatt/vinner-vi-ar-vi-beredda-att-regera-over-blockgransen/">strategi för detta</a>. I första hand sträcks handen ut till Miljöpartiet, men i stort sett inget parti förutom Sverigedemokraterna är helt uteslutet för någon form av samverkan.<br />
<br />
Reaktionerna på Löfvens linje har varit lite olika. Miljöpartiet <a href="http://www.svd.se/nyheter/inrikes/mp-valkomnar-lofvens-regeringsbesked_8705600.svd">välkomnade beskedet</a>. Vänsterpartiet tycks också se sig som en tänkbar samarbetspartner, men slits också som jag läser läget mellan den ansvarstagande regeringspartirollen och att behålla sin position som en mer fri vänsterröst. De borgerliga partier som idag ingår i Alliansen har - föga förvånande - svarat <a href="http://www.svd.se/nyheter/inrikes/allianspartier-ger-lofven-korgen_8704114.svd">rakt av nej </a>(även om det lyfts en och annan <a href="http://www.sydsvenskan.se/skane/har-inte-partiet-med-sig/">kritisk röst internt</a>). Oavsett, det finns utifrån detta ett antal scenarier som beroende på valresultatet känns fullt trovärdiga. S-MP majoritetsregering, S-V-MP regering, S-regering med olika typer av sakpolitiska majoriteter i riksdagen varav några över blockgränserna, etc etc. Huvudsaken är väl egentligen att S-ledaren signalerar ett nytt förhållningssätt där sakfrågorna - jobb, skola, välfärd - och de politiska resultaten står i centrum istället för olika typer av blockkonstellationer.<br />
<br />
<b>Denna typ av öppenhet bortom blockpolitiken har sannerligen inte signalerats från nuvarande regeringspartier. Så sent som i höstas höll Reinfeldt istället fast vid den allt mer utopiska <a href="https://johansjolander.blogspot.com/b/post-preview?token=Qgo-5UMBAAA.Kg4fxb70aFBO1tbxdCP6Eg.c7TGG7qH-yZ7xBQIgEc-XQ&postId=6753392350080434273&type=POST">förhoppningen om en borgerlig majoritetsregering</a>. Men om vi då inser att detta inte längre är särskilt troligt, vilka andra partier kan Alliansen då istället tänka sig att luta sig på för att få majoritet i riksdagen? </b><br />
<br />
Vänsterpartiet är förmodligen helt uteslutna. Socialdemokratin likaså (även om det säkert finns en och annan där ute som gärna skulle se en "stor koalition" av tysk modell även i Sverige). Kvar blir då Miljöpartiet och Sverigedemokraterna. Det är också precis det mönster vi har kunnat se under innevarande mandatperiod, då regeringspolitiken till största delen drivits igenom med hjälp av SD, med några uppmärksammade undantag där man istället lutat sig på Miljöpartiet.<br />
<br />
Reinfeldt ska ha ett erkännande för att han till skillnad från många andra borgerliga regeringschefer i Europa dragit en tydlig gräns gentemot främlingsfientligheten. Men med ett miljöparti som n<a href="http://www.dn.se/nyheter/sverige/ewa-stenberg-led-i-ett-allt-tatare-samarbete-mellan-s-och-mp/">ärmat sig socialdemokratin parlamentariskt</a> och gått <a href="http://www.dn.se/nyheter/politik/miljopartiet-skarper-skrivningen-om-vinster-i-valfarden/">mer åt vänster politiskt </a>så är det ändå uppenbart att det är Sverigedemokraterna som är nyckeln till ett fortsatt borgerligt regeringsinnehav i Sverige. Fyra år till med Reinfeldt bygger alltså på fortsatt stöd från ett parti statsministern själv - och jag tror han är fullkomligt ärlig i detta - tycker genuint illa om. Och det bygger på fyra är till av en svag minoritetsregering vars förslag när andan faller på till och från kan fällas av ett extremt högerpopulistparti.<br />
<br />
Denna enkla analys är inte raketforskning. Utan tvekan har den gjorts både i regeringskansli och bland politiska journalister. Jag förutsätter också att det har grunnats en hel del i moderaterna inre kretsar hur fyra år till i detta besvärliga läge ska kunna hanteras. Och vem vet, kanske har det till och med tänkts ut en och annan plan för saken? Men istället för att prata om detta försöker Fredrik Reinfeldt fortfarande - det hände <a href="http://www.expressen.se/nyheter/ny-undersokning-s-battre-pa-att-styra/">så sent som häromdagen</a> - låtsas som att regeringsfrågan framförallt är ett bekymmer på andra sidan blockgränsen. Det kan vara ett exempel på smart kommunikation, på förnekelse eller på något mitt emellan. Exakt vad det handlar om låter jag vara osagt.<br />
<br />
<b>För väljarna är situationen dock djupt otillfredsställande. Och, visst. Jag hoppas verkligen att den kommande valrörelsen ska sätta sakfrågorna i fokus och att diskussionen ska handla mer om det politiska innehållet än det politiska spelet. Men. Kanske är det ändå läge att på allvar börja ställa frågan om vilket som egentligen är det borgerliga regeringsalternativet? Och när vi ändå är igång med den diskussionen, varför inte öppna upp för den naturliga följdfrågan. Vad vill borgerligheten egentligen använda detta regeringsalternativ till? Vad vill de göra med Sverige i framtiden? </b><br />
<br />
För det kan väl inte bli så illa att Reinfeldt kommer gå till val på att vara killen som för åtta år sedan lyckades skrapa ihop en riksdagsmajoritet och sänka a-kassan. Det är i sådana fall i bästa fall en strategi som leder till valförlust och regeringsskifte. I värsta fall får vi en ännu tröttare minoritetsregering i framtiden. Och det är, oavsett var ens sympatier ligger rent partipolitiskt, ingen särskilt upplyftande framtidsvision.<br />
<br />
<br />
<br />Johan Sjölanderhttp://www.blogger.com/profile/02661320903684940533noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-12616274.post-49670442334536629112014-01-28T14:21:00.000+01:002014-01-28T14:21:31.668+01:00Varför vi måste lyssna på KommunalDet är några år sedan men jag kan forfarande med värme tänka tillbaka på den där undersköterskan som fick allt på vårt BB att fungera. Vi hade precis fött vårt andra barn. Läkare och barnmorskor stressade runt. Mitt i kaoset fanns en trygg hamn. En ung kvinna som hade koll, som brydde sig, som såg. Ett oerhört värde för oss och vår nya lite större familj, en kompetens som är svår att mäta i högskolepoäng eller avlagda examina. <br />
<br />
Jag tänker på det när jag ser att Kommunal nu uppmärksammar hur mycket färre undersköterskor vi har i dagens sjukvård jämfört med tidigare (står bland annat om det i Svenska Dagbladet <a href="http://mobil.svd.se/c.jsp;jsessionid=1D3CD93C244C99F9EBFFD4127733D192.sonny4?cid=25968641&rssId=25966211&item=http%3a%2f%2fwww.svd.se%2f%3fservice%3dmobile%26amp%3barticleId%3d8935388%26amp%3bnew%3dtrue">här</a>). Och diskussionen om detta är inte ny. Jag har som politiker i Stockholms läns landsting fört den med verksamhetsledare och ansvariga politiker under många år nu.<br />
<br />
Ibland låser det hela sig i en konflikt mellan olika yrkeskategorier. Satsningar på undersköterskor sätts i motsats till satsningar på exempelvis sjuksköterskor. Och ser man väldigt snävt på det hela kanske det är riktigt. Men jag tror att vi alla som är engagerade i svensk sjukvård måste förmå vidga perspektivet. Ingen tjänar på en sjukvårdsorganisation där inte varje kompetens kommer till sin rätt och varje yrkeskategori får jobba med vad de faktiskt är utbildade för och bäst på. För att dra en annan aktuell parallell - är det verkligen klokt att minska på den administrativa personalen och istället lägga över de administrativa arbetsuppgifterna på personal som är utbildad för att vårda? Liknande frågor kan vi ställa runt ett antal olika yrkeskategorier. <br />
<br />
Kommunal gör helt rätt i att lyfta fram den kompetens och de viktiga arbetsuppgifter som utförs av deras medlemmar. Och när de talar borde vi alla lyssna. Det handlar om vårdkvalitet, det handlar om arbetssituationen för alla olika yrkesgrupper inom sjukvården (vilket inte minst är viktigt om vi överhuvudtaget ska få någon att vilja jobba inom sektorn i framtiden), och det handlar också om att använda våra gemensamma skattepengar så effektivt som möjligt. <br />
<br />
Jag säger inte att detta är lätta frågor. Den perfekta personal- och kompetensmixen är inget som går att beordra fram. För att komma framåt krävs mängder av dialog och gemensam diskussion. Men jag är helt övertygad om att det i botten för detta också krävs en politisk vilja. Det krävs en långsiktig idé om hur vården faktiskt ska fungera i framtiden. Och det krävs mod för att även bryta de hiearkier och maktstrukturer som om vi ska vara ärliga precis som de finns i resten av samhället också finns inom sjukvården. <br />
<br />
Det gick bra de där dagarna på Karolinska. Alla inblande; inte minst läkare och barnmorskor, gjorde ett fantastiskt jobb, särskilt under själva förlossningen. Men vård handlar om en helhet. Den helheten och alla dess delar måste vi bli mycket bättre på att se. Och vi måste bli betydligt bättre på att lyfta fram de människor som gör den möjlig. Johan Sjölanderhttp://www.blogger.com/profile/02661320903684940533noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-12616274.post-16221990314821288102014-01-21T06:55:00.000+01:002014-01-21T06:55:37.893+01:00Avgör Stockholmsvården valet?I helgen presenterade socialdemokraterna sitt förslag till f<a href="http://www.socialdemokraterna.se/Webben-for-alla/Partidistrikt/Stockholm/Var-politik/featureartiklar/Framtidskontrakt-for-Stockholmsregionen/">ramtidskontrakt med Stockholmsväljarna</a>. En av punkterna gäller vården. Det innebär att sjukvårdspolitiken tillsammans med jobben, skolan och bostadsbristen blir en av fyra prioriterade områden i höstens valrörelse. Och det innebär att sjukvården kommer att bli ett av de områden som står högst upp på dagordningen efter en kommande socialdemokratisk valseger.<br />
<br />
Det behövs en politisk kursändring när det gäller Stockholms sjukvård. Brist på planering och en övertro på privatiseringar och skattesänkningar som alla lösningars moder skapar ständiga problem; på aktutmottagningar och nu senast inom förlossningsvården (Anders Lindberg på Aftonbladet skriver bra om det <a href="http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/anderslindberg/article18203713.ab">här</a>). Bland de som arbetar inom vården har det bubblat länge och vi har kunnat se hur det under senare tid kokat över bland <a href="http://www.svtplay.se/klipp/1105906/barnmorskeupproret-fortsatter">yrkesgrupp</a> efter <a href="http://upprop.nu/vvgv">yrkesgrupp</a>. Kritiken handlar om bristande resurser och dålig planering, men går ofta djupare än så, och bottnar ofta i en djupare systemkritik som handlar om hur <a href="http://johansjolander.blogspot.se/2014/01/2013-aret-da-sjukvardsdebatten-antligen.html">marknadstänkande och det som kallas New Public Management har fått tränga ut vårdens egna värderingar och arbetssätt.</a><br />
<br />
Därför är förslagen i det socialdemokratiska framtidskontraktet så angelägna. Det handlar om att låta vårdens proffs vara de proffs de är, och ge dem tid för patienterna (något som <a href="http://www.vardanalys.se/Rapporter/2013/Ur-led-ar-tiden---Fyra-utvecklingsomraden-for-en-mer-effektiv-anvandning-av-lakares-tid-och-kompetens/">verkligen behövs</a>). Om att privatiseringarna nått vägs ände och att det behövs annat än kortsiktigt vinstintresse. Om att det behövs långsiktighet och samarbete. Eller som det uttrycks i kontraktet:<br />
<blockquote class="tr_bq">
<strong style="background-color: #f7f7f7; color: #3b3b3b; font-family: arial, verdana, sen-serif; font-size: 14px; line-height: 16px; margin-bottom: 4px; margin-top: 6px;">3. Ordning och reda i vård och omsorg ska gå före nya privatiseringar </strong><span style="background-color: #f7f7f7; color: #3b3b3b; font-family: arial, verdana, sen-serif; font-size: 12px; line-height: 16px;">- Låt personalen lägga mer tid på patienter och mindre på prislistor. Läkare, sjuksköterskor, undersköterskor och de andra kollegorna i vården måste få ro att fokusera på patienterna, inte på administration och prislistor. Privatiseringarna har kommit till vägs ände. Bolag med kortsiktiga vinstintressen ska inte äga verksamheter inom vård eller skola. För att möta vårdens utmaningar med en växande och åldrande befolkning behövs långsiktighet och samarbete.</span></blockquote>
Det finns mycket som är fantastiskt bra med Stockholms och med Sverige. Men det finns också saker som har gått fel. Jag möter hela tiden många människor - anställda, anhöriga, patienter eller bara vanliga medborgare - som känner att sjukvården är ett sådant område där något är på väg att gå sönder om vi inte byter kurs.<br />
<br />
Det gör att sjukvårdspolitiken blir både en väldigt näraliggande och praktisk fråga men också en djup ideologisk. Det handlar väldigt konkret om hur vi som samhälle väljer att ta hand om varandra när vi verkligen behöver hjälp.<br />
<br />
Jobb, skola och bostäder är helt centrala framtidsfrågor när det gäller inte bara Stockholms utan hela Sveriges utveckling. Men jag tror att vården och vad som händer med välfärden också kommer att bli ett helt centralt inslag i den kommande valrörelsen. Inte minst utifrån demokratiska skäl är detta någonting väldigt välkommet och det ökar kraven på alla politiker att faktiskt leverera lösningar på de problem människor ser.<br />
