På det franska socialistpartiets hemsida kan man skriva på mot förslaget att ta bort anställningstryggheten för unga. Det ska ni såklart göra. Orsakerna är flera. Till att börja med för att det handlar om solidaritet med de franska ungdomarna. Men även för att – på ett mycket handfast sätt – fransmännens sak är vår.
Vi lever och verkar mer och mer på en gemensam arbetsmarknad. Försämrade rätigheter på ett ställe ger genklang på andra. Här hemma låter Maud Olofsson som ett eko av de Chiracska tongångarna. Solidaritet med franska ungdomar idag är solidaritet med svenska ungdomar imorgon.
Vi måste kunna förbättra för företagen utan att försämra för löntagarna. Där ligger konfliktlinjen i europeisk politik. Och förresten, när ni ändå är igång kan ni lika gärna skriva på svenska LO:s protestlistor också. Eller kom på manifestationen utanför den franska ambassaden imorgon klockan fem. Upp till kamp.
"Vi måste kunna förbättra för företagen utan att försämra för löntagarna"
SvaraRadera(s) har suttit i regeringsställning i 12 år nästan. Finns det något område där man har förbättrat för förtetagarna?
Det finns ju onekligen en lång rad försämringar som har genomdrivits. Men finns där några förbättringar?
Pär Nuder har påstått att någon detalj i de beryktade 3:12 reglerna skall visst ha blivit bättre. (möjlighet till att dra av konstnaderna för en konslut som tolkar dessa!?) Men effekten av ändringarna i dessa totalt har varit negativa.
Så vad är det du pratar om Johan? Det skall pratas väl om företagande (eftersom bara sådant levererar in nettokronor till staten. Men den förda politiken är av precis motsatt valör!
Vilket anser du är mest trovärdig:
Politiken man för år efter år? Eller pratet som inte förpliktigar men som vi får höra samtidigt, möjligen några decibel högre med fyraårs mellanrum!?
Om du inte vet vad 'rörelsen' anser om företagande, företagare, näringsverksamhet tycker jag att du skall gå ut och lyssna vad som sägs varje 1:a maj (och där stämmer handling och ord bättre överens också. Som sagt en bra indikator!)
Nyttig påminnelse, Johan!
;-)
Jag tror precis som jag säger - den stora skiljelinjen är inte om man är för eller emot företagare, utan om man är beredd att försämra för löntagarna eller inte. Där står högern på en sida, socialdemokratin på den andra.
SvaraRaderaNågra siffror. Förra året startades 40 000 nya företag i Sverige - fler än på tjugo år. Den senaste tioårsperioden har antalet jobb ökat med 300 000. Svensk tillväxt har under ett antal år legat över snittet i Europa. Och så vidare, och så vidare.
Det finns en gammal sanning, att med en borgerlig regering så stiger börsen i tre dagar därefter sjunker den i fyra år. Med en socialdemokratisk regering blir det tvärtom. Den sanningen håller än.
Ja, du försöker undvika den frågan. Den tillväxten du pratar om och de företag du berättar om verkar inte ge några gensvar i statistiken för dem du här säger dig värna om, dvs människor utan arbete och anställning (unga likväl som andra).
SvaraRaderaJag tror knappast att du vill ta upp ungdomsarbetslösheten (och dess utveckling det senaste decenniet) som intäkt för hur bra det går i Sverige och hur frmagångsrik den förda politiken har varit.
Angående sakfrågan, Johan, huruvida man är "beredd att försämra för löntagarna":
Du bör ha i åtanke att de ungdomar det först och främst gäller över huvudtaget inte ÄR löntagare! Det är liksom det som är kärnproblemet.
Sen kanske du också skall reflektera över att de (s)-lanserade sk 'plusjobben' överhuvud taget inte omfattas av LAS. Tvärtom, de tar abrupt slut efter två år.
Lite konstigt att ett förslag om gradvis infasning i LAS-regler vållar gigantisk indignation medan fullständig avskandad av LAS verkar accepteras, till och med hyllas som hur bra som helst.
Konsekvens har liksom aldrig varit vänsterns starkaste gren.
Och du skriver ju också här uttryckligen att du menar att man skal lvälja mellan god företagsamhet eller goda villkor vid anställningar.
Precis som om det förra inte var nödvändigt för det senare. Och det dessutom direkt efter blogposten där du skrev att 'man borde förbättra för företagen'.
För det var ju precis det som var min poäng: Den företagsvänliga fernissan är tunn och skör och flagnar så fort man skrapar det minsta lilla ...
