Efter det socialdemokratiska valnederlaget i höstas krävs det att partiet gör sin hemläxa om det ska bli regeringsskifte igen 2010. Och nu börjar konturerna av hur detta arbete ska se ut så sakteliga framträda. Idag presenterade Mona Sahlin stommen i förnyelsearbetet då hon presenterade de arbetsgrupper som ska ta itu med ett antal stora och viktiga framtidsfrågor. Och jag ser åtminstone tre skäl att glädjas.
1) Personsammansättningen i grupperna. Mesta överraskningen är kanske Luciano Astudillio från Skåne, och det är verkligen en positiv sådan. Lucci är både införstådd med storstadsförorternas villkor, han är en brinnande folkrörelseentusiast och han är dessutom förmögen att tänka både fritt och nytt. Och de andra går inte heller av för hackor (Stefan Löfvén är ett oerhört starkt fackligt namn, och som stockholmare kan jag inte låta bli att glädjas över att Carin Jämtin ska vara med, även om det kanske var mindre överraskande med tanke på Carins väldigt starka ställning i partiet.)
2) Det öppna arbetssättet. De rådslag som följer är uppenbarligen tänkta att vara något mer än tidigare övningar i genren. Och det är helt rätt ansats.
3) Fokus på klassfrågorna. Flera (exempelvis Katrine Kielos) har tidigare lyft fram det bristande klassperspektivet som en av Mona Sahlins svagheter. Nu visar hon att hon tagit intryck av kritiken. Arbetarrörelsens ekonomiska råd ska få i uppdrag att göra en ny låginkomsttagarutredning. Detta motiveras av Mona Sahlin (i SvD) med att:
”Vi känner som oppositionsparti ett oerhört behov av att lysa igenom hur klasskillnaderna ser ut i samhället i dag. Så att vi kan forma vår ekonomiska politik och skattepolitik så att vi kan förändra de orättvisor och klasskillnader vi ser växa fram i dag.”
Som sagt. Det här ser riktigt bra ut. Läs mer i DN eller i Svenska dagbladet, eller på socialdemokraternas hemsida här.
Andra bloggar om: politik, socialdemokrati, mona sahlin, framtidsarbetet, förnyelse och annat intressant
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar