Wigforss och ägandet

När man diskuterar svensk socialdemokratis idéhistoria dyker osökt Ernst Wigforss upp. Wigforss var den praktiske teoretikern som lyckades kombinera det intellektuella och med det realpolitiska. För många inom dagens socialdemokrati står Wigforss som en förebild.

Blir därför lite glad när jag hittar denna lilla skrift på nätet. Texten – ”äganderätt och socialism” – är en pamflett skriven inför det stundande ”kosackvalet” 1928. Bakgrunden är att högern bedriver en högt uppskruvad hetskampanj som skjuter in sig på att skrämma svenskarna från att rösta på socialdemokratin genom att måla upp en bild av (s) som ett parti på yttersta vänsterkanten, som kommunister och bolsjeviker (därav ”kosack”).

Ett huvudtema i detta är hotet mot äganderätten som arbetarepartiet sägs innebära. Wigforss försöker i sin skrift bemöta denna nidbild. Han gör det genom att helt vända på diskussionen; det är i själva verket borgerligheten som är hotet mot de mångas äganderätt, argumenterar han kraftfullt.

Socialdemokratin är alltså inte emot ägande, argumenterar Wigforss. Tvärtom ser han många fördelar med ägandet. ”…han [socialdemokraten] vet … att det finns något värdefullt både för den enskilde och för samhället i det människorna eftersträva, då de sträva efter egendom och äganderätt … Om det behövs, kan även socialdemokraten hålla ett lovtal över äganderätten.” skriver han. Han utvecklar sedan detta och menar att ”[d]riften att äga, att ha något man kan kalla sitt eget, sitter djupt hos de allra flesta … [r]edan barnen lägga i dagen denna insikt att ha något för egen räkning … [a]ll historia synes vittna om, hur djupa rötter äganderätten har i den mänskliga historien.”

Så långt kan det tyckas som om det vore gammal hederlig triangulering realpolitikern Wigforss ägnade sig åt. Alltså att gå in och försöka övertrumfa motståndarens på dennes egen planhalva. Men så enkelt är det inte. För vad författaren gör är att han snarare skärper den ideologiska konfliktlinjen gentemot högern. Han gör det genom att gå från att diskutera ägandet i sig till ägandets fördelning. ”Äganderätten är inte hotad”, sammanfattar han i en rubrik, ”Den är redan upphävd för flertalet – i det borgerliga samhället.” Och senare skriver han rakt och tydligt, ”Socialdemokratin erkänner öppet, att de vilja begränsa den äganderätt, som står i vägen för andras rimliga anspråk att också få äga något.” Men han betonar också, som svar på den borgerliga kritiken att (s) på sovjetiskt maner skulle vilja tvinga inte minst bönder från hus och hem., att ”… [b]öndernas äganderätt är inte något sådant hinder.”

”Äganderätt och socialism” är en pamflett. Den lämnar stora frågor obesvarade. Exempelvis skissar Wigforss på relationen mellan en radikal liberalism (som vill se ett individuellt ägande spritt på flera händer) och socialismen (som hellre ser ett gemensamt ägande), utan att i mitt tycke riktigt landa. Det är också en väldigt praktisk skrift, i meningen att författaren utifrån mer tidlösa teoretiska grundresonemang försöker ge svar på väldigt näraliggande, konkreta frågor om hur arbetarepartiet faktiskt tänker sig att agera.

Men för att vara en valbroschyr, måste man ändå säga att den håller en enastående klass. Och som utgångspunkt för en samtida diskussion om hur dagens socialdemokrati ska se på ägandet och ägandets fördelning tycker jag nog att den kan hålla måttet, också.