<br />
Den moderata sjukvårdspolitiken har nått vägs ände. Jag hoppas och tror att stockholmarna också ser detta och är beredda att pröva något nytt i valet i september.Johan Sjölanderhttp://www.blogger.com/profile/02661320903684940533noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-12616274.post-60511990909823761532014-01-16T09:55:00.000+01:002014-01-16T09:55:52.115+01:00Angered, klassamhället och politikens möjligheter<strong>Reformismens stora fiende är hopplösheten. Om det redan är kört kvarstår ingenting annat än desperation, bitterhet och hat. I bästa fall någon form av moralisk symbolhandling - att falla med flaggan i topp. I värsta fall total uppgivenhet. Politisk reformism bygger istället på en tro att världen faktiskt går att göra bättre, att ansträngningen, uppoffringarna, varenda kompromiss, varenda litet steg är mödan värda eftersom de faktiskt leder framåt. Denna tanke slog mig när jag häromdagen hörde den socialdemokratiska göteborgspolitikerna Håkan Linnarsson berätta om arbetet som lett fram till </strong><a href="ahttp://www.angeredsnarsjukhus.se/ans"><strong>Angereds närsjukhus</strong></a><strong>. För det är verkligen en historia om reformism som den borde vara.</strong><br />
<br />
Bakgrunden är att vi lever i ett klassamhälle vars mest brutala och moraliskt oanständiga uttryck är de effekter det har på människors hälsa. Människor dör i förtid av förebyggbara orsaker. Eller med andra ord, i onödan. För att de inte gick och kollade sig och upptäckte den där cancern i tid. För att de förutsatte att den där tröttheten i kroppen var något naturligt och ofrånkomligt och inte ens slogs av tanken att det kunde vara KOL. För att stress, dålig ekonomi, utsatthet på arbetsmarknaden sätter sina djupa spår, både i själen och i kroppen. <br />
<br />
När arbetet med Angereds närsjukhus drog igång som ett medvetet och strategiskt försök att motarbeta dessa oanständiga hälsoklyftor möttes det först, berättade Linnarsson, med skepsis från de boende. Ytterligare ett projekt. Några vällovliga ambitioner, kanske ett fint tal eller två, och sedan tillbaka till det gamla vanliga. Det blir nog ingenting. Ytterligare en politisk korrekt särlösning. Så kunde det låta.<br />
<br />
<strong>Det är en bild jag har extremt lätt att känna igen mig i. För precis samma luttrade misstro mot det etablerade samhällets förmåga att faktiskt göra något finns i många av Stockholms förorter. Stora ord är inte värda någonting - kanske till och med tvärtom. Man har hört det förr. Och man börjar tröttna. Men det intressanta med Angereds närsjukhus var att det gick från de stora orden till ett bli konkret, fysisk verklighet. Faktum är att det fortfarande byggs. Och det fylls med innehåll i form av inte någon form av särlösning utan helt enkelt bra sjukvård, anpassad efter de verkliga behov som finns.</strong> <br />
<br />
I Stockholm har vi socialdemorkater föreslagit ett liknande arbetssätt som det som ledde fram till Angereds närsjukhus. Utgå från behoven. Bygg sjukvård utifrån människorna som faktiskt finns där ute, inte efter vilka hus vi just nu har tillgängliga. Vi har pekat på den snedfördelning mellan norra och södra länet som finns och som har tydliga social dimensioner. Vi föreslog en kraftig folkhälsosatsning i Husby (långt innan kravallerna) och vi driver på för en resursfördelning i stort som tar hänsyn till att behoven är så olika som de faktiskt är. <br />
<br />
I slutändan är det den stora lärdommen från berättelsen om Angereds närsjukhus. Det krävs en politisk vilja. Och det går, om bara denna vilja finns. Här finns en storslagen arbetsuppgift för en politisk vänster som fortfarande orkar hoppas. <br />
<br />
<br />
<br />
Johan Sjölanderhttp://www.blogger.com/profile/02661320903684940533noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-12616274.post-52071782975843850232014-01-14T13:37:00.000+01:002014-01-14T13:37:48.952+01:00Är det verkligen fult att planera?Marknadsekonomin och kapitalismen som vi känner den är på många sätt helt klart ett imponeranade system. Det är fortfarande lätt att sätta sig in i den skräckblandande förtjusning med vilken 1800-talets tänkare som till exempel <strong>Karl Marx</strong> betraktade de våldsamma utvecklingskrafter som den nya ekonomin med konkurrensen i högsätet satt i rullning. Eller som en annan av det förrförra seklets kapitalism-kritiker poeten <strong>Viktor Rydberg</strong> uttryckte det i dikten: <br />
<br />
<em>Mäktige gud / Mammon, du / du, vars vishet saknar gräns / inspirera mediet nu! / 0, jag har det, /och jag tar det, / ger det namnet konkurrens. / Mediet eggar, hetsar, sporrar, / sticker, stinger, gnager, borrar, / nerv, som slaknat, överspänns, / och det sveder och det bränns! / Fogdar har du tjugufyra, / de som Grottes gång bestyra. / Låt dem för sitt fögderi / redogöra varje månad, / och du själv skall bli förvånad / över trollerit däri </em>(ur Den nya Grottesången).<br />
<br />
Och som varje Gordon Gekko-inspirerad nyliberal vet är det lätt inte bara att fascineras, utan även att förföras av de bakomliggande teorierna. Inte minst gäller detta i politikens värld. Dra er tillbaka. Låt marknadskrafterna råda. En osynlig hand kommer att lösa allt till det bästa. Så har mantrat ljudit, även inom välfärden.<br />
<br />
Samtidigt har vi åtminstone i Sveige av väldigt berättigade politiska skäl varit ovilliga att överlåta själva finansieringen av välfärdstjänsterna till en fri marknadsekonomi. Resultatet har blivit att vi överlåtit driften och utförandet till olika former av hybridmarknader. De senaste åren har debatten om det allt igenom övertänkta i detta rasat allt hårdare i takt med att bristerna i modellen blivit uppenbara. <br />
<br />
Men osynliga handen-tänkandet har satt sig djupt. En av orsakerna till det är att det är tämligen bekvämt. Som politisk makthavare är det lätt att gömma sig bakom en teoretisk modell där privatiseringar och skattesänkningar i sig självt är svaret och lösningen på alla problem. <br />
<br />
Problement är bara att det inte fungerar. I Stockholms län står vi exempelvis just nu inför en extremt ansträngt situation inom förlossningsvården <a href="http://www.dn.se/sthlm/kaos-vantar-pa-bb-avdelningar/">förorsakad av just bristande planering</a>. En ny förlossningsklinik öppnar upp men eftersom det i botten finns brist på barnmorskor riskerar vi stora problem för hela verksamheten. <br />
<br />
Det finns en typ av frågor som inte kan hänskjutas till medborgarnas enskilda köksbord utan som måste lösas gemensamt. Saker som rör sjukvårdsstruktur - i det här fallet förlossningsvårdsstruktur - hör dit. Och planering må vara ett fult ord som andas 70-tal eller något sådant, men i den typen av frågor krävs det planering och det krävs ett tydligt politiskt ansvarstagande. <br />
<br />
Marknadsekonomi och kapitalism må vara hur imponerande drängar som helst. Men de är forfarande urusla herrar. I Sverige har vi alltför ofta under senare år missat den distinktionen. <br />
<br />
<br />
<br />
<br />Johan Sjölanderhttp://www.blogger.com/profile/02661320903684940533noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-12616274.post-77931146145103983312014-01-08T11:36:00.000+01:002014-01-08T11:36:28.741+01:00Nästa gång någon säger att det inte är någon skillnad mellan partierna...Svensk politik består av ett gäng rätt lika partier som helt missar de större frågorna utan istället träter om ointressanta detaljer på mariginalen. Detta kålsuparteorem tror jag de flesta av oss stött på. Och filtrerad genom massmedias vanliga politiska spelet-filter är det inte svårt att känna igen bilden. Men politik handlar om så mycket mer än det politiska utanpåverket. Det finns också en kärna, ett innehåll, av verkliga beslut som får högst påtagliga effekter på faktiska människor. <br />
<br />
Jag tänker på det när jag läser föreningen Hjärnkolls utmärkta faktasammanställning över hur situtionen ser ut för <a href="http://www.hjarnkoll.se/Om-kampanjen/Sa-ser-bilden-ut-/Battre-ekonomi-nyckel-till-okad-psykisk-halsa/">personer med psykiska funktionshinder. </a>Det är en nedslående läsning som först bara understödjer kålsuparteoremet. Det uppenbara sambandet mellan psykisk ohälsa och dålig ekonomi samt de extremt tunga omständingheter inte bara personer som själva lider av någon form av psykisk funktionsnedsättning utan även deras anhöriga tvingas hantera är skakande läsning. Och det tycks onekligen som om problemen funnits länge, under olika politiska majoriteter, och att någon ljusning tyvärr heller inte kan anas vid horisonten.<br />
<br />
Och det är klart att samhället är komplicerat och att situationen här i skärningspunkten mellan klass och psykisk ohälsa är ofattbar tuff, alltid har varit och tyvärr också i någon mening alltid kommer att vara det. Men det är samtidigt viktigt att inte avsluta läsningen där. För rapporten kommer också in på de högst medvetna ideologiskt betingade förändringar av inte minst sjukersättningssystemet som är någon av den sittande borgerliga regeringens flaggskepp. Och slutsatserna är kristallklara: <br />
<br />
"<em>Sammantaget kan sägas att förändringarna i sjukförsäkringen
inneburit ytterligare påfrestningar för den ekonomiskt mycket utsatta gruppen
personer med psykiska funktionsnedsättningar. Reformerna har för denna grupp inneburit
att ännu fler blivit beroende av ekonomiskt bistånd från samhället eller stöd
från närstående för sin försörjning.</em><br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<em>Eftersom dålig ekonomi är en faktor som kan förstärka symptom
på psykisk ohälsa och försämra möjligheter till rehabilitering har reformerna i
detta avseende direkt motverkat sitt syfte. På detta område är det tydligt att
en ökad förståelse för och hänsyn till sambandet mellan ekonomi och psykisk
ohälsa skulle kunna få stor betydelse</em>" (s 27-28). <o:p></o:p></div>
Det här är alltså den moderata arbetslinjens kärna. Mantrat om att det ska löna sig att arbete blir till en piska som i praktiken försvårar inträdet på arbetsmarknaden för några av de mest utsatta. <br />
<br />
Ja, det är riktigt att både den moderatstyrda regeringen och den socialdemokratiska oppositionen pratar om jobb som den viktigaste frågan. Läser man Hjärnkolls rapport är det heller inget fel på den prioriteringen. Att stängas ute från arbetsmarknaden är något av huvudorsaken till många av de problem rapporten lyfte fram. Väldigt många skulle kunna jobba som idag inte ens får chansen. <br />
<br />
Men den stora skillnanden är vägen till jobben. Och det är verkligen den stora skillnaden. Vi behöver en hållbar arbetslinje i det här landet. Socialt, mänskligt, och på alla andra sätt. För det behövs ett politisk skifte. Och för det behövs faktiskt, också en ny regering. <br />
<br />
Då går det kanske inte att åstadkomma mirakel men åtminstone vända utvecklingen. Och det är möjligt att detta inte är dramtiskt nog för alla de som efterlängtar mer blod och storm i den politiska debatten. Men för vanliga människors möjligheter att leva sina liv under någorlunda drägliga förhållanden är det desto viktigare. Och i slutändan är det ändå det som är det viktigaste. <br />
<br />
Johan Sjölanderhttp://www.blogger.com/profile/02661320903684940533noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-12616274.post-23787596423970252182014-01-02T11:58:00.000+01:002014-01-02T11:58:40.932+01:002013, året då sjukvårdsdebatten (äntligen) ändrade karaktär<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">På morgonen den sjuttonde februari 2013 small det till rejält när Dagens nyheter trillade ner genom brevinkastet. Någonting förändrades i svensk sjukvårdsdebatt, och för en utomstående betraktare känns det förmodligen frestande att dela upp denna i ett före och efter <b>Maciej Zarembas</b> artiklar om p<a href="http://www.dn.se/kultur-noje/vad-var-det-som-dodade-herr-b/">atientens pris</a> (hela artikelserien finns nu även samlade i <a href="http://www.bokus.com/bok/9789187347153/patientens-pris-ett-reportage-om-den-svenska-sjukvarden-och-marknaden/">bokform</a>) vars första del publicerades just den dagen.</span><br />
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Och visst är det så att något nästan explosivt hände efter det att den kontroversielle journalisten med sällsynt skärpa lyfte fram de närmast bisarra effekter marknadsstyrning och New Public Management-system (NPM) fått på den svenska sjukvården. När representanter för Svenska Läkaresällskapet för någon vecka sedan skriver på SvD-debatt att "<a href="http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/styrningen-urholkar-lakarnas-profession_8848628.svd">styrsystemet riskar öka ojämlikheten i vården"</a> och utvecklar med att skriva att "[<i>s]</i><span style="background-color: white;"><i style="line-height: 19px;">jukvården styrs alltmer enligt marknadsmässiga principer framtagna för varuproduktion. Resultatet har blivit ett styrsystem i vården vars tillämpning på välfärdssektorn starkt kritiseras, också från många ekonomer och statsvetare. NPM representerar en logik som är främmande för sjukvårdens inre arbete</i><span style="line-height: 19px;">", så hänvisar de naturligtvis till Zarembas artiklar. </span></span>Men samtidigt är det nog så att vad journalisten egentligen gjorde mer var att sätta en gnista som till en redan högexplosiv häxbrygd som under åratal kokat ute på våra sjukhus och vårdcentraler.</span><br />
