Någon – jag tror kanske det var Greider – uppmanade för några år sedan arbetarrörelsen att manifestera mer av analytiskt raseri. Jag gillade begreppet, och jag gillade ansatsen. När nu det senaste valresultatet så sakteliga börjar sjunka in märker jag att det som först var sorg och tomhet hos mig börjar omvandlas till något annat. Jag kallar det för en kreativ ilska.
Den samlade arbetarrörelsen måste göra två saker. Vi måste ödmjukt göra vår egen hemläxa. Och vi måste stå upp för de hundratusentals människor som trots allt röstade på oss, och bedriva en benhård oppositionspolitik där vi tar strid för varje millimeter rättvisa. Dessa två saker måste vi förmå att göra samtidigt.
Den socialdemokratiska eftervalsdebatten har nu börjat få ordentlig styrfart, inte minst på nätet. Jag tycker det är bra. Det är en omprövningens och självrannsakans tid. Och samtidigt är det många som i denna stund söker sig till partiet. Det behövs. Kombinationen av ödmjuk omprövning och mycket nytt blod bådar gott för framtiden.
Och så lite kreativ ilska, då. Sörj inte – organisera er, som slagordet ljuder på nätet för stunden.
Andra bloggar om: socialdemokrati, eftervalsanalys
Pingat på intressant.se
Japp, det var Göran Greider:
SvaraRaderahttp://www.socialistisktforum.se/artikel.php?id=00016
Nu jäklar!!
SvaraRaderaJag vägrar att sjunka under missmodets tyngd. Jag har redan gott om idéer för en den framtida kampen, den digitala liksom kampen för förnyelse och mobilisering. Vi har många utmaningar framför oss. Vi har också en period med analys och självrannsakan. Vi kommer att klara det. Hipp alla kamrater!
Japp, så var alla rösterna färdigräknade då. Och det blev ännu lite bättre än vad som sades i söndags natt:
SvaraRadera(s) under 35%
Jippie!
(ursäkta, skadeglädje är förvisso äkta men inte speciellt snygg)