Det är inte arbetarklassen som hotas mest av globaliseringen – det är medelklassen. Den provocerande tesen levererar TCO-utredarna Roger Mörtvik och Kjell Ratio på dagens DN-debatt, och hänvisar till en kommande utredning. De menar kort enkelt uttryckt att det är tjänstemän i storstäderna snarare än LO-medlemmar på landsbygden som i högst utsträckning riskerar arbetslöshet och kraftigt försämrade levnadsvillkor på den nya arbetsmarknaden.
Och detta är i mycket politisk dynamit. Historien lär oss att det finns få saker som är så politiskt explosiva som en medelklass som känner sin trygghet hotad. Två drastiska illustrationer kan vara trettiotalets Tyskland och nittiotalets Argentina. Nu tror jag naturligtvis inte att situationen här hemma är lika dramatisk. Men nog händer det grejer även här när villa- och bostadsrättsamorteringarna inte längre kan betalas, när utlandssemestrarna plötsligt får se sig stryka på foten.
Mörtvik och Ratios poäng är naturligtvis att mot denna bakgrund lyfta fram det allvarliga i regeringens försämringar av trygghetssystemen. De gör den mycket riktiga analysen att försämringar av omställningstryggheten minskar stödet för förändringen i allmänhet och globaliseringen i synnerhet. Och när medelklassen slutar stödja globalisering och frihandel riskerar vi att hela samhället vänder framtiden ryggen.
Med tanke på det förakt den sittande regeringen visar mot förslag som går ut på att även personer i de högre inkomstskikten ska omfattas av inkomsttrygghet vid arbetslöshet, så är det ett angeläget inlägg Mörtvik och Ratio gör. Och jag anar början på en både lång och spännande debatt.
Läs DN-debatt här.
Andra bloggar om: globalisering, medelklass, arbetsmarknad, trygghet, TCO, politik och annat intressant.
Anställningstrygghet utgör inget skydd mot globalisering. Det innebär snarare att man får sparken än sänkt lön om arbetsgivaren möter tuff utländsk konkurrans.
SvaraRaderaEn konsekvens av globaliseingen är billigare produkter, vilket ger sänkta levnadskostnader.
Högavlönade har goda möjligheter att skaffa privata inkomstförsäkringar för inkomster utöver grundnivån. Jag tycker att det är en utmärkt konstruktion. Det vore ännu rimligare att staten gav alla en grundersättning som är lika för alla i behov av försörjningsstöd och vill man ha mer får man komplettera med en försäkring. Då skulle man dessutom slippa ha folk som bollas mellan olika trygghetssystem.
Pelpet, det är nu inte anställningstryggheten TCO-utredarna i detta sammanhang är ute efter. Det är inkomsttryggheten - dvs att du inte ska behöva gå från hus och hem för att du tillfälligtvis förlorar jobbet.
SvaraRaderaOch det är klart att det kan lösas med privata försäkringar. Vilket ju som bekant blir både dyrare, sämre och orättvisare. Förutom att det kommer att ställa vissa utanför, såklart...
Men inkomsttryggheten borde väl inte ha så hög ribba att dem som bor i palats kan fortsätta med det när jobbet går förlorat? Samhället ska väl inte betala för att en högavlönad lever högt över sina resurser? Ibland är det bara det enda vettiga att man går från stort hus och hem till lite mindre hus och hem.
SvaraRadera