:-)
Men det är förstås valår i år, och då kommer vi att för höra mycket lustigt från alla möjliga håll.
Tex att OM de arbetslösa ungdomarna hade haft en anställning, DÅ hade den minsann varit riktigt trygg och bra ....
... och det skall vi kämpa för!
Jonas, det är sant att den tillväxt vi haft under de senare åren inte gett lika stort gensvar i sysselsättningen som vi är vana vid (den har mestadels berott på produktivitetsökningar i exportindustri vilket inte ger så mycket jobb.) Vi har ju som du vet fortfarande en betydligt högre sysselsättningsgrad än exempelvis Frankrike (och även högre än USA, för den delen), men det är en klen tröst för dem som ändå står utanför.
SvaraRaderaNu tror jag att en stark ekonomi och starka företag (vilket tillväxten i stort sett beskriver) är bra ändå för att vi ska stå oss i den globala konkurrensen. Och vi kan se att dagens tillväxt är mer centrerad till inhemsk tjänsteproduktion än tidigare, vilket är mer sysselsättningsfrämjande. Men det behövs både en fortsatt framgångsrik skonomisk politik för tillväxt, och särskilda åtgärder för att bryta utanförskap (tex plusjobb.)
Sedan är det inget nytt i världshistorien, argumentet att löntagarna måste få det sämre för att kunna få det bättre. Och det har sällan visat sig vara riktigt. Så inte nu heller.
(för övrigt är det en väldig skillnad på tidsbegränsande anställningar med kollektivavtal och alla rättigheter det för med sig, och avskaffad anställningstrygghet då du kan få gå på dagen utan motivering. Och det skulle du säkert kunna hålla med om, egentligen. Men något säger mig att du har en världsbild att försvara, då kan ibland verkligheten mest vara till besvär;-)
Nja, käre Johan, jag är betraktare av verkligheten. Jag har inga lojaliteter med några politiska rörelser, dvs jag behöver inte tala väl om något jag inte vill/tror på.
SvaraRaderaJag är faktiskt mer bekymrad över vad du behöver 'försvara' (i en annan sträng ägnade du säkert fem inlägg åt att få en de- facto netto-utgift till att 'kunna ses som' en intäkt i stället, iaf i valkampanjen)
Angående plusjobb existerar inget LAS. Du kan gärna kalla det kollektivavtal, men det gäller bara ersättningen inte antsällningstrygheten. Vidare vet alla att plusjobben syftar till att skyla över de dåliga siffrorna närmast över valet och kanske också vinna lite röster. De skapar inte tillväxt eller bestående värden i samhället heller, utan de kostar!
Att de är politiskt skapade är både uppenbart och förklarar både varför och hur de konstruerade, detta kännetecknar ocksås hur 'effektiva' de är i samhällsekonomin.
Sen vet jag inte riktigt vad du syftar på med att löntagare måste(!?) få det sämre för att det skall bli bättre. Tvärtom måste på sikt företagande gå bättre för att alla skall få det bättre (bla löntagare men även hela skattefinansierade sektorn) och det var du som menade att man måste välja det ena framför det andra. Men huvudpoängen var ju att de det gäller inte är löntagare alls.
Sen är det fel att vi skulle ha högre tillväxt än USA. Vet du plusjobb är INTE tillväxt, de är mest terapi, ganka dyra sådan!
Men Johan, egentligen är jag inte ens intresserad av att försvara just centerns förslag, det har både för- och nackdelar. Jag mest bara påpeka det för alla betraktare uppenbara faktum att sossarna har regerat i snart 12 år och var fjärde år pratar lite mer välvilligt om företagande, men i sin praktiska politik bara har genomfört fler pålagor, regleringar, kostnader osv. Dvs att pratat inte är värt något.
Och inget blir bättre för företagande av ditt prat heller. Jag skulle tro att det mesta pratet vi kommer att få höra närmaste halvåret har till första syfte att försöka få extra väljare.
Men jag tycker att det finns ett värde för betraktare om detta faktum belyses, tex av mig, tex på detta sätt.
Eller hur?
;-)
Jonas, du tror verkligen på vad du själv skriver och det måste jag ge dig ett visst erkännande för. Däremot är du lite sämre på att ta in vad andra (läs exempelvis undertecknad) försöker säga. Kanske var det detta drag hos dig som fick mig att lite skämtsamt kommentera din relation till verkligheten.
SvaraRaderaNågra konreta kommentarer. Till att börja med så skrev jag att sysselsättningsgraden var högre i Sverige än i USA. Du kommenterade sedan något helt annat. Det gör det lite svårt att föra en diskussion.
