I och med det senaste valresultatet hamnar i stort sett all offentlig makt i Sverige i borgerliga händer. Dels den ekonomiska makten i näringslivet, men även ägandet av massmedia och nu också makten över statsapparaten.
I Sverige har vi traditionellt sett haft två alternativa maktcentrum som förhållit sig till varandra. Å ena sidan kapitalet, å andra sidan arbetarrörelsen. I och med det senaste valresultatet förskjuts balansen dem emellan kraftigt.
För arbetarrörelsen och vänstern i bred bemärkelse gäller det nu att hitta strategier som inte är beroende av hur den borgerliga regeringen väljer att agera. Det ligger nämligen något i kritiken att inte minst socialdemokratin i alltför hög utsträckning växt samman med och därmed även gjort sig beroende av statsapparaten. Den civila bas – själva rörelsen – som tidigare utgjort partiets hjärta har i mycket fått finna sig i att trängas tillbaka.
Altså; hård parlamentarisk kamp, men också ett fokus på att återuppbygga en rörelse utanför departement och kommunalfullmäktige. På ett organisatoriskt plan måste vi tillbaka till rötterna. I den eftervalsdebatt som nu börjat få styrfart tycker jag att detta är ett spår som inte får förbises.
Andra bloggar om: politiik, socialdemokrati, makt, demokrati, eftervalsanalys, folkrörelser
Pingat på intressant.se
Det är bara att fortsätta bygga nu, alla dörrar vi knackade i bostadsområdena ska knackas igen, medlemmar värvas och olika alternativ till politiska aftonskolor sättas i gång i bostadsområdena. Gärna i samarbete med andra föreningar. Back to basic helt enkelt. Jag tror alla har ungefär samma tanke nu när valet har landat lite så vi kommer se en jäkla aktivitet de närmaste fyra åren!!! *S*
SvaraRaderaVäldigt bra svar till en mening jag hämtade från moderaternas hemsida: "Vi har kämpat Davids kamp mot Goliat och gått segrande mot en socialdemokrati som varit oss övermäktig i både makt och resurser."
SvaraRaderaJag bloggade om detta.
Det är trevligt att se att även socialdemokrater har noterat detta. DEt är dock inte bara ett problem för socialdemokraterna utan för moderaterna (som är för hårt knutna till diverse arbetsgivarorganisationer)
SvaraRaderaDet är på tiden att sverige får lagstiftning som tydligt sepparerar politiska partier från andra organisationer och reglerar hur man får påverka partier.
Detta skulle tvinga partierna att återgå till att arbeta med väljarna istället för att jaga pengar ur olika lobyorganisationer.
/C - folkpartist.
Näringslivet (vilket härligt homogent kollektivistiskt begrepp) är inte och utövar inte offentlig makt.
SvaraRaderaMassmedia (excl SvT, SR uch UR) är heller inte del av någon offentlig makt, allra minst maktcentra.
Den sk arbetarrörelsen har ju vid upprepade tillfällen försökt sig på att driva både företag på vanligt sätt och tidngingar mm.
Vad den då har behövt lära sig precis omedelbart är att 'näringslivet' och 'media' är precis raka motsatsen till 'maktcentra' (ytterligare ett härligt s-ord).
Istället måste man där ständigt kämpa stenhårt om kunderna och marknadsandelar. Och det djävliga är att alla andra ser det exakt likadant och försöker erbjuda bättre och billigare av precis den anledningen vilket ytterligare sänker möjligheten att själv tjäna pengar.
Alltså konkurrens, ngt som det politiska skyr som pesten, att allt detta är förstås till kunders och marknadens fromma.
Följden här också blivit den väntade såsmåningom de allra flesta gångerna. Alltså:
Makt & centra innebär exklusiva befogenheter och monopol på desamma
Marknad finns i det civila och betyder frivllighet och konkurrens
Att det skall vara så svårt att förstå ...
För att göra poängen ovan ännu tydligare. Här kommer en ...
SvaraRadera.. ögonblicksbild från hur 'Näringslivet' utövar sin 'makt' över människorna.
Mera så'n 'makt' om jag får säga det själv!
