Härligt med telefoner

Av någon outgrundlig anledning har jag fått två telefonnummer. Eller snarare såhär; min arbetsgivare har valt att istället för att tycka att jag ska koppla upp mig mot jobbet via mitt privata bredband pröjsa ett helt nytt abonnemang, som jag förväntas använda i tjänsten och tjänsten allenast. Så långt allt gott.

Problemet var bara, att sedan det nya numret (med ett helt nytt jack och allting) installerades i slutet på juni har mitt privata nummer (som är sådan där ip-telefoni med bredbandsbolaget), inte fungerat. Eftersom det har varit semester har jag inte brytt mig. Men nu börjar terminen igen, och sådana saker ska skötas. Sagt och gjort. I måndags ringde jag telias kundtjänst, förklarade situationen, fick en ursäkt och ett löfte om att det hela skulle åtgärdas. Tyvärr kunde de inte få loss en kille förrän fredag förmiddag, helt ok tyckte jag, bara det skulle ordna sig.

Så kommer fredagen. Kvart i tio (vilket onekligen är en tidpunkt mellan klockan åtta och klockan tio, som utlovat) i morse kommer en skön snubbe, meckar med mina jack i en halvtimme innan han uppgivet konstaterar att det inte är något fel på mitt nya telianummer. Vilket jag aldrig hävdat. Problemet är tydligen bredbandsbolaget. På sladdarna är det inget fel.

Ok. Killen kan inget göra. Jag ringer bredbandsbolaget. Har ni någonsin försökt ringa bredbandsbolaget? Om inte, grattis. Efter att ha tillbringat en halv dag i olika telefonköer kommer jag – för en liten stund sedan –fram till min tredje tekniker och sammantaget femte bredbandsbolagsanställda för dagen. En tjej som på bred norrländska faktiskt lyckats lotsa mig framåt (på allvar, om du mot förmodan läser detta –tack, du gjorde min dag lite mindre miserabel!). Till slut får vi faktiskt både telefon och bredband att fungera. Genom att koppla in hela skiten i det jack som jag inte vill använda, som inte är och inte ska vara förstajack, som jag för länge sedan betalade en annan teletekniker dryga slantar för att se till att jag inte heller skulle behöva använda.

Något har alltså hänt, som gör att det jack jag vill använda inte längre fungerar. Jag ringer (på min numera fungerande hemmatelefon) upp morgonens teliakille igen, och förklarar. Han säger först att jag måste ha fel, att det inte kan stämma och slutligen att om det nu stämmer så är det förmodligen, på något sätt, antingen bredbandsbolagets eller mitt eget fel. Så bryts, men en nästan religiös symbolik, vårt samtal.

Kvar sitter jag. Men en faktiskt fungerande telefoni som bara är lite sämre än vad jag betalat för och som jag vill ha det. Med två olika telefonibolag som typ skyller på varandra. Och med en liten, liten längtan tillbaka till en tid då det fanns två kanaler på teven och ett postkontor fortfarande var ett ställe du kunde gå till för att hämta ut och skicka paket.