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><span style="background-color: white;"><span style="line-height: 19px;"><br /></span></span><span style="background-color: white;"><span style="line-height: 19px;">Så det skulle kanske ha kommit ändå. Men det har under 2013 blivit uppenbar att kritiken mot alltför marknadiserade styrsystem fått fäste också inom den politiska sfären. Att Zaremba satte ord på så mångas känslor och erfarenheter har helt klart bidragit till detta. Även om ansvarig minister <b>Göran Hägglund</b> via sin pressekreterare valde att avfärda läkaruppropets kritik i denna anda som "k</span><a href="http://www.metro.se/nyheter/sveriges-lakare-har-fatt-nog-av-dalig-politik/EVHmft!EuNEx3KUwlNEI/" style="line-height: 19px;">omplett nonsens</a><span style="line-height: 19px;">" så har andra lyssnat desto mer uppmärksamt.Till exempel har Stefan Löfven dragit upp en välfärdspolitisk strategi som i stort går ut på att <a href="http://www.dn.se/debatt/valfardens-yrken-maste-fa-sin-frihet-och-status-ater/">göra upp med NPM-tänkandet inte bara inom vården utan i hela välfärdssektorn</a>. </span></span></span><br />
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><span style="background-color: white;"><span style="line-height: 19px;"><br /></span></span>
<span style="background-color: white;"><span style="line-height: 19px;">I grunden är detta en mycket bra och nödvändig konfliktlinje i svensk politik som nu har utkristalliserat sig. Och även om Zaremba gjort stora insatser när han fört upp frågan på dagordningen så finns det anledning att inte fastna i hans texter. Jag skulle vilja peka på två områden där det är viktigt att gå vidare.</span></span></span><br />
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><span style="background-color: white;"><span style="line-height: 19px;"><br /></span></span>
<span style="background-color: white;"><span style="line-height: 19px;">Det första handlar om klass. </span><b style="line-height: 19px;">Göran Greider </b><span style="line-height: 19px;">har mycket träffande beskrivit den kritik mot New Public Management som nu flödar i läkaruppropets efterföljd som en sorts </span><a href="http://stockholm.etc.se/ledare/ovre-medelklassen-som-samhallskritisk-kraft" style="line-height: 19px;">den övre medelklassens revolt</a><span style="line-height: 19px;">. Detta är inte så konstigt, det är någonstans rätt naturligt att de som reagerar starkast och mest högljutt när ekonomistiska marknadsmekanismer tränger undan den egna yrkesproffesionaliteten är grupper som tidigare haft en högre grad av autonomi. Och i grunden har de absolut inte fel. Kritiken är riktig. Men det gäller att inte stanna där. Ska vi som Stefan Löfven uttrycker det föra en politik där vi låter välfärdsproffsen vara de proffs de faktiskt är, måste det gälla alla yrkeskategorier och inte bara de som redan står högst upp i hierarkierna. Saker har också förändrats när det gäller till exempel patientrollen som går att en återgång till gamla tiders auktoritetstro varken är möjlig eller önskvärd. För att tala i klyschor som ändå äger sin riktighet: vägen bort från NPM går framåt, inte bakåt. </span></span></span><br />
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><span style="background-color: white;"><span style="line-height: 19px;"><br /></span></span>
<span style="background-color: white;"><span style="line-height: 19px;">Den andra invändningen där detta också är sant handlar om styrning och utveckling. För problemet med NPM-tänkandet är inte att det </span><i style="line-height: 19px;">försöker </i><span style="line-height: 19px;">styra mot högre kvalitet och mer av utveckling utan att det i alltför stor utsträckning </span><i style="line-height: 19px;">misslyckas </i><span style="line-height: 19px;">med just detta, eller att <i>priset blir för högt</i>. Vad vi måste göra är alltså inte att överge försöken till styrning åt rätt håll utan att utveckla styrmetoder som ligger i linje med vad vi skulle kunna kalla verksamheternas egna logik.</span></span></span><br />
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><span style="line-height: 19px;">All vård är inte lika bra. Långt ifrån all vård är så bra som den skulle kunna vara. Ibland behövs det någon form av press eller stimulans för att orka med ett förändringsarbete som gör vården (eller för den delen skolan, eller arbetsförmedlingen, eller någon annan sektor som varit uppe till debatt) bättre. Ibland måste vi verkligen mäta och följa upp eftersom vi annars faktiskt inte har riktigt koll på att det vi gör verkligen leder till resultat. </span><span style="line-height: 19px;">Och här finns en risk om vi inte tänker oss för att vi kastar ut barnet med badvattnet. </span></span><br />
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; line-height: 19px;"><br /></span>
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; line-height: 19px;">Det är dock inte svårt att tänka sig en styrning och ett sätt att arbeta på som snarare bygger på vetenskaplighet, tillit, kvalitet, personal- och patientinflytande än dagens genombyråkratiserade marknadsmodeller. Problemet med att komma dit är närmast ideologiskt. Sätter man likhetstecken mellan marknadsmässighet och effektivitet blir det svårt att tänka sig en utveckling på andra premisser. Ett enkelt exempel: om vi orkar se att människor faktiskt har andra drivkrafter än <i>bara</i> kortsiktig ekonomisk nytta inser vi snart att det finns något stimulerande <i>i sig</i> i att göra ett kvalificerat jobb som faktiskt leder till högre kvalitet och ökad patientnytta. Som doktor eller sjuksköterska eller undersköterska eller vad du än jobbar som är ändå en rimlig utgångspunkt att du faktiskt inte bara en grundläggande etiskt betingad vilja utan också en gedigen utbildning att utifrån din yrkeskompetens faktiskt göra så gott som möjligt. </span><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; line-height: 19px;">Bygger vi sjukvårdens organisation på att försöka frigöra och stimulera denna istället för att se det som att vi utifrån med hjälp av olika ekonomiska incitamentsstrukturer måste </span><i style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; line-height: 19px;">tvinga på </i><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; line-height: 19px;">medarbetarna ett visst beteende och ett visst handlingsmönster kan vi med största sannolikhet komma väldigt mycket längre. Och vi skapar också mer attraktiva arbetsmiljöer som blir lättare att rekrytera kompetenta människor till i framtiden. </span><br />
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; line-height: 19px;"><br /></span>
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; line-height: 19px;">Det finns också stora effektivitetsvinster att göra här. Myndigheten för vårdanalys presenterade alldeles nyligen en högintressant rapport </span><a href="http://www.vardanalys.se/Rapporter/2013/Ur-led-ar-tiden---Fyra-utvecklingsomraden-for-en-mer-effektiv-anvandning-av-lakares-tid-och-kompetens/" style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; line-height: 19px;">om hur läkarnas tid kan användas bättre</a><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; line-height: 19px;">. Att genom bättre stödstystem, upprensning i byråkratiska krav, bättre arbetsorganisation och så vidare frigöra läkartid till vad som är den verkliga kärnuppgiften dvs patientkontakter är helt rätt väg att gå för att utveckla sjukvården. Det här är också ett utmärkt exempel på hur olika nivåer måste samverka runt en positiv utveckling. Och det är också ett exempel på hur vi genom att utgå från vad professionen (i det här fallet läkarna) faktiskt vill och är utbildande för att arbeta med kan skapa ett bättre resursutnyttjande på totalen. </span><br />
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><span style="line-height: 19px;"><br /></span></span>
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><span style="line-height: 19px;">Ja, det systemskifte som måste till innebär förmodligen att politiker och tjänstemän får ta ett steg tillbaka när det gäller detaljerna (å andra sidan kan man fundera över vilket inflytande som egentligen förloras, även det demokratiska inflytandet är redan idag rejält underordnat systemens svårgenomträngliga marknadslogiker). </span></span><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><span style="line-height: 19px;">Men vad som är den egentliga kärnan är egentligen att i deras ställe lyfta fram personalen, "välfärdsproffsen", deras erfarenhet och kompetens. Det handlar i grunden om ett kulturskifte. Att läkarföreningen i sin debattartikel lyfter fram att "</span><i style="line-height: 19px;">[v]</i></span><span style="background-color: white; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; line-height: 19px;"><i>årdens vedertagna språk måste försvaras gentemot det kommersiella marknadsspråket</i>" är ingen slump och det är inte oviktigt. Det understryker också att här finns en rent ideologisk dimension. Vägen till NPM är mångfacetterad och flerbottnad, men att den i grunden drivits framåt av en syn på marknadsefterliknanden och privatiseringar som den enda rätta vägen framåt är dock helt uppenbart. </span><br />
<span style="background-color: white; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; line-height: 19px;"><br /></span>
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><span style="line-height: 19px;">2013 blev året då kritiken av marknadsstyrningen av vården artikulerades och tog ordentlig fart. Nu på andra sidan nyårsafton är frågan om 2014 kommer att bli året då detta får genomslag i praktiskt politik. Jag tänker åtminstone göra vad jag kan för att så ska bli fallet. </span></span><br />
<span style="background-color: white; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; line-height: 19px;"><br /></span>
<span style="background-color: white; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; line-height: 19px;"><br /></span>Johan Sjölanderhttp://www.blogger.com/profile/02661320903684940533noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-12616274.post-891927680055311212013-12-30T15:11:00.000+01:002013-12-31T12:16:20.386+01:00Bo Rothstein, mot strömmenEn man var ute och körde bil på motorvägen. Plötsligt drog bilradion igång. Varning till alla som är ute och kör på E4:an norrut, löd trafikradiorösten. Det är en galning där som är ute och kör mot färdriktingen. <i>En</i> galning, fnös mannen och lyckades med en hårsmån undvika att frontalkrocka med ytterligare en skräckslagen bilist. Det är ju för tusan <i>hundratals </i>här som kör åt fel håll!<br />
<br />
Det där gamla skämtet slår mig ibland när jag läser något av statsvetarprofessorn <b>Bo Rothstein</b>. Det finns helt enkelt vissa människor som gillar känslan av att gå mot strömmen och som gör detta i den uppenbara övertygelsen om att det är de andra som har fel. Vissa löser detta genom att vara genuint excentriska. Andra hittar andra sätt att provocera. Häromdagen satte åtminstone halva mitt Facebookflöde kaffet i vrångstrupen när Bo Rothstein gjorde just detta.<br />
<br />
Rothstein gillar inte den svenska <a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/Sexk%C3%B6pslagen">sexköpslagen</a>. Det är i sig inte en särskilt extrem åsikt även om den inte är vidare vanlig i den svenska debatten. Sedan en tid tillbaka har dock han valt en metod att kritisera lagen som går ut på att att peka på vad han själv menar är uppenbara absurditeter om lagen dras ut i sin förlängning. För en tid sedan presenterade han i denna anda ett förslag om att <a href="http://www.expressen.se/debatt/sexkopslagen-borde-gora-lyxfruar-olagligt/">lyxfruar i sexköpslagens anda också borde göras olagliga</a>. Häromdagen gjorde han ett nytt försök, nu genom att <a href="http://www.dn.se/debatt/darfor-bor-vi-gora-det-forbjudet-att-ge-till-tiggare/?brs=m">anknyta till den aktuella tiggeri-diskussionen.</a><br />
<br />
Eller. Jag tror det är det han försöker göra åtminstone. Provokationen denna gång består nämligen i en ironi så subtil att den är gjord för att missförstås.<br />
<br />