Jonas, du har en naivt teoretisk bild av hur det verkligen fungerar när du likställer "marknaden" (dvs ett frivilliga utbyte av varor och tjänster) med de faktiska människor som agerar på den. Ditt problem är att du bortser från att även den "ekonomiska människan" är en "politisk varelse", som har och kommer att vilja ha även politisk makt. Exempelvis så går inte relationen mellan arbetstagare och arbetgivare att reducera till ett rent köp-sälj förhållande, alla vi som har jobbat vet att makten på arbetsplatsen och dess realtioner är något helt annat.
SvaraRaderaMen detta är en liten för komplicerad fråga för att utveckla i en kommentar. Så jag nöjer mig med att konstatera att du har fel.
Jaha, Johan. Du förklarar för mig att jag har 'fel' och att det är 'för komplicerat' för att jag ens skulle kunna förstå!? Iom att min världsbild skulle vara så 'naiv' och teoretisk!?
SvaraRadera:-)
Fast jag konstaterar att du pratar om nå't helt annat.
Det jag bemötte var din något (njae, snarare väldigt) föenklade syn på olika maktcentra. Tex att 'Näringslivet' är något homogent.
En annan sak jag påtalade var att privata företag (och media) inte på något sätt utgör och utövar offentlig makt.
Sen argumenterar du för att det är önskvärt med någon sorts 'balans' mellan olika sfärer vilka du vill benämna som 'borgerlig' respektive 'vänster'.
Detta återkommer ständigt som 'argument' från somliga till vänster, alltså att staten (eller SvT) av 'rättviseskäl' borde vara vänster iom att det civila inte är det per se. (se mer här)
Men detta är ett fundamentalt feltänk. Ett företag och dess funktion är apolitiskt, dess uppgift är att bedriva verksamhet som det går att leva på, dvs tjäna pengar. Genom att erbjuda saker som andra vill ha. Inget mer.
Därvid måste den beakta och jämka samman oändligt många olika viljor och önskemål, och om man lyckas bra med det kanske företaget blir framgångsrikt.
Det enda skälet att beskriva ett företag som 'borgerligt' vore om vänstern i sig är företagsfientligt. (Ytterkantsvänstern vill ju expropriera företag, och i meningen att de idag är ägda av privapersoner är företagen i deras synsätt då 'borgerliga') Men, annars gäller inte det.
Och glöm för guds skull inte att alla som arbetar inom privata näringar också utgör en del av näringslivet, med samma syften och beho av att komma överens med de inblandande som övriga.
(jag uppfattade din ton som mer än bara lite nedlåtande, jag hoppas inte det var syftetm Johan. Normalt är du hövligheten själv, även om du är lite naiv ibland :-)
Nej, Jonas, jag menade inte att du var oförmögena att förså mina resonemang. Jag menade bara att en sådan diskussion var en smula för omfattande för det forum som denna diksussionstråd innebär. För frågan om vad "makt" är, hur den utövas etc är en ganska låt mig säga rejäl frågeställning.
SvaraRaderaSjälvklart har du - närmast definitionsmässigt - rätt när du skriver att privata företag och media inte utövar någon "offentlig" makt. Däremot så utövar de en politisk makt - dels direkt genom att de genom beslut kan påverka individers beteende (anställda, avskeda, lokalisera investeringar etc), dels indirekt genom att de påverkar den "offentliga" (dvs statliga) makten (uppenbart när det gäller media, men också via lobbying eller genom att villkorka investeringar etc). Det finns en orsak till att vi säger den tredje statsmakten när vi talar om massmedia, tex.
Sedan har du helt rätt när du säger att "näringslivet" även omfattar de anställda. I den meningen skulle egentligen lika gärna LO ha tagit namnet "svenskt näringsliv" som SAF. Men nu har begreppet mer eller mindre blivit synonymt med ägar/kapitaldelen av själva produktionen. Och det var så jag använde det.
Och vi kan göra det väldigt lätt för oss; organisationen Svenskt Näringsliv stödjer och förespråkar en borgerlig politik. En stor del av Sveriges alla tidningar har en uttallad borgerlig partimärkning. Nu är även regeringen borgerlig. Man behöver inte göra det svårare än så för att förstå bakgrunden till min postning.