Det finns en egen litterär genre som går ut på att förklara varför socialdemokratin som idé och rörelse gått ur tiden. Inte sällan kopplas denna historiska iakttagelse ihop med konstaterandet att den socialdemokratiska samhällsmodellen står sig starkare än någonsin (och jo, jag tyckte också att detta var en smula dunkelt motsägelsefullt först men sedan förstod jag att vissa sammanhang var så avancerade att en enkel hjärna som min egen helt enkelt inte var förmögen att se dem.)
Nåväl. Morgonens DN-debatt gav ett nytt exempel. Britten Vernon Bogdanor (professor, statsvetare, Oxford, har undervisat konservative ledaren David Cameron) kommer fram till att varken de svenska moderaterna eller brittiska konservativa lyckats fjärma sig från ”socialdemokratins spöke”. Han för sedan ett rätt intressant resonemang om varför en stark välfärdsstat i en globaliserad värld som vår blir så viktig. Men sedan gör han det han också. Förutspår socialdemokratin undergång. Bogdanor konstaterar dramatiskt att ”[d]en socialdemokratiska rörelsen håller därför på att spricka i sina beståndsdelar.”
Och det är här resonemangen blir lite märkliga. För de frågor som dömer socialdemokratin till undergång är dels frågan om vi ska ha någon konkurrens inom offentlig sektor (och visst, det är en fråga som tarvat mycket diskussion, men den togs i Sverige för åtminstone 10-15 år sedan och än så länge håller partiet ihop) och dels (och det är nu det blir riktigt märkligt); flygskatter.
Bakgrunden är nu förvisso lika enkel som begriplig; i Storbritannien har de konservativa föreslagit en flygskatt och labour är splittrade, eftersom det är arbetarväljarna som drabbas relativt hårdast.
Men i Sverige är situationen som bekant den omvända. Det var en socialdemokratisk regering som fattade beslut om att införa flygskatter som en del i den gröna skatteväxlingen, och vår nya högerregering som tog bort dem. Samma bild har vi rörande exempelvis bensinskatten. Det var socialdemokrater som stod upp för den, och borgerliga partier som lovade att sänka den (vilket när de sedan vunnit valet visserligen visade sig resultera i en höjning, så kan det gå.)
Jag säger nu inte att frågan om drivmedelskostnader är enkla och utan målkonflikter. Inte heller frågor som rör hur vi kan effektivisera den offentliga sektorn. Men att dessa frågor innebär att socialdemokratin håller på att spricka i sina beståndsdelar, det är helt enkelt fel.
Vernon Bogdanor har enligt presentationen på DN-debatt ”sedan länge ett starkt intresse för Sveriges politik och samhällsmodell”. Och det är ju trevligt. Men han måste nog läsa på lite mer innan han nästa gång försöker lägga karbonpapper på den brittiska politiska debatten och applicera på den svenska.
Läs artikeln här
Läs mer om Vernon Bogandor här
Andra bloggar om: politik, socialdemokrati, konservativa, sverige, Storbritannien, Vernon Bogdanor, dn-debatt och annat intressant
Det beror på att man menar två olika saker med "socialdemokrati" i dom två olika tillfällena. När man säger att socialidemokratin är på väg ut, så menar man den demokratiska socialismen, samt de socialdemokratiska organisationerna.
SvaraRaderaNär man säger "den socialdemokratiska samhällsmodellen" så menar man liberal demokrati med startkt socialt skyddsnät. En modell som bättre hade benämnts som den socialliberala samhällsmodellen, eftersom den inte har någon grund i den socialistiska ideologin (däremot är den ofta genomförd av socialdemokrater, så visst fog för benämningen finns).
Så, nu vet du det. Nåt annat oklart?
"Så, nu vet du det. Nåt annat oklart?"
SvaraRaderaJo, en sak. Hur kan du låta så självsäker när du har så fullkomligt fel?
(men utveckla gärna; på vilket sätt handlar synen på bränselskatter på distinktionen mellan "äkta" socialdemokrati, som då är på väg ut, och dess praktiska uttryck?)
Därför att jag inte har fel, sörrö.
SvaraRadera"(men utveckla gärna; på vilket sätt handlar synen på bränselskatter på distinktionen mellan "äkta" socialdemokrati, som då är på väg ut, och dess praktiska uttryck?)"
Har jag påstått att den gör det?
Det verkar som om Johan inte förstår hur man kan uppfatta "riktig" socialdemokrati - nämligen just som demokratisk socialism. Historiskt är det uppenbarligen så att socialdemokratin bygger på marxistisk socialism som hade till syfte att genomföra en samhällsomvälvning. I SAP:s variant en fredlig sådan.
SvaraRaderaDenna linje var inte särskilt framgångsrik förrän den kombinerades med aktiv konjunkturpolitik under 30-talet och gav delvis nytt innehåll åt termen planhushållning. Först efter 1948 års valäventyr övergav SAP det mesta av socialismen och blev ett socialliberalt parti. Men på 1970-talet återkom socialismen som "tredje steget" och den övergavs igen när löntagarfonderna också övergavs 1994.
Därefter har SAP:s politik dominerats av budgetsanering och administration av välfärdssamhället. Någon ny politik lanserades aldrig av Persson på slutet och så fick han gå.
Det är nu den nya inriktningen borde väljas. Men det kanske är så att det är fortsatt socialliberalism som är framtidens socialdemokrati? Då blir det ingen splittring utan en kamp i mitten mot fyra andra socialliberala partier. Det är detta terminologiska fel som Bogandor gör när han kallar dagens svenska modell socialdemokratisk.
Det intressanta hade varit att få reda på vilken grund han har för att befara splittring. Det finns grupper som tilltalas av klimatpolitikens möjligheter att blåsa liv i den ekonomiska interventionismen - t ex genom flygskatt, SUV-skatt, lastbilsreglering och kanske individuella koldioxidkonton. Men är de tillräckligt starka för att vara grogrund för splittring?
/DNg