Jag har aldrig förnekat att USA (eller Irland eller England heller för den delen) uppnår en hög tillväxt med sina samhällsmodeller. Min poäng är bara att vi i Sverige också gör det med vår modell. Och att sysselsättningsgraden trots allt är högre här än i USA.
Vidare så gäller visst LAS vad jag kan förstå det för plusjobben. Jag förstår inte hur du menar. Menar du att en plusjobbare skulle kunna sägas upp på dagen utan motivation? Då har du nog fel är jag rädd. LAS innbär för övrigt inte att du inte kan sägas upp, utan att du har vissa rättigheter och att en uppsägning inte får vara godtycklig. Men att arbetsgivare ibland måste friställa personal, det kan (och bör) ingen lagstiftning i världen ändra på.
(Vad gäller om de tillför värde eller inte är sedan en stor diskussion där jag har helt andra utgångspunkter, för övrigt. De plusjobb jag har sett hittills är verkligen välbehövliga. Förutom att de gör ett antal människor mer anställningabara på andra jobb, dessutom.)
Och så slutligen och viktigast. Jag menar att det finns andra sätt att gynna svensk ekonomi än att försämra för löntagarna. Jag tycker att den höga tillväxten och den starka ekonomin i Sverige är ett gott exempel på att det är möjligt. Eller med andra ord att vad som brukar refereras till som "den nordiska modellen" i det internationella offentliga samtalet faktiskt fungerar.
Näringslivet är faktiskt större än sina chefer och ägare. Däri ligger en grundläggande perspektivskilland mellan höger och vänster. Jag tror på jämlikhet, trygghet och rättvisa som bra grunder även för en ekonomisk utveckling. Därför är jag mot en uppluckrad arbetsrätt. Här eller i Frankrike.
Och förlåt, din huvudpoäng. Att socialdemokratins politik är dålig för företagen. Jag håller alltså inte med. Och menar att den höga tillväxten är ett exempel på att politiken inte kan vara hur dålig som helst. Eller en mängd andra exempel jag tagit fram (sysselsättningsgrad, 40 000 nya företag förra året, jag skulle kunna skriva om högskola och forskning och branschprogram och ett mängd annat också för den delen). Ja, faktum är att jag skulle vilja kalla det en fördom eller myt att socialdemokratin är dålig för företagen. Men det hyser jag inga förhoppningar om att du kommer hålla med om...
SvaraRaderaJohan, jag måste ge dig en eloge för att du tar dig tiden att bemöta (och gör det på ett hövligt sätt) mina kommentarer. Du vet säkert att du inte kommer få mig att tro på några av socialismens patentlösningar, inte ens de urvattnade varianter som administreras av dagens sossar.
SvaraRaderaÄndå håller du god och glad ton gentemot mig. Jag hoppas att du uppfattar det reciproka i situationen.
Du har helt rätt i en poäng: Sossarna har traditinellt, och även idag, alltid värnat om att de stora företagen skall ha bra villkor. Den vinsttillväxt och produktivitetsökning vi har sett bland dessa under den rådande högkonjunkturen som visar sig i positiva tillväxtsiffror har inte hämmats av (s)-politik. Tvärtom, de stora existerande företagen har fått i ett internationellt perspektiv sett mycket anständiga villkor av den förda politiken. Även kollektivavtalen och deras konstruktion är avpassade att fungera bra för stora företag och arbetsgivare.
Tyvärr, för dig ffa, har denna tillväxt skett utan att efterfrågan efter arbetskraft har ökat alls! Så skall det vara, mogna industrier som har en planerbar verksamhet blir bättre, effektivare mha teknik, och kan göra samma sak ännu bättre nästa år, utan att behöva mer folk.
Och det är heller inte alls där kritiken mot (s)-politiken är ämnad att träffa. Det som är Sveriges problem är avsaknaden av återväxt inom företagande. Det finns nästan inga företag som har vuxit och blivit stora av sig själv de senaste 50 åren. De få som har gjort detta har flytt landet, eller fått speciallagar för att de inte skall göra det.
(De många nya företagen du syftar på är nästan uteslutande enmansföretag som blir pizzabagare, taxichaffisar mm som inte har alternativet att bli försörjda av a-kassa mm, det är ingen spirande företagsanda du beskriver, snarare AMS adminstrerade och ibland desparata sista utvägar för folk som inte kan få jobb. Inget ont i att man försöker, men du är säkert helt medveten om att Sverige inte har en återväxt av expanderande företag)
Jag ser gärna att du INTE skriver om forskning och branschprogramm, Johan, jag tror inte att du kan något om endera. Det du verkar kunna bäst är att 'prata' om politik som skall föras. Inte ens av dig, utan dem du försöker gynna politiskt med ditt engagenang.