Min gissning är att detta är tänkt som någon sorts tankefälla. Människor ska uppröras över det provocerande förslaget som presenteras att det ska bli olagligt att ge pengar till tiggare. Hur kan du vara så okänslig för de faktiska människorna och deras situation, förväntas vi (med rätta) reagera. Och sedan när upprördheten är som störts kliver professorn fram, ser ner på oss från sin upphöjda position och deklarerar med en myndigt pedagogisk röst att vi har helt rätt i vår upprördhet, men vad som nu visats för oss att exakt samma resonemang används för att motivera den svenska sexköpslagen som ju <i>faktiskt är verklighet idag</i>. (Eventuellt ska denna pedagogiska chockterapi sedan leda till ett storslaget folkligt uppvaknande när vi kollektivt kastar av oss vår feministska vanföreställningar, avskaffar sexköpslagen och kanske tillochmed anslagen till landets genusvetenskapliga institutioner när vi ändå är igång och sedan lever lyckliga i alla våra dagar. Men som sagt, allt detta är ju min egen tolkning och ingenting annat.)<br />
<br />
Problemet är dock att det hela inte fungerade. Alls. Huvudsakligen beroende på två saker, utöver det faktum att de allra flesta nöjer sig med att läsa och reagera på rubriken på DN-debatt och att eventuellt innehåll i själva texten därmed definitionsmässigt riskerar att gå förlorat. Först och främst är parallellen mellan sexköp och att ge pengar till tiggare så långsökt och krystad. Vidare framstår förslaget att på ett eller annat sätt kriminalisera tiggeri inte i den samhällspolitiska kontext vi just nu befinner oss i tyvärr som vidare absurdt alls. Tvärtom så är det väldigt många som håller med om det (enligt uppgift uppemot nittio procent på Expressens webbundersökning, sedan lades frågan ned).<br />
<br />
För personlig del får jag väl erkänna att jag först lät mig förföras en smula av Rothsteins argumentationsteknik. Delvis handlade det väl - handen på hjärtat - om egotrippen av att förstå det där skämtet som alla andra missar. Men sedan kan man utan att köpa ens de huvudsakliga slutsatserna ändå hålla med om delar av budskapet i artikeln. Om det nu vore så att vi faktiskt <i>skulle</i> vilja använda lagstiftningens förbudsvapen för att komma åt tiggeriet - <i>vilket vi ju då inte vill </i>- så vore det ju rimligare att i sexköpslagens anda kriminalisera själva givandet än tagandet. De förslag som hittills farit genom luften när det gäller den frågan har ju närmast uteslutande handlat om att ytterligare bestraffa den redan utsatte, det vill säga den som behöver tigga för att klara uppehället. Och här visar ju också Rothstein indirekt hur knepig diskussionen om tiggeriförbud är. Parallellen till sexköpslagen blir där inte helt uppåt väggarna, även när det gäller prostitution har ju precis som när det gäller tiggeriet funnits och finns ett stort mått att skambeläggande och misstänkliggörande av själva offret.<br />
<br />
Men där slutar också den lyckade parallellen. För den stora svagheten med hela upplägget är som sagt när statsvetarprofessorn helt oproblematiskt sätter likhetstecken mellan handlingarna att ge en slant till en tiggare och att aktivt köpa sexuella tjänster av en annan människa. Visst kan det som Rothstein argumenterar finnas ett element av egennyttig självgodhetskänsla i att ge bort pengar till någon som behöver det. Men det är väldigt svårt att se att det skulle jämföras med att villkora pengagivandet med sexuella motprestationer. Elementet av <i>utnyttjande</i> tycks helt enkelt vara något <i>kvalitativt annorlunda</i>.<br />
<br />
Människor som köper sex gör det helt enkelt inte för att de <i>tycker synd</i> om den prostituerade mannen eller kvinnan, utan <i>för att de vill ha sex</i>. Och man kan tycka vad man vill om sexköpslagen men att det är något väsenskilt att utnyttja en person för egen direkt sexuell behovstillfredsställelse jämfört med att utan krav på motprestation hjälpa en annan människa med några kronor i en tiggarhatt tycks ändå helt uppenbart. En bättre parallell vore då kanske att jämföra sexköpslagen med att betala någon extremt dålig lön för utfört arbete eller någon annan form av vad som faller oss mer naturligt att kategorisera som utnyttjande. Och där både finns och bör finnas en levande diskussion om vilka krav vi ställer på arbetsmarknad, löner och arbetsvillkor. Irionin faller därmed på det faktum att den inte är särskilt träffande. Och en ironi som inte träffande är helt enkelt inte särskilt lyckad.<br />
<br />
Och då kommer vi till det mer allvarliga med artikeln. Nämligen att det absurda med vilket sexköpslagen skulle jämföras inte framstår som särskilt absurdt alls. <b>Johan Westerholm</b> uttrycker det med en viss karakteristisk yvighet som att professorn <a href="http://mitt-i-steget.blogspot.se/2013/12/rothsteins-overgrepp-pa-de-svagaste.html?m=1">begår ett övergrepp mot de svagaste i samhället </a>för att kunna använda dem som slagträ för att driva vidare en redan förlorad kamp. Det finns idag en diskussion om tiggeri och tiggare som <a href="http://www.dn.se/nyheter/sverige/fler-stader-vill-forbjuda-tiggare/">är i allra högsta grad levande</a>. Lägger man då tyngden i sin professorstitel bakom ett försök med krystad ironi så är risken stor att det snarare kommer bli den debatten som påverkas. Det här är både vilket Westerholm uttrycker en smula smaklöst, det kan också ge effekter som var allt annat än de avsedda.<br />
<br />
Här skulle då professor Rothstein precis som vår bilförare i det inledande skämtet kunna försvara sig med att det inte är han utan alla andra gör fel. Man kan någonstans också sympatisera med en författare som ändå ställer större krav på sina läsare än att ryggradsmässigt reagera på vad som står i rubriken. Och visst har hans artikel också mötts av ett och annat <a href="http://www.expressen.se/kultur/toppnyheter-/bitande-satir/?fb_action_ids=196663730537397&fb_action_types=og.recommends&fb_source=other_multiline&action_object_map=%5B1441158906099087%5D&action_type_map=%5B%22og.recommends%22%5D&action_ref_map=%5B%5D">hurra-rop</a>.<br />
<br />
Men i slutändan blir nog facit ändå att vad Rothstein lyckas med är att förskjuta debatten om tiggeriet åt fel åt utan att de ge pedagogiska poänger om sexköpslagens brister han försöker få fram någon vidare skjuts. Och på något plan kan jag inte släppa känslan av att det också var detta som eftersträvades (eller åtminstone att det var en reaktion som emotsågs som en kalkylerad risk). För Rothstein själv kommer det förmodligen inte att vara artikeluppläggets (uppenbara) intellektuella brister som står i fokus i efterdiskussionen, utan vad den efterföljande debatten säger om ett svenskt debattklimat som inte fattar ironi och tycker att idéen att förbjuda människor att ge pengar till tiggare som en rätt hyvens idé.<br />
<br />
Vill man sitta i ett elfenbenstorn och bekymrat titta ut över ett kulturellt, intellektuellt och politiskt skymningslandskap som breder ut sig är detta naturligtvis då en utmärkt utgångspunkt. Men man bortser då från något väldigt viktigt. Nämligen att det faktiskt ibland kan vara man själv som har fel när man dundrar på där mot körriktningen.<br />
<br />
UPPDATERING: Man kan naturligtvis också välja att istället ta Rothstein på orden, och utgå från att han skulle mena vad han faktiskt skriver. För två invändningar mot förslaget i sak, se <a href="http://www.dn.se/debatt/losningen-ar-inte-att-sluta-ge-utan-att-slippa-ge/">Elinor Odeberg</a> och <a href="http://www.dn.se/debatt/manniskohandel-relaterad-till-tiggeri-ar-ett-randfenomen/">Aaron Israelsson</a>. SLUT PÅ UPPDATERING.<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />Johan Sjölanderhttp://www.blogger.com/profile/02661320903684940533noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-12616274.post-3469766645812035532013-09-27T09:44:00.002+02:002013-09-27T09:50:30.424+02:00En liten sten, sakta i rullningI somras var jag uppe och handlade godis med döttrarna i Hässelby strands centrum. Det var en vacker, varm kväll. En stund efter att vi gått därifrån uppstod en skottlossning, precis i närheten av var vi hade varit. Någon timme senare och vi kunde mycket väl hamnat mitt i den.<br />
<br />
Det var varken första eller sista gången beväpnade gäng sköt på varandra i Hässelby. Tvärtom har de senaste månaderna präglats av nya skjutningar, massiv polisnärvaro, ljudet av polishelikoptrar som cirkulerar över bostadsområdena. Varv efter varv.<br />
<br />
På kort sikt är detta såklart ett rent polisiärt problem. Men det finns också något djupare där. Gängen skulle inte finnas om de inte ständigt lyckades rekrytera nya medlemmar. Därför tog jag kontakt med 2nd chance (eller så tog de kontakt med mig, sånt där är ibland svårt att avgöra i efterhand. Vi fann varandra. Hursomhelst). En organisation av fd tungt kriminella om själva hittat en väg till ett annat liv. Vi träffades på ett café i Hässelby gård. Jag frågade om något gick att göra. De svarade att allt gick att göra. Inte enkelt, inte snabbt, inte hundraprocentigt. Men utvecklingen går att vända.<br />
<br />
Det var ett bra samtal, ute i solen, på torget. Vi spånade konkreta idéer. Namn. Kanske skolbesök vore en bra början? Vikten av att ha bra relationer till polisen, inte minst lokalt. Att det inte får handla om korta projekt - folk kräks på korta projekt - utan måste vara ett långsiktigt åtagande.<br />
<br />
Vi skakade hand och gick hem. Ett papper formulerades utifrån våra diskussioner. Både jag och de från 2nd chance började sprida pappret till olika personer med nätverk och inflytande.Små stenar sattes i rullning.<br />
<br />
Så sakta har intresset för att faktiskt göra något börjat växa. Fick precis veta att lokala politiker från den borgerliga majoriteten också blivit intresserade. Det här borde inte behöva vara blockskiljande. Med tanke på hur majoritetsförhållande ser ut i Stockholm åtminstone fram till valet är det dessutom nödvändigt med ett brett politiskt stöd för att kunna komma framåt på den arenan.<br />
Det handlar om att agera förebyggande. Göra något, innan det är försent.<br />
<br />
När jag skriver detta får jag precis veta att det var nya skjutningar i natt, den här gången i Grimsta, tio minuters cykelväg bort. Och jag tänker att ljudet av långsamt rullande stenar är både hoppfullt och frustrerande.<br />
<br />
Det är dags för handling när det gäller att förebygga gängkriminaliteten i våra förorter. <span style="-webkit-composition-fill-color: rgba(175, 192, 227, 0.230469); -webkit-composition-frame-color: rgba(77, 128, 180, 0.230469); -webkit-tap-highlight-color: rgba(26, 26, 26, 0.292969);">För visst både kan och måste vi lösa den akuta situationen här och nu. Men tar vi inte tag i grundproblemet är det enda vi gör att vi köper oss tid. Vi måste ha högre ambitioner än så.</span>Johan Sjölanderhttp://www.blogger.com/profile/02661320903684940533noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-12616274.post-20159866616615109102013-09-10T16:59:00.000+02:002013-09-10T17:08:38.428+02:00Bra med granskning av barn- och ungdomspsykiatrin<span style="font-family: Calibri;">I somras riktades en anmälan mot BUP-kliniken i Stockholm
som innehöll kritik mot vad anmälaren menade var allvarliga missförhållanden i
framförallt den barn- och ungdomspsykiatriska heldygnsvården. En intern utredning
tillsattes tämligen omgående. Bland annat skulle extern hjälp användas för att
reda ut hur det egentligen såg ut. Det var bra. Den här typen av frågor ska
hanteras seriöst och noggrant. Nu avslöjar DN idag<a href="http://www.dn.se/sthlm/larmet-barn-isoleras-i-manader/"> ytterligare detaljer om det hela</a>. Det är skakande läsning och behovet av en grundläggande granskning som
följs av konkreta handlingsplaner framstår som än mer angeläget.</span><br />
<br />
<span style="font-family: Calibri;">Jag vet nu inte mer än någon annan vad som verkligen har
hänt inom barn- och ungdomspsykiatrins slutenvård. Men jag vet några saker. De
barn och ungdomar som vårdas är extremt utsatta. Det är därför oerhört viktigt att
vården visar fullständig respekt för deras integritet, att den vård som erbjuds
är adekvat och korrekt. Och det är viktigt att förtroendet för vården är
starkt.</span><br />
<br />
<span style="font-family: Calibri;">Frågor om kvalitet och stärkt patientmakt blir helt centrala
när vi talar om psykiatri, och än mer barn- och ungdomspsykiatri. Och bakom de
fina orden är det just den här typen av frågor som döljer sig. Nu måste
förhållandena på BUP-kliniken i Stockholm utredas grundligt och vid behov
åtgärdas.</span><br />
<br />
<span style="font-family: Calibri;">Men arbetet med att modernisera och utveckla psykiatrin slutar
inte där. Vi måste mycket tydligare styra mot behandlingsresultat istället för
olika fyrkantiga produktionsmått. Patientmakten måste stärkas, även inom detta
område. Arbetet med ständig kvalitetssäkring, olika metoder för att snabbt och
direkt kunna identifiera och åtgärda brister i själva vårdens innehåll,
intensifieras. En helt central del där är att underlätta för personal,
patienter eller anhöriga som ser missförhållanden att rapportera in dem och få
sin kritik seriöst bemött.</span><br />
<br />
<span style="font-family: Calibri;">Jag har som
landstingspolitiker möjlighet att följa den fortsatta utvecklingen runt BUP
Stockholm noga. Det kommer jag göra. Men uppdraget att utveckla psykiatrin är
som sagt även större än så. Och där finns den riktigt stora framtidsutmaningen.
