lördag, december 03, 2005

Vad innebär fallet Åke Green för kampen mot intolerans?

Läser i tidningen att en rättslig process har uppstått efter att kassettband med anti-semitiskt innehåll uppenbarligen har sålts i anslutning till moskén på Södermalm. På banden sägs bland annat att ” judar är en smitta, att de är bröder till apor och grisar och han ber Gud utrota dem.” Den typen av uttalanden är naturligtvis fruktansvärda och måste fördömmas.

Frågan är om den friande HD-domen mot Åke Green påverkar möjligheterna att bekämpa denna typ av yttringar. Om det är tillåtet för en pingstpastor att kalla homosexuella för en cancersvulst i religionsfrihetens namn, är det då okej för en reaktionär imam att göra detsamma gentemot judar (eller någon annan grupp man tycker illa om)?

Frågan om banden kan klassas som hets mot folkgrupp är nu under utredning. Återigen har vi en avvägning mellan tolerans och yttrandefrihet. Fallet Åke Green spökar i kulisserna, och fyller åtminstone mig med en inte helt behaglig känsla. Dessutom frågar jag mig om kristdemokraterna även denna gång kommer att rycka ut till religionsfrihetens försvar; för det kan väl ändå inte vara skillnad på kristnas och muslimers rätt att hetsa mot minoriteter?

3 kommentarer:

  1. Anonym9:23 fm

    Jag är kristdemokrat och anser att alla är lika inför lagen. Att en kristen kallar homosexualitet en cancersvulst är inte mera ursäktligt än att muslimer kallar judar för apor. Jag tycker att HD:s beslut var klokt, och skulle säga detsamma även om det hade varit en mulla som talat illa om judar, om omständigheterna i övrigt varit lika. Det som förvånar mig när det gäller upprördheten kring domen är den bristande tilltro till förnuftig argumentation och till människors förstånd som den är ett uttryck för. Det är med argument vi skall bekämpa dessa dumheter, inte förbud, för förbud ger bara budskapet att det inte finns några argument. Jag tror att många socialdemokraters hållning i denna fråga är ett annat uttryck för den bristande tilltro till allmänheten som även kom till uttryck i besvikelsen över att människor röstade "fel" i EMU-omröstningen. Den enda slutsats ni drog från detta var att ni inte tillräckligt länge talat om för människor hur de skall rösta (Margot Wallström--vi har inte visat "ledarskap" i EU-frågan). Detta visar på en ny och trist utveckling inom det regeringströtta socialdemokratiska partiet.

    SvaraRadera
  2. Problemet är väl att varken Green eller de som säljer banden i Stockholm är intresserade av en intellektuell debatt. De vill hetsa upp sina egna. Men det är bra att du är konsekvent; religionsfriheten ska fungera som ett skydd för den som vill hetsa mot minoriteter, oavsett vilken religion och vilken minoritet.

    För övrigt tycker jag att folk röstade "rätt" i EMU-folkomröstningen. Till skillnad från Göran Hägglund, alltså...

    SvaraRadera
  3. Mikael,

    Såvitt jag kan förstå dig så är det egentligen inte alls domen som du kommenterar utan lagen om hets mot folkgrupp i sig.

    "Det är med argument vi skall bekämpa dessa dumheter" hade vi ju annars kunna bemöta varje tingsrättsdom med oavsett vilket brott det var fråga om.

    Om lagen föreskriver att "om du gör X skall du dömas för Y", så måste man skilja på om personen verkligen gjorde X och därför skall dömas för Y eller den normativa frågan om X är rätt eller fel.

    Min hållning till denna fråga (frågan om lagen om hets mot folkgrupp bör existera) är att lagen är väl avvägd mellan yttrandefrihet och andra människors frihet att inte bli kränkta. Dessutom tror jag att den kan bidra till att hindra eller minska våld och hot mot minoritetsgrupper eller åtminstone är ett viktigt symboliskt ställningstagande från samhällets sida.

    När det gäller HD:s dom, så är jag tveksam till hur domstolen har infört en "sannolikhetsprövning" av hur det skulle tänkas kunna gå i ED och inte utgått från förarbetena. Här kan man alltså, även om man inte gillar lagen om hets mot folkgrupp, ha ganska goda skäl för att säga att domstolen inte gör rätt i juridisk mening eftersom vi kan konstatera att Åke Green gör X, och alltså i konsekvensens namn bör dömas för Y.

    Sedan kan den som inte gillar lagen bedriva politik för att få bort den. Men å andra sidan verkar ju inte heller domarna i HD vara sämre än någon riksdagsledamot på att bedriva politik...

    Mvh
    Anders

    SvaraRadera