Efter EMU, vad händer nu?

Erik Fichtelius tidsmaskin tog oss ikväll tillbaka några år till folkomröstningen om euron. Och efter att ha sett själva programmet måste jag säga att bråket mellan Persson och ett antal namngivna nej-ministrar (företrädesvis Leif Pagrotsky) inte var det som lämnade det mest bestående intrycket.

Istället var det allt annat; som avsnittet om valet 2002 och framförallt efterspelet med miljö- och vänsterpartiet samt inte minst de oerhört starka och ytterst smakfullt presenterade scenerna runt mordet på Anna Lindh; som gav mest. (Jo, och jag tycker faktiskt att bitarna om statsministerns privatliv var väldigt starka, på ett lite Perssonskt trubbigt vis. Däremot struntar jag fullkomligt i ”viktkriget”. Sån är jag.)

Men politiskt tror jag ändå att EMU-tråden är den som är viktigast att forstsätta diskutera. Inte för att gräva mer i såren från folkomröstningskampanjen (känsloläget från 2003 lära ha lagt sig för de allra flesta vid det här laget), utan för att jag fortfarande upplever ett behov av att formulera en tydlig socialdemokratisk europapolitik, bortom ja och nej.

Och jag vill inte skriva några recept, men några tankar jag har på hur utgångspunkterna för en sådan politik skulle kunna se ut är skissartat;

1. Folket har haft rätt. Båda folkomröstningarna ska följas; det vill säga det är varken aktuellt att gå ur EU eller att gå med fullt ut i EMU. Inom överskådlig framtid. Allt annat tror jag blir väldigt problematiskt.
2. Innehåll är viktigare än form. Jurister och statsvetare är väldigt engagerade i EU:s framtida konstitutionella utformning. Jag tror inte det är den viktigaste debatten politiskt. Istället måste vi lägga mycket mer kraft på sakfrågorna. Vad kan vi göra konkret för miljön, för arbetsmarknaden, kulturen, tillväxten? När EU blir ett redskap vi kan använda gör vi det, när det går enklare på andra sätt gör vi det. Och när den politik som förs inom EU blir ett hot så säger vi det, utan omskrivningar.
3. Acceptera att vi känner olika inför europasamarbetet. Det här tror jag egentligen är den svåraste frågan. Själv har jag inte mer känslomässigt engagemang i EU som organisation än jag har i, säg, Stockholms läns landsting som organisation. Samtidigt känner jag socialdemokrater som jag fullt ut respekterar, vilka lägger en oerhört emotionell vikt vid själva strukturen. Det handlar om freden, samarbetet, EU som en symbol för något större. Jag fattar det inte. Och tror att vi måste ömsesidigt erkänna att vi inte heller förstår varandra fullt ut här. (Jag förstår heller inte de som ser EU som något ondskefullt i sig, ska sägas för rättvisans skull.)
4. Inse att all politik behöver kontrast. Kanske mer än allt annat behöver vi därför lära känna den europeiska högern. Om vi inte förstår och lyckas förklara hotbilden, kommer vi aldrig att lyckas engagera människor för vår sak.
5. Europa är större än EU. Att vara internationalist är större än att vara för EU som byråkratisk-politisk struktur. Många av de mest drivna eu-kritiker jag känner är också de som mest aktivt bygger nätverk i andra länder, som inser att politik oavsett EU inte längre begränsas av nationerna. Internationalismen både kan och bör därför vara utgångspunkt för all framtida socialdemokratisk europapolitik.

Och detta var ju lagom luddigt, det inser jag. Och det kanske är utopiskt att tänka sig en europapolitik som inte tydligt tar ställning till frågan om överstatlighet-mellanstatlighet (i praktiken tycker jag väl att en pragmatisk mellanstatlighet a la Göran Persson har fungerat ganska bra, och borde kunna få fortsatt vara riktlinje för hur vi ser på saker och ting.) Men ändå.

Det handlar inte om ja eller nej. Det handlar om höger mot vänster. Så har vi sagt, men ingen har lyssnat. Kanske måste vi visa att vi själva verkligen tror på vad vi säger, innan vi försöker nästa gång med samma sak.

Uppdatering; Margot Wallström kommenterar partiets EU-linje under Persson ledarskap och kallar den för "ängslig". Och jag vet inte riktigt hur man ska tolka detta. För om budskapet är att det är mer "entusiasm" som behövs, så är kommissionären nog fel ute. Menar hon däremot att vi måste våga tänka nytt i frågan, då är det bara att hålla med. Slut på uppdatering.

Andra bloggar om: socialdemokrati, politik, europa, eu, emu, Göran Persson, Leif Pagrotsky, Erik Fichtelius, svt och annat intressant