Sverige är bland världens bästa länder på integration. Den halsbrytande slutsatsen levererar integrationsverkets GD Andreas Carlgren på dagens DN-debatt. Och jag måste erkänna att jag närmast satte morgonkaffet i vrångstrupen. För inte kan vi vara nöjda med sakernas tillstånd som det ser ut idag?
En närmare läsning visar att Carlgren mycket noga har tänkt igenom dessa saker. Artikeln är också full av progressiva ambitioner, uppfodrande uppmaningar. Bostadssegregationen måste lösas, arbetsmarknaden än mer öppnas upp. Det finns fortfarande diskriminering i Sverige, många människor tillåts inte bidra till samhället välstånd fast de verkligen vill.
Och man ska inte blunda för detta. Men man ska heller inte svartmåla. Och här ger Carlgrens text faktiskt mig något av en aha-upplevelse. För avslutningen på artikeln är klockren. Carlgren skriver;
"Att ständigt upprepa påståendet att Sverige har misslyckats med integrationen är inte bara en oskyldig syssla. I längden riskerar svartmålning och pessimism gynna dem som är motståndare till mångfald och öppenhet.
Avgörande för att Sverige ska kunna ta sig an de utmaningar vi trots allt står inför i fråga om integrationen, är att vi erövrar den självkänsla som säger att framgång är möjlig. Sverige har klarat stora utmaningar förr. Det var så vi byggde välfärdssamhället en gång. Det var så vi tog oss ur 90-talskrisen. Och det är så vi kommer att klara ett långsiktigt arbete för integration."
En mycket läsvärd artikel, och en rapport jag tänker fördjupa mig i. För förmågan att se problem får inte innebära en oförmåga att se till möjliga lösningar. Det har han väldigt rätt i, Carlgren.
Nu har jag pratat med två stycken som har känt sig djupt kränkta av den där debattartikeln. Den ena har sett släktingar bli utslängda ur landet av utlämningsnämnden (medveten felskrivning) och den andra som har en ingenjörsexamen och har byggt stora projekt i tredje världen kallas inte ens till intervju för intervju för att få städjobb på SL.
SvaraRaderaSå Carlgren är fel ute. Punkt. Äntligen har det där monstret som var utlämningsnämnden lagts ned, och med lite tur kommer även migrationsverket att reformeras och stöpas om efter den borgerliga valsegern. Och dessutom kommer den nya myndigheten (ja, där utlämningsnämnden plockade ned sina skyltar och hängde upp nya fina ena) också att reformeras och stöpas om.
Det är många, många, MÅNGA problem med integrationspolitiken idag, och att göra en Nuder - dvs utropa den bästa av världar - hånar de som mals sönder idag av de kolosser som verkar inom integrationspolitiken idag.
Dels står det inte ett ord om "den bästa av världar" - varken i artikeln eller min postning ovan. Vad som däremot framgår är att det ser värre ut på många andra ställen, och att det lönar sig att försöka göra saker bättre.
SvaraRaderaNär jag tänker efter var det samma budskap en kille från "blatteförmedlingen" hade på ett föredrag jag lyssnade till för ett tag sedan. Han menade att så länge vi fortsatte måla upp alla "invandrare" som offer skulle de fortsätta att vara det. Och det är ingen betjänt av - utom de mörkerkrafter som bara vill se problem med invandring och etnisk mångfald.
Och, inser jag nu även om det rent partipolitiska faktiskt först inte slog mig, också de som har som politisk agenda att svartmåla så mycket man orkar i Sverige. Men jag hade faktiskt hoppats att man någon gång skulle kunna föra en politisk diskussion utan att förblindas av partipolitiska skygglappar (låter av den anledningen bli att kommentera den eventuella braigheten i en borgerlig integrationspolitik.)
Men det är ju just det som är fel med integrationspolitiken, och det gäller hos borgerliga såväl som på er kant. Människor med vitt skilda bakgrunder och erfarenheter kollektiviseras till en enda stor grupp som bedöms ha samma behov.
SvaraRaderaEn fackföreningsman som flytt från t.ex. Panama på åttiotalet bedöms ha samma behov som en muslim från Afghanistan. En somalier som flytt kaoset där bedöms ha samma behov som en irakier som flytt undan Saddam.
Integrationspolitiken ÄR misslyckad. Det är domen från de flesta som har den bakgrunden som känner sig motarbetade, åsidosatta, utlämnade och obehövda. Jag litar mera på deras erfarenheter av systemet än på en generaldirektör högt i det blå som sitter och läser lite statistik.
Egentligen gillar jag inte riktigt begreppet "integrationspolitik". Jag tycker det handlar om jobb, klassklyftor, utbildning - alltså gammal hederlig jämlikhetspolitik.
SvaraRaderaOch då tror jag det finns anledning att påminna om att inte alla "invandrare" är arbetslösa. Det finns möjligheter i landet Sverige. Alla "invandrare" är inte offer - trots att vi tar emot en så stor andel flyktingar. Allt är helt enkelt inte mörker - även om det finns stora problem.
Ingenstans i Carlgrens artikel hittar jag heller något av liknöjdhet eller uppgivenhet. Det tycker jag är bra.
Att måla upp alla invandrade som ett stort kollektiv i kontrast till det anonyma "systemet", som "offer" för den misslyckade "integrationspolitiken" - jag tror inte det är bra. Särskilt inte som Carlgrens jämförelser visar att det faktskt ser betydligt värre ut på många andra ställen, att grundläggande ambitioner som att öppna upp arbetsmarknaden även för invandrade svenskar inte varit helt bortkastad energi även om det går för långsamt.
Men sedan finns det väl ingen som hävdar att svensk "integrationspolitik" är fulländad. Åtminstone ingen vid sina sinnens fulla bruk. Men jag tror faktiskt att detta är ett område då det är sällsynt illa valt att göra som vi annars brukar i Sverige - skylla på staten och sedan låta saken bero.