<o:p></o:p></span><br />
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">För i slutändan. Det handlar om våra barn. Vi kan aldrig bli
för noggranna med den saken. <o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">Min politikerkollega från miljöpartiet Helen Öberg <a href="http://www.helenesblogg.se/2013/09/psykisk-sjuka-barn-problem-eller.html">skriver också om saken.</a> </span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<o:p></o:p> </div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<o:p><span style="font-family: Calibri;"> </span></o:p></div>
Johan Sjölanderhttp://www.blogger.com/profile/02661320903684940533noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-12616274.post-44366466893560572782013-09-05T11:08:00.000+02:002013-09-05T11:15:39.796+02:00Om vad som skulle gå att göra<!--[if gte mso 9]><xml>
<o:DocumentProperties>
<o:Template>Normal.dotm</o:Template>
<o:Revision>0</o:Revision>
<o:TotalTime>0</o:TotalTime>
<o:Pages>1</o:Pages>
<o:Words>651</o:Words>
<o:Characters>3713</o:Characters>
<o:Company>Familjen Sjölander-Lennartsson</o:Company>
<o:Lines>30</o:Lines>
<o:Paragraphs>7</o:Paragraphs>
<o:CharactersWithSpaces>4559</o:CharactersWithSpaces>
<o:Version>12.0</o:Version>
</o:DocumentProperties>
<o:OfficeDocumentSettings>
<o:AllowPNG/>
</o:OfficeDocumentSettings>
</xml><![endif]--><!--[if gte mso 9]><xml>
<w:WordDocument>
<w:Zoom>0</w:Zoom>
<w:TrackMoves>false</w:TrackMoves>
<w:TrackFormatting/>
<w:HyphenationZone>21</w:HyphenationZone>
<w:PunctuationKerning/>
<w:DrawingGridHorizontalSpacing>18 pt</w:DrawingGridHorizontalSpacing>
<w:DrawingGridVerticalSpacing>18 pt</w:DrawingGridVerticalSpacing>
<w:DisplayHorizontalDrawingGridEvery>0</w:DisplayHorizontalDrawingGridEvery>
<w:DisplayVerticalDrawingGridEvery>0</w:DisplayVerticalDrawingGridEvery>
<w:ValidateAgainstSchemas/>
<w:SaveIfXMLInvalid>false</w:SaveIfXMLInvalid>
<w:IgnoreMixedContent>false</w:IgnoreMixedContent>
<w:AlwaysShowPlaceholderText>false</w:AlwaysShowPlaceholderText>
<w:Compatibility>
<w:BreakWrappedTables/>
<w:DontGrowAutofit/>
<w:DontAutofitConstrainedTables/>
<w:DontVertAlignInTxbx/>
</w:Compatibility>
</w:WordDocument>
</xml><![endif]--><!--[if gte mso 9]><xml>
<w:LatentStyles DefLockedState="false" LatentStyleCount="276">
</w:LatentStyles>
</xml><![endif]-->
<!--[if gte mso 10]>
<style>
/* Style Definitions */
table.MsoNormalTable
{mso-style-name:"Normal tabell";
mso-tstyle-rowband-size:0;
mso-tstyle-colband-size:0;
mso-style-noshow:yes;
mso-style-parent:"";
mso-padding-alt:0cm 5.4pt 0cm 5.4pt;
mso-para-margin:0cm;
mso-para-margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:"Times New Roman";
mso-ascii-font-family:Cambria;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-fareast-font-family:"Times New Roman";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-hansi-font-family:Cambria;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-bidi-theme-font:minor-bidi;}
</style>
<![endif]-->
<!--StartFragment-->
<br />
<div class="Body1">
<span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">Samtidigt
som den store ledaren fr</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">n v</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">st under g</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">rdagen bes</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">kte Sverige var jag p</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";"> ett annat mingel, en bit därifrån. <a href="http://ki.se/ki/jsp/polopoly.jsp?d=130&a=167246&l=en&al=sv&newsdep=130">Barn- och ungdomspsykiatriskt forskningcentrum invigdes</a> p</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";"> G</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">vlegatan i Stockholm, i fina ljusa lokaler uppe vid Norra
stationsomr</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">det. Det
var ett bra mingel. Flera inspirerande anf</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">randen, och det blev m</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">nga givande samtal med sp</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">nnande personer aktiva inom
sektorn. Entusiasmen f</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">r detta nya samarbete mellan landstingets psykiatri och
Karolinska institutet var p</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">taglig.</span></div>
<div class="Body1">
<br /></div>
<div class="Body1">
<span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">Insikten
att den psykiska oh</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">lsan </span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">r en av v</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">r tids stora utmaningar b</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">rjar nu blir uppenbar f</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">r allt fler. Bara i dagarna
har s</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">v</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">l ytterst ansedda <a href="http://www.thelancet.com/journals/lancet/issue/current">The Lancet</a>
som den svenska </span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";"><a href="http://www.lakartidningen.se/">Läkartidningen</a> uppm</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">rksammat den på olika sätt (och </span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">ven
<a href="http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/karin-bojs-vi-blundar-garna-for-psykisk-sjukdom/">Karin Bojs p</a></span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;"><a href="http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/karin-bojs-vi-blundar-garna-for-psykisk-sjukdom/">å</a></span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";"><a href="http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/karin-bojs-vi-blundar-garna-for-psykisk-sjukdom/"> DN</a>).
Vi vet sedan l</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">nge
att den psykiska oh</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">lsan framf</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">rallt bland unga har </span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">kat kraftigt i Sverige. Vi vet ocks</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";"> att den ligger bakom en
enormt stor del av alla sjukskrivningar. Och att psykisk oh</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">lsa inte bara leder till
lidande utan ocks</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";"> kan
f</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";"> fatala effekter fick vi en
dyster p</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">minnelse
om n</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">r man
h</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">romveckan kunde l</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">sa att antalet sj</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">lvmord trots alla anstr</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">ngningar att f</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">rebygga dem f</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">rra </span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">ret tv</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">rtom <a href="http://www.mynewsdesk.com/se/view/pressrelease/sjaelvmorden-oekar-bland-baade-maen-och-kvinnor-896927">tragiskt nog hade </a></span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;"><a href="http://www.mynewsdesk.com/se/view/pressrelease/sjaelvmorden-oekar-bland-baade-maen-och-kvinnor-896927">ö</a></span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";"><a href="http://www.mynewsdesk.com/se/view/pressrelease/sjaelvmorden-oekar-bland-baade-maen-och-kvinnor-896927">kat</a>. </span></div>
<div class="Body1">
<br /></div>
<div class="Body1">
<span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">Det </span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">r l</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">tt att det blir en m</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">rk bild h</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">r. Som konstrast blir
entusiasmen p</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">
invigningsminglet sl</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">ende. F</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">r det finns verkligen positiva motkrafter. </span></div>
<div class="Body1">
<br /></div>
<div class="Body1">
<span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">Jag
pratade med en av eldsj</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">larna bakom forskningscentrat om detta. Vad vi pratade om
var lustigt nog entrepren</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">rer. Hennes po</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">ng var att entrepren</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">rer i meningen m</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">nniskor som vill och f</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">rm</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">r driva fram f</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">r</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">ndring inte </span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">r n</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">gonting begr</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">nsat till den privata sektorn. </span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">Ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">ven inom landstingets v</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">rdapparat eller statens
akademiska institutioner finns det m</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">nniskor som vill och kan f</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">r</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">ndring. Det forskningscentra
vi precis invigde var ett bevis och ett exempel p</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";"> den saken. </span></div>
<div class="Body1">
<br /></div>
<div class="Body1">
<span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">Ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">nda
sedan jag b</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">rjade
med sjukv</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">rdspolitiken
har fr</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">gan
om hur vi </span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">stadkommer
utveckling och dynamik inom v</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">rden varit n</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">got jag brottats med. Insikten har blivit tydligare hela
tiden att nyckeln </span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">r att frig</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">ra den kraft som finns inuti sj</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">lva v</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">rdorganisationen i form av m</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">nniskor med kunskap, id</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">é</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">er och engagemang. Det har
ocks</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">
blivit tydligare och tydligare att den typ av s</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">nderbyr</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">kratiserande marknadst</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">nkande som varit politisk
standardmodell inom </span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">tminstone Stockholms l</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">ns landsting inte </span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">stadkommer detta. Tegelstenstjocka regelb</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">cker och avtal p</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";"> detaljniv</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";"> frig</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">r ingen kreativitet, och de
leder inte till n</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">gon
utveckling. </span></div>
<div class="Body1">
<br /></div>
<div class="Body1">
<span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">Och barn-
och ungdomspsykiatriskt forskningscentrum i all </span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">ra (det </span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">r verkligen extremt kul att
det finns p</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">
plats, och att n</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">got
liknande beh</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">vdes
var en av de saker socialdemokratin drivit och till exempel gick till val p</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";"><span style="mso-spacerun: yes;"> </span>2010), men den verkliga utmaningen </span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">r betydligt st</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">rre </span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">n s</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">. Vi beh</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">ver </span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">ka v</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">r kunskap om psykisk oh</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">lsa och psykisk sjukdom, vi
beh</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">ver
