Folkomröstningskrav mot bättre vetande

Så här är det. För några månader sedan påbörjades ett försök med trängselskatt i Stockholm. Borgerligheten hoppades att detta skulle bli frågan som avgjorde valet. På en våg av ilska över igenkorkade Essingeleder och överfulla tunnelbanetåg skulle moderater och folkpartister surfa rätt in i stadshusets och landstingshusets ledning.

Nu blev det inte så. Försöket gick bättre än någon – undantaget ett fåtal entusiaster – hade vågat hoppas. Opinionen svängde också. På middagsbord och i fikapauser runt om i stad och län ställdes frågan; är det inte rätt bra det här ändå?

Den borgerliga motstrategin blev då att istället för att prata sakfrågan försöka skjuta debatten till att handla om allt annat än minskad trängsel, bättre miljö och extra resurser till kollektivtrafiken. Det senaste försöket i den riktningen handlar om att försöka definiera om vilka det är som ska rösta i höstens folkomröstning.

Det har hela tiden varit klart att det är boende i Stockholms stad – från Farsta i söder till Akalla i norr – som ska rösta i den kommunala folkomröstningen. Därför att det är Stockholms stad som äger frågan. Andra kommuner har sedan valt att i mer opinionsbildande syfte ordna folkomröstningar för att sätta press på sina respektive riksdagsledamöter.

Man kan diskutera om hur vettigt detta är. Men att det inte handlar om något annat än rätt dyra kommunala opinionsundersökningar torde alla kunna vara överens om – det finns helt enkelt inga kommunala beslut som folkomröstningarna skulle kunna vara rådiga över.

Nu menar högeralliansen att det är en sammanvägning av alla dessa omröstningar som ska vara vägledande för hur en eventuell borgerlig regering ställer sig till en framtida lagstiftning. Trots att inte alla kommuner har folkomröstningar, trots att frågeställningen på valsedlarna vad jag förstår det inte kommer att vara likadan, trots att det fortfarande kommer att finnas människor som "berörs" som inte får vara med och rösta, trots att det är tveksamt om dessa omröstningar ligger inom den kommunala kompetensen, trots … ja, trots en miljon saker faktiskt.

Och syftet är uppenbart; att återigen skjuta fokus från sakfrågan till något annat. Försöka hävda sig vara för mer demokrati när allt man vill är att underminera den demokratiska process som faktiskt föreligger.

Jag är som säkert alla som läser på denna blogg redan förstått en varm vän av miljöavgifter/trängselskatt. Jag tror att ett ja i höstens folkomröstning är en förutsättning för att vi med full kraft ska kunna göra Stockholm till en modern och välfungerande storstad. Det finns de som inte håller med mig om detta. Det kan jag respektera. Vad jag däremot faktiskt tycker är lite trist, är när man vägrar prata själva sakfrågan.

Samtidigt tror jag inte att väljarna kommer att låta nöja sig med ett politiskt tjafsande om formalia. Runt middagsborden är det inte den politiska processen, utan hur livet i Stockholm ska gestalta sig i framtiden som kommer att fälla avgörandet. De som inte inser detta riskerar att skjuta sig själva i foten. Att underskatta människor är nämligen bland det värsta en politiker kan göra. Och det straffar sig - alltid.