Det är ofta helt ogörligt att döma en film på trailern. Som denna, för Matrix-brödernas kommande filmatisering av Allan Moores tecknade mästerverk ”v for vendetta”. Å ena sidan känner man igen alla scenerna från förlagan, vilket är bra, å andra sidan lukter det rätt mycket ren actionfilm. Vilket kanske inte är riktigt lika bra.
När Matrix kom slogs jag av vilken rakt ut terrorismförhärligande film den egentligen var. När du tillhör den lilla, utvalda elit som ”sett sanningen” är det rätt och oproblematiskt att ta till våld mot (det förtryckande) systemet. I ”V for vendetta” kommer detta att dras ett steg längre.
För ”V” är verkligen en terrorist, på riktigt. Han spränger saker, och mördar. Rätt så samvetslöst. Visserligen representanter för en ond fascistisk regim. Men ändå.
I den tecknade romanen lämnas en smula utrymme för reflektion runt detta. ”V” balanseras av flera andra rollfigurer; främst såklart Evey men även mr Finch. Överlämningen mellan Evey och ”V” får mig att tänka på vad jag tror Anders Ehnmark brukar beteckna som skillnaden mellan ”befrielse” och ”frihet” – alltså motsättningen i vad som krävs för att nå friheten (befrielsen, kampen) och vad som krävs för att leva i den (friheten, demokratin). ”V” vet, någonstans, att det han gör inte är ”gott” och att hans kamp kräver något mer än bara förstörelsen, nedrivande av det gamla, för att lyckas.
Frågan är om dessa nyanser kommer att fångas upp i filmen. Eller om det bara kommer att vara en schysst actionrulle med en cool hjälte och genomonda skurkar. Vi får se när den letar sig till de svenska biograferna framåt våren. Och fram till dess kan man ju alltid fördjupa sig i förlagan, finns nu ute i en ny svensk översättning, exempelvis.
V citerar iofs Aleister Crowley och slår fast att "do what thou whilt shall be the whole of the law"; han förespråkar inget annat styre än ett utan tyrani.
SvaraRaderaLäs gärna vad jag skrev om V och terrorism här.
Tack för länken till V sidan (http://www.shadowgalaxy.net/Vendetta/). Själv tycker jag inte minst jämförelsen mellan V och Rorschach (http://www.shadowgalaxy.net/Vendetta/vrorschach.html) är mycket intressant. I någon mening är de bägge exempel på att ondska föder ondska, på att en person som pressas tillräckligt långt någonstans lämnar sin mänsklighet och blir någon typ av kraft bortom moralen. Men då är "V" mycket intressantare, eftersom han inser vilka begränsningar detta ger i tt bygga upp ett samhälle och därför tar sig an sin efterträdare (Evay). Och jag tror han ser positivt på hennes löfte att aldrig döda - friheten kräver något annan än befrielsen.
SvaraRaderaMen visst, man kan läsa V som en hyllning till någon sorts anarki (och någonstans är det svårt att komma ifrån att det finns ett visst sådant drag). Vore kul att veta hur du tolkar referensen till Crowley dock - förutom det uppnbara att just den gamle magikern är en typisk sådan kultfigur som V självklart ska citera.