En historisk dag

Ärligt talat, det var lite som att se Napoleon på sin springare att via teven följa dagens presskonferens från ett överfullt pressrum på Sveavägen 68. Inte för att jag med nödvändighet menar att det är världsanden som förkroppsligas i den eniga valberedningens ordförandekandidat Mona Sahlin. Men nog är det stort när socialdemokratin utser en ny partiordförande, och nog är det stort att detta för första gången någonsin ser ut att bli en kvinna.

Detta innebär också att Sverige år 2010 kommer att stå inför valet att få sin första kvinnliga statsminister. Om de stämningar som förmedlades från dagens presskonferens håller i sig, tror jag nog dessutom att möjligheterna till det ska vara goda. Det var en oerhört taggad Mona Sahlin som mötte pressen, det kändes rakt igenom teverutan.

Politisk är valberedningens tydliga besked inget annat än en början på en viktig process. Partiet är större än dess ordförande, och framtidens socialdemokrati byggs av många människor. Mona Sahlins ambitioner att verka för ett lyssnande och nyfiket ledarskap är i detta sammanhang alldeles utmärkt. Vi måste ständigt föra en levande diskussion internt, och inte fastna i låsta positioner.

Några besked från Sahlin i dagens presskonferens tyckte jag var värda att fästa extra uppmärksamhet vid. Dels, som sagt, den öppna och lyssnande attityden. Dessutom ambitionen att lyfta fram kampen mot de klyftor som delar vårt land högt upp på dagordningen. Perspektivet att gynna framväxten av jobb i tjänstesektorn utan att för den sakens skull fasta i skattesubventioner av städhjälp var befriande. Att miljön fortsätter ha en framskjuten position var väntat, men inte desto mindre välkommet.

Kommer Mona Sahlin att bli en bra socialdemokratisk partiordförande? Det återstår att se. Men efter idag kan man inte göra annat än hysa gott hopp. De muffare som enligt uppgift delade flygblad utanför presskonferens måste känt sig lika pinsamma som de var. Sveriges just nu intressantaste politisk person är socialdemokrat, och den borgerliga regeringen får snällt finna sig i att hamna i skuggan av Mona Sahlin.

PS; trevligaste lyckönskningarna kommer för övrigt från vänsterpartisten Ali Esbati. Inte förbehållslöst, men ändå med någon typ av respekt. Kul att se att genomsympatiske Ali lyckas ställa sig över det mer intuitiva sossehat som tyvärr ibland präglar rörelser till vänster om s. DS.

Andra bloggar om: Mona Sahlin, politik, socialdemokrati, ordförandeval och annat intressant.