bli </span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">nnu b</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">ttre p</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";"> att behandla dem, men vi m</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">ste ocks</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";"> f</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";"> ut dessa kunskaper i den
praktiska verksamheten, i en kvalitativ v</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">rd som ocks</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";"> pr</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">glas av medm</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">nsklighet och en f</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">rm</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">ga att se hela m</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">nniskan.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span></span></div>
<div class="Body1">
<br /></div>
<div class="Body1">
<span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">S</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";"> forskning, och inte minst
klinisk forskning, </span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">r en nyckel. Men det handlar ocks</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";"> om </span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">nnu bredare grepp. En styrning
som m</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">ste g</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";"> fr</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">n den detaljreglerade
kvasimarknad man idag f</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">rs</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">ker </span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">stadkomma till att ist</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">llet fokusera p</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";"> det viktiga, kvalitet och resultat. D</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">r drivkraften kanske inte i
varje l</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">ge m</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">ste vara kronor och </span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">ren utan ist</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">llet kanske kan vara v</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">rdpersonalens vilja att g</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">ra gott, att st</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">ndigt bli b</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">ttre. D</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">r patienten st</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">rks inte bara genom att ges
formell valfrihet mellan olika lokaler och utf</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">rare utan de verklige
verktygen att st</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">lla
krav p</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";"> det
mest centrala n</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">mligen
sj</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">lva
behandlingen och dess kvalitet. </span></div>
<div class="Body1">
<br /></div>
<div class="Body1">
<span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">Och vi m</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">ste v</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">ga spr</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">nga en hel massa gr</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">nser mellan s</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">dant som akademi, v</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">rd, f</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">reningsliv, skola, f</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">retag, mellan kommun,
landsting stat och det civila samh</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">llet. Runt om i v</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">rlden sprider sig nu insikten om behovet av det f</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">rebyggande arbetet. Om att
investeringar i m</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">nniskor,
deras uppv</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">xt-
och livsvillkor </span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">r
bland det smartaste vi kan </span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">gna oss </span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">t. Inte bara f</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">r att bek</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">mpa den psykiska oh</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">lsan, utan f</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">r att bygga ett b</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">de starkare och m</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">nskliga samh</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">lle i stort. Och ska ett f</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">rebyggande arbete vara
meningsfullt s</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">
bygger det p</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";"> bred
samverkan och en h</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">g kunskapsniv</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">. </span></div>
<div class="Body1">
<br /></div>
<div class="Body1">
<span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">Det finns
s</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";"> v</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">ldigt mycket att g</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">ra. Men det finns ocks</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";"> enorma m</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">jligheter att verkligen </span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">stadkomma f</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">rb</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">ttring. Goda krafter som g</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">r att bygga p</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">å</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">, reformer som kan frig</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ö</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">ra dem. Solen sken n</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">r jag l</span><span style="font-family: "Arial Unicode MS"; mso-ascii-font-family: Helvetica;">ä</span><span style="mso-hansi-font-family: "Arial Unicode MS";">mnade invigingsminglet och
promenerade tillbaka mot landstingshuset.<span style="mso-spacerun: yes;"> Det kändes passande, på något sätt. </span></span></div>
<!--EndFragment-->Johan Sjölanderhttp://www.blogger.com/profile/02661320903684940533noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-12616274.post-91652101081746378992013-08-01T15:11:00.001+02:002013-08-01T15:12:39.844+02:00En regnbågsflagga vid varje psykmottagningJust nu pågår Stockholms Pride-festival. Pride handlar framförallt om glädje. Om kärlek, stolthet och varje människas rätt att vara sig själv. Men vi vet alla att bilden inte är så ljus som vi skulle önska. Man behöver inte åka till Ryssland och konfronteras med det vedervärdiga som sker där där för att stöta på fördomar, okunskap, diskriminerig, hot och våld riktat mot hbt-personer. Det finns även här hemma i det trygga och upplysta Sverige. Och detta gör också att gruppen homo- och bisexuella samt (framförallt) transpersoner är mycket mer utsatt för exempelvis psykisk ohälsa än genomsnittet. <br />
<br />
När man mår psykiskt dåligt ska man få bästa möjliga hjälp med det. I samband med ett seminarium på Pride idag presenterade jag därför den socialdemokratiska idéen om att vi borde låta hbt-certifiera Stockholms psyikatri, och framförallt barn- och ungdomspsykiatrin. Jag tycker själv det vore ett oerhört angeläget arbete att tillsammans med RFSL och verskamheterna få dra igång. <br />
<br />
Om några dagar är Pride-festivalen över. SL-bussarna kommer att plocka ner de regnbågsflaggor de nu härligt nog pryds av. Sommaren övergår till höstens allvar och vardag. Då borde de där flaggorna finnas kvar, som ett tecken på att i Stockholms psykiatri är alla som mår dåligt lika välkomna och alla kommer att ses för vem just den personen är.<br />
<br /><br />
För mer information om det socialdemokratiska förslaget, se pressmeddelande <a href="http://www.socialdemokraterna.se/Webben-for-alla/Partidistrikt/Stockholm/Media/Nyheter-fran-Stockholmsregionen/S-i-Stockholms-lan-vill-HBT-certifiera-psykiatrin--/">här</a>.<br />
<br />Johan Sjölanderhttp://www.blogger.com/profile/02661320903684940533noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-12616274.post-25187317106760392142013-07-22T21:43:00.000+02:002013-07-22T21:45:31.483+02:00Sorgen, hatet och rädslanFör två år sedan grät jag mig igenom natten. En kniv av bottenlös smärta som varv efter varv vreds runt i själen i takt med att nyheterna uppdaterades på dataskärmen framför mig i det mörka arbetsrummet. Siffror som bara växte, det ofattbara som långsamt framträdde som plågsamt fattbart.<br />
<br />
Terrorattacken i Norge var en tragedi. Det är när vi ser bakom helheten, lämnar det abstrakta och ser till de konkreta fallen detta blir tydligt. Smärtan som blir närmast outhärdlig när vi tänker på älskade systrar som aldrig mer får träffa varandra, föräldrar som förlorar sina barn, drömmar, framtidshopp och ambitioner som bokstavligt, brutalt och fysiskt mördas den där fruktansvärda sommardagen.<br />
<br />
Men 22 juli är också något mer än en tragedi. Attacken var en politisk handlig med ett bestämt syfte och ett tydligt mål. Massmordet på barn inte bara ett utslag av vettlös ondska, ingen naturkatastrof. Det fanns en tanke bakom. En medveten vilja.<br />
<br />
Henrik Arnstad förklarar denna vilja i en av de obehagligaste och förmodligen sannaste texter som skrivits om dåden; <a href="http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/darfor-ler-anders-behring-breivik/">Därför ler Anders Behring Breivik</a>. Nu på årsdagen av attacken går jag tillbaka och läser den texten.<br />
<br />
Arnstad menar att mördaren måste förstås utifrån ett fascistiskt idéarv. Det förklarar både det politiska motiven och tillvägagångssättet. Både varför och hur. Föreställningen att vi befinner oss i krig mot en inre fiende. Att ordet inte längre räcker till, det som räknas är handlingen. Styrkan. Och - och det är här en sanning så obehaglig att den känns smutsig att bara röra vid skymtar fram - i detta perspektiv ansåg mördaren att han vann. Operationen var lyckad.<br />
<br />
Det är därför han ler.<br />
<br />
...<br />
<br />
Sorgen den natten blandades med rädsla. För det kunde varit jag. Genom mitt liv har både jag och människor jag älskar och tycker om varit på otaliga liknande sommarläger. Någon gång i framtiden kunde det mycket väl ha varit mina barn. Insikten om hur sårbara vi är, vi alla är.<br />
<br />
Och bakom detta ligger också hatet och pyr. Rädsla och hat som varandras förutsättningar. Jens Stoltenberg förstod detta när han direkt och tydligt markerade att sättet att möta hat inte är med mer hat. Den styrka det visade prov på imponerade med rätta på en hel värld. Men frånvaro av hat får inte innebära frånvaro av kamp. Detta var Stoltenberg också tydlig på. Men har den insikten fastnat?<br />
<br />
...<br />
<br />
Hat och rädsla har blivit naturliga inslag i det politiska landskapet. I bloggarnas kommentarsfält, på Facebook. Till viss del en del av någon typ av kulturell förändring. Men också. Strategin att skrämma folk till tystnad tycks uppenbar. I kriget mot den inre fienden är alla medel tillåtna.<br />
<br />
Vi får inte vara naiva inför detta. Jag säger inte att vi ska ge efter för hatet. Men det öppna samhället måste försvaras. Och varje gång ett anonymt hot via webben slinker igenom outrett för att polisen inte prioriterar att på allvar gå till botten med dem så har vi förlorat en lite bit land. Då har vi förlorat, eftersom det finns platser där det öppna samhället inte längre kan försvaras med argument.<br />
<br />
Det viktigaste vi kan göra är naturligtvis att inte ge upp. Att inte låta hoten och rädslan vinna. Men det räcker inte. Vårt ansvar är större än så. För valet mellan att ta politisk ställning eller att slippa vara rädd ska inte behöva göras.<br />
<br />
...<br />
<br />
Sommarkvällen denna 22 juli är osedvanligt idyllisk. En lätt bris får trädkronorna att röra sig, som ett omfamnande grönskimrande hav.<br />
<br />
De unga som dog på Utöya drevs av en politisk idé. De valde inte att dö för sina åsikter. Någon annan gjorde det valet åt dem. Men deras engagemang står ändå för någonting. Viktigt. Det vi har att göra är framförallt att förvalta detta engagemang. Tron på ett samhälle som är bättre, för alla, där klyftor överbyggs istället för att fördjupas. Hoppet. Den kärlek, som över tiden kommer att vinna över motståndarnas hat.<br />
<br />
Jag tror kanske att det är två saker jag försöker säga. Den första att vi aldrig får glömma de konkreta människor det handlar om. De som dog, och de som kämpar på. Med sina liv. Med sin sorg.<br />
<br />
Det andra är vikten av mod. För det är ok att vara rädd. Det finns monster där ute. Men det är när rädslan får överhanden som motståndaren verkligen har vunnit.<br />
<br />
...<br />
<br />
