Den intressantaste artikeln i senaste numret av Libertas står Alexandra Franzén för (”Håkan Nesser och nyliberalismen”, Libertas nummer 3/2007). Hon analyserar den svenska vurmen för deckare och konstaterar att ”[k]riminalromanen är den enda form av kultur som speglar vad som har blivit den förhärskande ideologin i dagens EU-länder: pessimismen”. Hennes poäng är att vänsterns tidigare optimism och utvecklingstro (uttryckt i, som Franzén målande beskriver; ”den slags tillförsikt man kan höra i Monica Zetterlunds skivinspelningar eller se i Jean-Luc Godarts filmer”) fått ge vika, och ersatts av ett uppgivet försvarskrig mot en till synes orubblig nyliberal samhällsutveckling. På den vänstra planhalvan har vi alla förvandlats till Kurt Wallandrar; vi försöker göra lite nytta samtidigt som världen fortsätter falla samman runtom oss.
Att det ligger något i Alexandra Franzéns iakttagelse behöver man bara slå upp valfritt nummer av Ordfront för att få bekräftat. Flera har också reagerat mot detta. Göran Greider gjorde en tid (exempelvis i stridsskriften ”Arbetareklassens återkomst”) en stor poäng av att återerövrandet av utvecklingsoptimismen var ett av vänsterns viktigaste politiska projekt (lite paradoxalt, kan tyckas, eftersom Greider i mycket förkroppsligar den typ av förvarskrig vänstern pressats tillbaka till). Intellektuella som Anders Nilsson och Örjan Nyström har på senare tid försökt skapa någon sorts teoretisk förståelse av detta, genom att i skrifter som exempelvis i ”Den sociala demokratins andra århundrade” förklara vänsterns pessimism mot en bakgrund av en brist på strukturanalys på medellång sikt (till skillnad från nyliberalerna har vi helt enkelt inga klara idéer på hur samhället kan omstöpas, därav uppgivenheten.)
I dagens DN går poeten och skribenten Aase Berg igenom rädslan för undergången som tema inom kulturen (hela artikeln här). Hon tar sin utgångspunkt i H P Lovecraft – och inte minst i Michel Houellebecqs läsning av densamme - men rör sig också över ett bredare fält med namn som Anna Kavan och Eva Kristina Olsson. Också Aase Bergs text skrivs mot bakgrund av en politisk/samhällelig fond. ”Undergången är nära, och vi får skylla oss själva. Apokalypsen drabbar mänskligheten kollektivt, det går inte att komma undan genom ’Operation Grannsamverkan’ i gated communities. Och drömmen om att Skandinavien ska få första pris i miljövänlighetstävlingen och till på köpet bli semesterparadis med Medelhavsklimat för att alla andra skitar ner så jävligt, den kan vi glömma. När polarisen smälter och Golfströmmen lägger av är det slut med det roliga för vår del också”skriver hon och fortsätter ”[m]en trots att vi närmar oss den globala undergången tillsammans är apokalypsen samtidigt en fantasi om ensamhet. Det gäller individualisterna också - ensam är sällan stark när det kommer till kritan. Och när klimatkatastrofens förpestade himmel rasar ner över våra huvuden kommer vi att vara ensamma tillsammans, som i en illustration av Gustave Doré eller som i Dantes inferno; våra kroppar vrider sig i muskelmassornas pinade kramp, knådade mot varandra i eld och kokande lava.”
Inte minst går Berg igenom (Houellebecqs analys av) rasismens betydelse i skräckmästarens Lovecrafts verk. ” Lovecraft är alltså inte genialisk trots sin rasism, utan tack vare. På så vis är hans texter ett program för självrannsakan, för de pekar på främlingsfientligheten i oss alla, den främlingsfientlighet som vid sidan om psykopatkapitalismens jakt på cash är vårt enda, minst sagt tveksamma skydd mot den existentiella ångesten. Lovecraft stannar inte vid rasismens yta, han styr in mot rädslans grundvalar. Och trots att hans universum kryllar av gudar är de stenhårda och iskalla, döda för oss; det är en ateistisk och materialistisk värld” utvecklar hon (och jag kommer osökt att tänka på en intervju med Eli Roth när han hävdar att den bild av östeuropéer han målar upp i filmen Hostel är ett sätt att driva med amerikaners obildat fördomsfulla uppfattning om situationen i världen öster om Berlin).
