Hetta (om Neo, Citybanan och min balkong)

Känner mig som mitt i en Ed McBainroman. Hoppas bara jag ska slippa alltför mycket av brutala mord och oprovocerat våld när värmen väller in över min stora stad bara. Men det är fruktansvärt varm och egentligen borde man inte klaga men det är verkligen fruktansvärt varmt.

Problemet med temperaturen är att det blir svårt att koncentrera sig på skrivandet. Eftersom jag precis inhandlat nya Neo drabbar det några av de knivskarpa reflektioner och djupa analyser av den jag tänkt förgylla bloggosfären med. Istället känner jag bara för att fly lägenhetens instängdhet i någon sorts halvt desperat jakt på åtminstone en gnutta frisk luft. Och i ärlighetens namn var den inte så där överdrivet upphetsande heller. Neo.

I morgon sammanträder landstingsfullmäktige. Det värsta med att sitta inspärrad i fullmäktiges plenisal är att man kan se sommaren utanför genom de högt belägna fönstren. Nu säger jag inte att landstingspolitik inte är det roligaste som finns eller att det att få delta i den spänstiga debatten inte skulle vara belöning nog (för jag tycker faktiskt det, ärligt, att det är kul med politik) men ändå. Man. Kan. Se. Sommaren. Utanför.

Det kanske viktigaste beslutet på fullmäktiges dagordning imorgon är godkännandet av genomförandeavtalet för byggandet av Citybanan. Som det står i landstingsstyrelsens förslag till beslut;

”Överenskommelsen om Citybanan är ett stort språng framåt för en bättre kollektivtrafik och ger förutsättningar för att uppfylla riksdagens miljömål stärker hela regionens utveckling. Citybanan kommer att förkorta restiderna, vilket kommer att ge fler jobb och ökad tillväxt. Förutsättningarna att bo och arbeta i hela Mälardalsregionen förbättras avsevärt. Inget annat svenskt järnvägsprojekt ger för all framtid en så stor nytta för tågtrafiken nationellt, regionalt och lokalt, som Citybanan.”

Om detta ska jag debattera och rösta imorgon. Vilket faktiskt känns som en rätt rimlig ursäkt för att missa lite av sommaren. Men nu får det vara nog med politik. Dags att hälla upp ett stort glas saft och äntra balkongen, njuta av att det faktiskt är en av de där fantastiska svenska kvällarna när man fortfarande har fog att klaga på värmen fast klockan börjar närma sig nio.