Jag läste för någon månad sedan en uppdatering på Facebook. En kvinna, jag känner henne inte men jag tror hon jobbar inom sjukvården, beskrev hur hon, sent på natten, på väg hem från jobbet, sett ett gäng grabbar som trakasserade en ung flicka. Hotat henne, vrålat rasistiska tillmälen. Hon beskrev flickan, barnets, skräck inför de hotande männen. Sin egen rädsla.<br />
<br />
Men hon ingrep. Röt till. Fick en spark på sig. Men grabbarna lämnade. Flickan kunde andas ut.<br />
<br />
Kvinnan som skrev denna uppdatering hymlade inte med sin rädsla. Men hon övervann den. Och ett stycke mark blev återtaget.<br />
<br />
...<br />
<br />
Det finns något så oskuldsfullt över den nordiska sommaren. Någonting som gör luften särskilt lätt att andas. En doft av drömmar, kärlek, äventyr.<br />
<br />
Tårarna efter Utöya kommer fortsätta falla, i många år till. För alltför många är detta tragiskt ofrånkomligt. För oss andra är det en fråga om ett val. Ska vi fortsätta minnas, eller inte?<br />
<br />
Jag tittar på barnen som leker medan jag skriver detta. Inser att det inte är frågan om något egentligt val. Att ondskan aldrig försvinner bara för att man blundar för den. Vi ska minnas. Av respekt. Och för att det påminner oss om vad som måste göras.<br />
<br />
Tanken på en mördare som fortsätter le medan offren fortsätter plågas är outhärdlig. Det är därför vårt mod, våra handlingar är så viktiga. Det är därför den fortsatta kampen mot allt mördaren stod för är så viktig.<br />
<br />
...<br />
<br />
Det går aldrig att få tillbaka det terroristen tog. De mänskliga tragedier som han gav upphov till kommer aldrig att bli ogjorda. Men vi behöver inte låta honom vinna. Vi behöver inte låta de idéer han drevs av vinna. Någonstans blir det vad allt kokar ner till i slutändan. Att rädslan och sorgen är något vi delar. Hur vi förvaltar den något vi väljer.<br />
<br />
Det är en vacker sommarkväll. 22 juli 2013. Två år efter det vedervärdiga terrordådet i Oslo och på Utöya. Någonstans spelar någon Daft Punks nya. Nere från badstranden hörs fortfarande skratt. Mitt i denna oskuldsfulla sommarskymning lever minnet kvar.<br />
<br />
Jag tänker på den där kvinnan. Hon som sa ifrån. I det lilla, den enkla men ändå så svåra handlingen finns hoppet. Eller för att tala med Utöya-överlevaren Stine Renate Håheims så spridda ord: Om en man kan visa så mycket hat. Tänk på hur mycket kärlek vi alla kan visa tillsammans.<br />
<br />
Kärlek kräver mod, är jag idag beredd att tillägga. Och det kräver minne. Här finns en uppfordrande uppgift för oss alla.<br />
<br />
<br />
<br />
<br />Johan Sjölanderhttp://www.blogger.com/profile/02661320903684940533noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-12616274.post-59080958487107716932013-07-01T10:28:00.001+02:002013-07-01T10:33:27.787+02:00Den som inte läser alls läser heller inga klassikerJag blev egentligen inte särskilt provocerad när Göran Hägglund häromdagen lyfte fram det gamla folkpartikravet med någon form av <a href="http://www.expressen.se/nyheter/almedalen/klassikerna-ska-ge-kd-skolsegern/">litteraturkanon för att slå fast ett antal klassiker som alla bör läsa</a>. Det finns poänger i resonemanget, även om tanken på att staten över huvudet på svenskalärare, folkbildare, bibliotekarier och andra som rör sig där ute i läsandets verkliga frontmarker ska slå fast exakt<em> vad</em> det är som ska läsas kanske inte direkt är något som får en att stå upp och applådera. Men precis som <a href="http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/katrinekielos/article17046849.ab">Katrine Kielos på Aftonbladet</a> kan jag också se värdet i att lyfta fram bildningsfrågorna högre upp på den politiska dagordningen, och jag antar att det egentligen var detta kd-ledaren eftersträvade (och en kanon som mer är att betrakta som en ingång i en diskussion än något fast regelverk, dessutom utsatt för ständig prövning och omprövning skulle dessutom förmodligen kunna vara en rätt bra idé). <br />
<br />
Men bakom detta ligger en betydligt allvarligare invändning. Problemet i Sverige idag är nämligen inte i första hand att folk läser fel böcker, utan att läsande i vissa grupper faktiskt går ner och att skillnaderna därmed ökar.<br />
<br />
I samband med Almedalsveckan som pågår just nu presenterar arbetsgruppen för Ett läslyft för Sverige <a href="http://laslyft.files.wordpress.com/2013/07/130629-rapport-lc3a4sandet-bc3a4r-demokratin.pdf">en rapport om läsande och läsfrämjade</a>. De presenterar kort <a href="http://laslyft.wordpress.com/about/">vilka arbetsgruppen är </a>och därefter görs en gedigen genomgång både av hur det ser ut med läsandet idag, och läsfrämjandets historia och dagsförutsättningar. <br />
<br />
Det är uppfodrande läsning. Till viss del också upprörande, som när det gäller hur satsningar på arbetsplatsbibliotek helt kom av sig efter regeringsskiftet 2006. Men grundtonen är optimistisk. Det finns en ökad medvetenhet om vikten av dessa frågor, och framgångsrika arbetssätt som till exempel <a href="http://www.svd.se/kultur/lasprojekt-har-satt-igang-metallfarsor_219029.svd">Läs för mig pappa-verksamheten</a> visar att det också går att åstadkomma resultat. <br />
<br />
För bildning kan aldrig handla ensidigt om uppfostran och disciplinering. Bildning handlar lika mycket om frigörelse, makt och hur individen växer som människa. Nyckeln till mycket av detta är språket. <br />
<br />
När Göran Greider i en uppmärksammad text för ett tag sedan avfärdade hela bildningstanken som ett "<a href="http://debatt.svt.se/2012/09/27/bildning-ar-ett-borgerligt-pafund/">borgerlig påfund</a>" tog han i för mycket, och han drog stridslinjen längs fel front. Men detta innebär inte att hans varningar för ett bildningsideal som blir mer en påklistrad klassmarkör eller någon form av desperat sökande efter uppifrånskapat samförstånd är oviktiga. Att okritiskt tugga i sig klassikerna är att förneka allt det klassikernas verkligen står för. Läsandet i sig - det Greider pricksäkert identifierar som nyfikenheten - måste därför med nödvändighet komma före tillgängliggörandet av ett visst definierat litterärt kulturarv. <br />
<br />
Vi kan helt enkelt inte prata bildning utan att också prata makt. Och pratar vi makt kommer frågor om klass och kön automatiskt in i bilden. Då blir frågan inte bara <em>vad</em> vi läser utan också <em>vem </em>som läser. <br />
<br />
Här skulle arbetarrörelsen kunna vara mycket bättre. Då skulle vi slippa risken att människor som tycker att världen är större än senaste golfrundan, priset på bostadsrätter eller senaste karriärmovet tvingas söka sig till sådana som Hägglund för politisk inspiration, helt enkelt i brist på andra alternativ. Johan Sjölanderhttp://www.blogger.com/profile/02661320903684940533noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-12616274.post-29915399177873526952013-06-26T11:41:00.000+02:002013-06-26T11:47:16.562+02:00Dags för Wennerholm att skaffa rollator?"<em>När Stockholm växer så kommer också kollektivtrafiken att växa. Då kommer vi att köpa in bussar och bygga spårvagnar. Och när vi sitter här en dag, när jag går med rollator, så skulle jag inte bli förvånad om någon med mitt uppdrag rentav fattar beslut om att bygga nya tunnelbanor."</em><br />
<br />
Så sa Stockholms moderate trafiklandstingsråd <a href="http://ochtunnelbanangarbra.tumblr.com/">Christer G Wennerholm</a> i en <a href="http://www.svd.se/nyheter/inrikes/wennerholm-underkanner-tunnelbanebehov_6231918.svd">intervju i Svd i Juni 2011</a>. Och motståndet mot att bygga tunnelbana i närtid - först när Wennerholm är gammal och grå kan det tänkas bli aktuellt - var inget unikt för det tillfället. Inte heller var han ensam i sitt parti. Stockhoms finansborgarråd Sten Nordin svarar <a href="http://www.svt.se/nyheter/regionalt/abc/inga-nya-tunnelbanelinjer">i maj 2009 jakande på frågan om tunnebanan är färdigbyggd</a> och får medhåll av Wennerholm som när det gäller tunnebana till Nacka slår fast att "[<em>d]en kommer att ha ett för högt pris i förhållande till hur många som kommer att åka med den</em>."<br />
<br />
Det är mot bakgrund av denna typ av citat dagens debattartikel i DN ska ses. Regeringens förhandlingsman föreslår där <a href="http://www.dn.se/debatt/stockholmsdebatt/historisk-modernisering-av-stockholms-tunnelbana/">en kraftig utbyggnad av tunnelbanan i fyra olika riktningar</a>. Och man kan ha synpunkter på delar i förslaget. Men i grunden är det oerhört glädjande att det vi är många som sagt under lång tid - ska Stockholm klara den befolkningsökning vi lever i och samtidigt kunna möta klimatutmaningen krävs det satsningar på kapacitetsstark kollektivtrafik och då är ny tunnebana grundläggande - nu får stöd på denna nivå.<br />
<br />
Tunnelbanemotståndet inom åtminstone stora delar av den stockholmska borgerligheten har varit uppenbart länge. Ibland har det framstått som närmast ideologiskt. Oviljan att röra vid frågan har naturligtvis skapat fördröjningar och en skadlig osäkerhet (och risker som även går att mäta i <a href="http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/risk-for-skadestand-om-t-bana-inte-blir-av_6841597.svd">kronor och ören</a>). Det har varit den största trafikpolitiska stridsfrågan inom Stockholms landstingspolitik.<br />
<br />
Det är dock en fråga där landstingsmoderaterna haft både verkligheten och väljarna mot sig. Under detta tryck böjer de sig nu steg för steg. Och det är i grunden väldigt skönt. Må vara att det är en omvändelse under galgen, det är ändå väldigt mycket bättre än det tidigare öppna motståndet. Jag kan som oppositionspolitiker känna både glädje och stolthet över de insatser inte minst vi i den socialdemokratiska grupper gjort för att driva frågan framåt till dit den är i dag.<br />
<br />
Men fortfarande är det långt kvar till spaden faktiskt sätts i jorden. Många fallgropar finns kvar att ramla i, inte minst när det gäller finansieringen. Som Hässelbybo känner jag mig extra orolig för vad som händer med den gröna linjen, när landstingsmoderaterna så sent som för några veckor sedan beslöt att skjuta på den nödvändiga upprustningen av den. I det sammanhanget tror jag man gör klokt i att faktiskt inte glömma historien. Frågan stockholmarna bör ställa sig själva nu är därför: Är det verkligen rimligt att låta samma människor som i årtal bromsat utvecklingen få fortsatt ansvar för att driva den? <br />
<br />
Christer G Wennerholm är fortfarande vad jag kan bedöma det en pigg och spänstig man. Jag hoppas verkligen att tunnebaneutbyggnaden kommer igång innan han behöver rollator. Däremot tror jag faktiskt att han med fördel skulle kunna pensioneras från sitt nuvarande uppdrag som trafiklandstingsråd. Det skulle inte minst frågan om ny tunnelbana i Stockholm tjäna på.<br />
<br />Johan Sjölanderhttp://www.blogger.com/profile/02661320903684940533noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-12616274.post-57377587955642068332013-06-12T16:34:00.000+02:002013-06-12T16:35:58.258+02:00Michael Marmot stödjer jämlikhetskommission i StockholmSka vi lösa problemet med de ökade klyftorna och åstadkomma en kursändring krävs det nytänkande. Ett väldigt spännande grepp av det slaget är den <a href="http://www.malmokommissionen.se/">Kommission för ett socialt hållbart Malmö</a> som precis slutfört sitt arbete nere i Skåne. Som jag <a href="http://johansjolander.blogspot.se/2013/05/stockholm-behover-en-egen.html">tidigare skrivit om</a> har en fråga jag tillsammans med övriga socialdemokrater här i Stockholms läns landsting drivit varit att vi borde ta ett liknande iniatiativ i Stockholmsregionen. <br />
<br />
När förslaget nu i dagarna diskuterats här i landstingsfullmäktige möttes vi av ett oväntat motargument. Enligt folkpartiets landstingsråd <a href="http://birgittarydberg.wordpress.com/">Birgitta Rydberg</a> ska folkhälsoarbetets kanske största internationella namn <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Michael_Marmot">Sir Michael Marmot</a> i ett samtal med henne sagt att en dylik kommission vore helt överflödig i Stockholm. Lite överraskad av detta - min uppfattning är att Michael Marmot är dels väldigt förtjust i det arbete som genomförts av Malmökommissionen, dels väl medveten om de sociala problem vi har även i Sverige - valde jag för att få klarhet i frågan att kontakta Sir Marmot själv. Och lyckligtvis var den bild han själv gav inte alls den som förmedlades av Birgitta Rydberg.<br />
<br />
I ett svar till mig konstaterar Michael Marmot tvärtom att en Stockholmskommission är en alldeles utmärkt idé. "<em>I think it would be wonderful if Stockholm were to set up a Commission, or some other body to oversee action for a socially sustainable city. One of the aims would be reducing inequalities in health</em>" skriver har i ett brev till mig. <br />
<br />
Sedan behöver ett sådant arbete inte börja om från början. "<em>My view is that you do not need to start from the very beginning</em>" fortsätter Marmot. "<em>You have the Report of the Malmo Commission. Use that as a starting point, and ask: how could we do what is needed in Stockholm." Han utvecklar sedan detta tema: "You have the CSDH Report, Closing the Gap in a Generation. You have my English Review; and you have the Malmo report. These could be your starting positions. Then bring a Commission together to plan and oversee cross-sectoral action.</em>" Och så avslutar han: "<em>I am happy to support this in any way I can."</em><br />
<br />
Och i detta har Sir Marmot såklart alldeles rätt. Jag skulle också vilja foga det arbete som görs runt om i sjukvården, inom akademin, på landstingets regionplanekontor samt inte minst i kommunerna. En Stockholmskommission behöver verkligen inte börja om från början. Det handlar snarare om att samla ihop kunskapen, fokusera resurserna samt formulera konkreta handlingsplaner anpassade för den miljö Stockholmsregionen innebär.<br />
<br />
