Klart förskjutningen österut förändrar schalgerfestivalen!

Först två mindre saker om gårdagens schlagerfestival. Serbien vann för att de hade den bästa låten, och Sverige floppade för att vårt bidrag var för dåligt. För The Ark är en alldeles utmärkt grupp som har förmågan att skriva ihop alldeles fantastiska små popdängor – men ”The Worrying Kind” var inte en av dem. Trots att jag är en inbiten Bowie-fan (under en period i mitt liv kunde jag inte somna utan att ha lyssnat igenom åtminstone a-sidan av Hunky Dory) hade jag faktiskt svårt att se de riktigt musikaliska poängerna i detta. Helt uppenbart var att de tre minuter Ola Salo och kompani hade till sitt förfogande på scen med låten inte räckte till att göra något som helst intryck på andra än de redan frälsta.

Sedan över till den stora diskussionen: Hur ska man förhålla sig till östländerna och deras inbördes röstande. Som politiskt korrekt är det naturligtvis lätt att vifta bort hela resonemanget. Det starkaste argumentet där är väl i sådana fall att Finland faktiskt vann förra året, så det verkar helt enkelt vara lite överdrivet att prata om en total östdominans. Och detta kan jag hålla med om.

Men sedan finns också några betydligt svagare invändningar. Ett sådant är att detta att rösta på sina grannar inte är ett specifikt fenomen för öststaterna, alla gör det – inte minst vi svenskar. Och det är alldeles riktigt. Men har naturligtvis ingenting med saken att göra. För det intressanta här är väl inte att detta sker, utan vilka effekter det får. Om tendensen att rösta på sina grannar får till effekt att festivalen för all framtid kommer att domineras av öststater är det väl en klen tröst att vi också kommer att ha eviga tolvor från Finland och Norge oavsett vad skit vi själva väljer att skicka dit?

En fortsättning på det argumentet är att denna grannröstning också är full naturlig. Och det är möjligt att detta också stämmer. Det går säkert att hitta både legitima (att länder som ligger nära varandra också ligger närmare i musiksmak) som mindre legitima (att det har mer med nationalistiska överväganden och fördomar att göra) skäl för att det är på det sättet. Men återigen – vad har det med saken att göra? Att någonting är begripligt eller till och med naturligt innebär väl inte med nödvändighet att det är bra?

Nej, jag tror att det är läge att erkänna att något faktiskt har hänt i Europa i och med sovjetunionens fall. Vi i väst kan inte sitta och antigen förneka eller fördöma det som händer. Istället handlar det om att acceptera och hantera. Och då kan det vara värt att titta in vad Erik Laakso konstaterar på sin blogg efter att ha tittat lite på statistiken – det var faktiskt inte öst som förde Serbien till segern, det var lika mycket väst. Och det är hoppingivande eftersom det säger oss att det fortfarande är vår, gemensamma, festival det handlar om.

I år vann den bästa låten. Jag hoppas att det kommer att vara så i framtiden också. Men omröstningar i schalgerfestivaler är - precis som det alltid har varit – fortfarande en balansgång mellan musik och politik. När kartan ändras förändras därför också förutsättningarna.

Vi måste helt enkelt inse att vi har det tuffare att slå oss fram nu när tyngdpunkten i festivalen förskjutits österut. Och det är faktiskt bara larvigt att försöka förneka den saken. Även om man sedan handen på hjärtat måste säga att den stora östdominansen under gårdagskvällen inte gällde själva poängtalen, utan faktiskt kvaliteten på bidragen – bara bokstäverna UK får mig att rysa i hela kroppen och vilja emigrera österut så fort som möjligt…

Andra bloggar om: eurovision song contest, schalgerfestival, melodifestivlaen, musik, kultur, politik, europa, underhållning och annat intressant

Mer om detta läser du här, här, här, här, här och här,