Missförstå mig rätt, jag tror att ditt engagemang är ärligt menat och att du vill väl. Men du är nog helt medveten om att du pratar om bra saker om skall genomföras av andra människor.
Och någonstans måste du göra valet, skall du tillhöra dem som gör bra saker, eller dem som pratar hur bra saker andra skall göra. Och någonstans där går också skiljevägen, vägvalet där du efter ytterligare lite färd inte längre kan acceptera det andra vägvalets som legitimt och berättigat, iaf inte publikt. Och sen är du fast, sen får ägna resten av tillvaron åt att försvara ditt vägval oberoende om det var rätt eller fel, och det i varje enskild fråga och aspekt av sådana.
Sånt slipper jag! Däför är det också lätt för mig att ge dig rätt i de frågor där du har en poäng, och påpeka att den poängen inte gäller där den inte gör det. Och att din poäng inte är relevant för det vi diskuterar.
Oj, jag ser att jag bara bemötte ditt senaste inlägg. Men du har faktiskt skrivit två. Heder åt dig!
SvaraRaderaDu har rätt, du skrev om USAs sysselsättningsgrad (som är lägre) och inte om dess tillväxt (som är högre). Slarvigt läst av mig. Och det understryker min poäng:
Med färre personer 'sysselsatta' (ett begrepp som dessvärre innefattar plusjobbare mm i Sverige) åstadkommer man mer välståndsskapande än här. I USA är (i väldigt stor utsträckning 'sysselsättning' något man väljer frivilligt, inte av eknomiskt tvång. Att många väljer bort det antingen som del i en familj, eller efter en framgångsrik karriär, men innan 65 års ålder, är inget som i sig är negativt. Tvärtom, frivillighet är något positivt!)
Och återigen, att försämra för löntagarna är inget självandamål. Inte för mig, inte för centern, inte för någon anna heller. Inte ens för den spirande företagsamheten. Problemet är fortfarande att allt för få ÄR löntagare!
Angående plusjobben tror jag att vi båda ser det på liknande sätt, även om vi lyfter fram olika aspekter: Det är anställningar som vara i två år, sen finns de inte kvara iom att ingen vill betala för dem. Under den tiden gäller 'bra' villkor. Centerns förslag syftar till det du kallar bra villkor (Men som abrupt tar slut efter två år) skall uppnås gradvis för folk som är yngre än 24 år. Detta kan givetvis kritiseras, men regeringen är renons på bättre alternativ. Även om den pratar en massa likaså)
Att det finns ett värde hos det arbetet som utförs av +jobb förnekar ingen. Men frågan är om det värdet står i paritet till vad det kostar. Jag tror inte det, faktum är att jag VET att det inte gör det iom att ingen gör den prioriteringen frivilligt.
Men ändå så kvarstår faktum: Företagsamhet (riktig sådan) bär upp Sverige, skattefinansierad verksamhet bärs upp av det som kan dräneras från framgångsrik företagsamhet (utan att den går omkull). Problemet är att det finns för lite av dem som bär och för många/mycket av dem som behöver bli burna! Och då blir arguemntationen lätt som din. OCh dessutom blir det svårare för ung företagsamhet att bära sig själv, något som den måste komma till innan den förmår bära allt annat. Och det är precis det problemet vi alla ser i Sverige. Bara de som redan vuxit sig stora under 50-150 år klarar av att leva själva och expandera där/när det behövs. Övriga företag finns knappt i det du räknar upp.
Jämför det med USA/Irland/UK osv.
Som du säkert vet är nästan alla förmögenheter som finns i USA skapade av dem som har dem. I Sverige är nästan alla ärvda/övertagna!
Och Kamprad är en av de få där detta inte gäller, och som också har flytt landet!
Men allt detta är självklarheter för den som bryr sig. Vad en ung människa behöver är framtidstro och möjligheten att kunna få ett första jobb. Och det är viktigare än pratet om hur bra det jobb skulle vara som de inte har ifall det var ett riktigt existerande jobb och ifall de innehade det ...
Förstår du?
Låt mig omformulera det:
SvaraRaderaI USA är valet att 'inte vara sysselsatt' frivilligt i mycket större utsträckning.
(Givetvis måste många jobba för att försörja sig)