Men den sociala klyvningen av Stockholm kräver nya grepp. Det räcker inte med att luta sig tillbaka och vara nöjd med saker som de är.<br />
<br />
Och det är heller inte Sir Michael Marmots uppfattning. Tvärtom erbjuder han sig att hjälpa till om vi i Stockholm vill höja ambitionsnivån. Nu är frågan bara om vår region innehåller politiker som är beredda att ta hans utsträckta hand? <br />
Johan Sjölanderhttp://www.blogger.com/profile/02661320903684940533noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-12616274.post-42303477170629590442013-05-28T10:20:00.000+02:002013-05-28T10:20:36.740+02:00Stockholm behöver en egen jämlikhetskommission Den senaste veckan har innehållit både de värsta och det bästa Stockholm kan vara. Å ena sidan upplopp. Skadegörelse. Bilar och förskolor som brinner, brandmän som hotas. En i delar polariserad offentlig debatt präglad av ovilja att förstå. Å andra sidan. Alla dessa människor som gett sig ut på gator och torg för att nattvandra. Tar ansvar för sina områden. Brandmannen i Tensta som fick blommor av de boende. Och – bakom detta – en ökad medvetenhet om att den sociala ordning med ökad klyftor och fördjupat utanförskap som vi har idag och utan vilken utvecklingen inte kan förstås är i grunden ohållbar och att en förändring måste till stånd. <br />
<br />
Malmö är en stad som också har stora sociala utmaningar. Inspirerade av WHO:s så kallade <a href="http://www.who.int/social_determinants/thecommission/marmot/en/">Marmotkommission </a>tillsatte man där för några år sedan en egen jämlilkhetskommission, <a href="http://www.malmokommissionen.se/">kommissionen för ett socialt hållbart Malmö</a>. Samlade den yppersta kompetensen för att ta ett handfast grepp om problemen med sociala klyftor. Formulera en handlingsplan för vad som faktiskt måste göras. <strong>Karin Pettersson</strong> berömmer idag på Aftonbladets ledarsida Malmöinitiativet som "<a href="http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/karinpettersson/article16853826.ab">det mest intressanta i Sverige just nu när det gäller att försöka hitta politiska svar på ökande orättvisor</a>". Jag tycker hon har helt rätt i det.<br />
<br />
En av punkterna i det socialdemokratiska <a href="http://www.socialdemokraterna.se/upload/webbforalla/ak/stockholm/dokument/pdf/Lsndstinget/(S)%20landstinget%20budgetf%c3%b6rslag%202014.pdf">budgetförslag </a>jag i början av juni här i landstinget kommer att rösta för är att vi behöver något liknande här i Stockholmsregionen. Att vi ska ta initiativ och bjuda in till en Stockholmskommission tillsammans mellan landsting och kommuner. Där vi lyfter fram den bästa kunskapen och samlas runt ett program, en strategi för verklig förändring. <br />
<br />
Vår utgångspunkt från landstingshåll är de stora folkhälsoklyftorna, att det i ojämlikhetens spår följer förtida död och smärta. Kan vi ställa om till ett mer jämlikt och därmed också friskare samhälle innebär det förutom de rent direkta mänskliga vinsterna dessutom att resurser också frigörs för sjukvården. Men det är naturligtvis bara ett perspektiv av flera. Ett jämlikare samhälle är också ett rikare samhälle där mänskliga resurser inte slösas bort. Det är ett friare samhälle där fler får chansen att leva sitt liv efter sina egna drömmar och förhoppningar.<br />
<br />
Ett jämlikare Stockholm är helt enkelt mer av allt det goda Stockholm kan vara. Men det kommer inte av sig självt. Det krävs politisk handling. Och för att vi ska kunna handla krävs det att vi orkar se. Märkligt nog tycks det idag som om blicken där blir klarare på avstånd. Att det finns en koppling mellan ökande ojämlikhet och social oro tycks självklart när betraktaren finns i <a href="http://www.dagensnyheter.se/shared/cddf494d-2976-4655-b1af-2e9f483cbfc3">Storbritannien</a> och skriver i <a href="http://bloggar.aftonbladet.se/ledarbloggen/2013/05/financial-times-om-upploppens-orsaker-marknadsexperimentet-har-gatt-for-langt/">Financial Times</a>.<br />
<br />
En annan aftonbladetskribent - <strong>Eva Franchell</strong> - hade för några dagar sedan med anledningen av Stockholmsupploppen <a href="http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/evafranchell/article16826571.ab">en oerhört viktig poäng</a>. Säg "Stockholm" och de allra flesta ser soliga uteserveringar på Östermalm eller svindyra bostadsrätter i innerstan framför sig. Men Husby är också Stockholm. Rågsved och Högdalen likaså. Klyftorna som klyver staden är inte ett förortsproblem, det är ett Stockholmsproblem. Till och med OECD har pekat på att bristande integration är ett av regionens största tillväxthinder. Men det finns en ovilja att röra vid problemen. Att se dem, erkänna dem. <br />
<br />
Det finns någonting oerhört farligt i det som sker just nu. I skuggan av upploppen riskerar klyftan mellan "vi" och "dom" blir ännu djupare. Här ligger ett tungt ansvar på oss alla. Stockholm är en stad som bär på enorma möjligheter. Hela Stockholm. Att följa efter Malmö och tillsätta en egen Stockholmskommission är en väg att sätta strålkastarljuset på vad som behöver göras. Få tryck bakom någon form av förändring. <br />
<br />
Runt om i världen tittar man bekymrat på vad som håller på att hända hos oss. Men finns det något land som har den historiska erfarenheten att kombinera jämlikhet med ekonomisk utveckling och förnyelse så är det vi. Vi har helt enkelt gjort det förr. Jag är helt övertygad om att vi kan göra det igen. <br />
<br />
Johan Sjölanderhttp://www.blogger.com/profile/02661320903684940533noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-12616274.post-42897130286808335202013-05-21T11:50:00.000+02:002013-05-21T13:08:19.285+02:00Vi kan inte blunda längre (om Husby)<span style="font-family: 'Times','serif'; font-size: 12pt; mso-ansi-language: SV; mso-bidi-font-family: 'Times New Roman'; mso-bidi-language: AR-SA; mso-fareast-font-family: Cambria; mso-fareast-language: EN-US;">Den 3 mars 1991 misshandlades byggnadsarbetaren Rodney King brutalt av poliser i Los Angeles, USA. Det hela filmades av en boende och poliserna ställdes inför rätta. När de ett drygt år senare - 29 april 1993 - friades av rätten var det gnistan som fick en krutdurk att explodera. Våldsamma kravaller som förutom att kosta ofattbara materialla värden även ledde till att 53 människor dödades utbröt och skakade i någon mening hela USA i grunden. <br /><br />Los Angeles 1992 var extremt. Men upplopp och kravaller tycks i någon mening vara en del av den moderna staden. Vi tänker på orter som Vaulx-en-Valin utanför Lyon, Frankike, 1990 samt Bristol, England, juli 1992, och på senare tid Paris förorter, London och även våra egna svenska exempel. <br /><br />De senaste dagarna har mitt närområde drabbats av någontin som i storlek eller omfattning inte ens närmar sig de exempel jag nämnt ovan, men som ändå har skrämmande likheter. Stockholmsförorten Husby ligger bara några kilometer från där jag bor. De flesta har de senaste dagarna kunnat följa medierapportering om brinnande bilar och stenkastning. Närheten är så påtaglig att det under de senaste dagarna funnits en uttalad oro för direkta spridningseffekter.<br /><br />Husby är Stockholms kanske fattigaste område. Ohälsa, arbetslöshet, utförsäkringar - oavsett vilket mått du än använder hamnar Husby i botten. Vi kan direkt se de åtminstone ytliga parallellerna med övriga upplopp. Ett extremt socialt ansträngt läge, ett uppmärksammat fall av (åtminstone misstänkt) polisbrutalitet, unga frustrerade människor ger sig ut på gatorna och förstör. <br /><br />Forskaren Loïc Wacquant är en av dem som försökt förstå upploppens sociologi. Han har tittat på flera av de uppmärksammade fall jag nämnde ovan. När jag går tillbaka till honom för att se om hans forskning kan sätta något ljus på det som just nu sker i Stockholm upptäcker jag slående likheter. Någon sorts mönster som i grunden tycks gå igen. <br /><br />Wacquant grundtes* är att upploppen ska ses som en naturlig reaktion på vissa tendenser i den moderna kapitalismen. Han avfärdrar den gängse förklaringsmodellen att upploppen kan ses som någon form av raskravaller och pekar istället på två samverkande logiker; en som handlar om protest mot ”etnorasistisk” diskriminering och en ”klass-logik” där olika grupperingar inom arbetarklassen använder sitt enda tillgängliga vapen – upploppet – för att ta strid mot ekonomisk nedgång och ökade sociala klyftor. <br /><br />De sociala faktorer som Wacquant ligger bakom alla dessa upplopp är massarbetslöshet, ökad konkurrens om knappa resurser i utsatta bostadsområden samt förstärkt stigmatisering av de boende både i vardagsliv och i offentligheten (det sista är förklaringen till att polisen ofta hamnar i fokus i denna typ av upplopp). Till detta för Wacquant också ett reseonemang om politisk alienation. Han pekar på hur radikala partier faller samman och andra rör sig in mot mitten vilket skapar en tomhet gentemot medborgarna i dessa utsatta områden. Samtidigt pekar han också på att det finns alternativa politiska vägar att möta upploppen. Vi kan välja att iställlet för att möta kravllerna med ökad repression istället kan gå till att lägga förnyat fokus på att även erkänna de boende i dessa områdens sociala och ekonomiska rättigheter. <br /><br />Är Wacquant ett sanningsvittne? Går hans förklaringsmodeller att tillämpa på det som just nu sker i Husby? Naturligtvis inte rakt av. Men det finns ändå något att lära här. Vi kan se hur en häxbryggd av etnisk diskriminering och klassklyftor tenderar att bli till något lättantändligt och explosivt. Att det ibland smäller. Och vi kan också ana den möjliga vägen framåt. <br /><br />Den svenska debatten har en smula fastnat i enkelt moraliserande. Är det rätt eller fel att göra upplopp? För mig är svaret på den frågan enkelt. Det kan aldrig vara motvierat att bränna upp andras bilar, gå till attack mot brandmän eller journalister som försöker göra sitt jobb. Kravallerna i Husby är i den meningen en tragedi. De som deltagit i dem och framförallt de personer som eventuellt fungerat som upploppsledare bär ett tungt ansvar - inte minst gentemot sina egna grannar. <br /><br />Men bakom denna tragedi finns en annan. Ett drama som var lika omskakande för en vecka sedan, långt innan svensk media eller den politiska eliten ens visste att Husby fanns och vilken typ av område det är. Ett drama som handlar om diskriminering, fattigdom, stigmatisering och djupa såväl sociala som politiska klyftor. Om en stad och ett samhälle som slits itu. <br /><br />Men trots att det känns oerhört dystert just nu skulle jag vilja hävda att det finns hopp. Det schabloniserade mediebilden av den utsatta förorten som pendlande mellan apati och kravaller stämmer inte. Det finns också konstruktiva politiska krafter. Visserligen ska man inte underskatta det hot kravaller av den här typen innebär mot den typen av uppbyggeliga försök (jag minns själv hur Göteborgskravallerna <a href="http://johansjolander.blogspot.se/2006/06/nr-vnstervgen-dog-i-gteborg.html">i praktiken sänkte den spirande Attac-rörelsen</a> i Sverige). Men i grunden tror jag ändå att det goda över tiden kommer att vinna. <br /><br />Helt avgörande för det är dock hur övriga samhället och inte minst politiken reagerar. Repression eller inkludering? Ensidigt fördömmande eller självkritik? För det som händer i Husby är inte bara en fråga för Husby-borna. Deras röster är naturligtvis centrala. Det får aldrig handla om att komma in uppifrån och lägga livet tillrätta. Men klassklyftor som spränger vårt samhälle itu kan aldrig vara ett ansvar bara för dem som befinner sig på den ena sidan av staketet. <br /><br />Jämlikhet är ett fint ord. Men det är också uttryck för en alldeles fantastiskt omskakande idé. Att de mänskliga rättigheter som liberalismen lovar oss faktiskt ska betyda något, också i verkligheten. Om vi låter etnisk diskriminering - eller rasism om man så vill - och ökade klasskyftor slita samhället itu är det ett brott inte bara mot vänsterambitioner om ökad omfördelning utan också mot de grundfundament som vårt samhälle bygger på. <br /><br />För vad det egentligen handlar om är rätt enkelt. Politiska, sociala och ekonomiska rättigheter. Arbete att gå till. Fungerande samhällsservice. Bra skolor och livschanser för alla barn. Att slippa utsättas för diskrimineriande stigmatisering på grund av din hudfärg, din religion eller bara helt enkelt hur du pratar. Att kunna vara stolt över sin hemort, där man bor. <br /><br />I grunden förändrar de senaste dagarnas händelser ingenting. Behovet av en ny politik var lika stort innan. Behovet är utan tvekan lika stort i andra områden där det inte brinner bilar. Men det som har hänt och som händer ställer oss inför ett beslut. Det handlar om vilket samhälle vi vill ha. Avgörandet ligger i våra egna händer. <br /><br />Man ska inte romantisera upploppen. Men att inte sätta in dem i ett socialt och politiskt mönster riskerar att leda till livsfarliga politiska felbedömningar som bara spär på problemen. Det handlar inte om att ursäkta personer som begår brott. Det handlar om att formulera politiska lösningar som leder framåt. <br /><br />Vi har svikit Husby under alltför många år. Det är dags att sluta med det. Inte främst för upploppsmakarnas skull. Utan för alla andra Husbybors. Och inte bara dem, förresten. Vi tjänar alla på ett samhälle som håller ihop. Men det är inget som kommer av sig självt. Däri ligger vårt stora ansvar. <br /><br /><em>*) Texten vars resonemang jag framförallt utgår från heter "The return of the repressed" och den finns att läsa bland annat i Wacquants </em><a href="http://www.amazon.com/Urban-Outcasts-Comparative-Sociology-Marginality/dp/0745631258"><em>Urban Outcasts A Comparative Sociology of Advanced Marginality</em></a><em> s 15‐40</em></span>Johan Sjölanderhttp://www.blogger.com/profile/02661320903684940533noreply@blogger.com5