Ensamhet, undergång, främlingsrädsla. Starka känslor, och till synes långt ifrån den småskitiga pessimismen i Mankells eller någon annan svensk deckarförfattares värld. Skillnaden är också att den lilla strimma av hopp som trots allt finns i slutet av deckargåtan helt uteblir i exempelvis Lovecrafts värld; där väntar bara död och sinnesjukdom. Men på detta sätt blir också skräck och undergångslitteraturen så mycket mer uppfodrande. Att bara uthärda blir ingen framkomlig strategi när det är ensamhet och undergång som ligger vid slutet av vägen.
Både miljö- och fredsrörelsen är i någon mening exempel på hur rädslan för apokalypsen (om det nu handlar om växthuseffekt eller kärnvapenkrig) kan omvandlas till framåtsyftande politiska projekt. På något sorts märkligt dialektiskt sätt omvandlas den mörkaste pessimism i dessa fall till närmast dumdristig optimism – en annan värld är möjlig, därför att den måste vara möjlig för annars dör vi, liksom. (Att dessa stämningar lika gärna kan omvandlas till destruktiv politik visar väl hur rädslan för samhällets sönderfall, xenofobi och motvilja mot det främmande blir den mylla ur vilken rasistiska och främlingsfientliga partier och rörelser också växer fram.)
Under de senaste tjugo åren är det nyliberaler som Johan Norberg som stått för någon sorts rosaskimrande Star Trek-optimism. Världen kan bli bättre, och den blir det, bara vi inför marknadsekonomi och kapitalism. I en perfekt värld av utbud och efterfrågan skiner upplysningens ljus ut vägen till framtiden. Vänstern har istället fått välja mellan en uppgiven om än romantisk kamp mot väderkvarnar eller en desperat strid mot undergången. Försök att bryta med detta uppfattas lätt som ”förräderi”, att ”tappa kontakten med gräsrötterna”.
Anders Ehnmark karaktäriserar (med gillande) i sin alldeles utomordentliga Machiavellibok från 1989 den italienska tänkarens hållning som en av ”kämpande pessimism”. Politiskt är detta ett svårt begrepp, eftersom politik någonstans handlar om ledarskap och ledarskap förutsätter ett mått av optimism. Samtidigt tror jag att det finns få begrepp som bättre fångar den hållning som i praktiken den europeiska vänstern anammat under de senaste årtiondena. Inte minst genom litteraturen kan vi få redskapen att förstå detta och, hoppas jag, också formulera vägarna framåt, och bortåt.
Andra bloggar om: politik, kultur, litteratur, Lovecraft, aase berg, deckare, pessimism, optimism, vänster, nyliberalism, Alexandra franzen, libertas, undergång, apokalyps, mankell, wallander och annat intressant
Jag tycker att det är konstigt att svensk vänster är så konservativ. Kanske för att man satsade så mycket folkhemsprojektet som tillslut bara visade sig vara en arena för särintressepolitik. Men valfläskutdelning är inte socialism.
SvaraRaderaTur då att vänstern utomlands tänker nytt, exempelvis James Hughes demokratiska transhumanism (som vi höll ett seminarium med Arena Program med). Här ses en praktisk och optimistisk väg framåt för vänstern.
Läs gärna mer på:
http://www.eudoxa.se/content/archives/2006/08/frihet_jamlikhe.html
Hej Waldemar, jag tycker egentligen att "pessimism" är ett betydligt mer pricksäkert begrepp än "konservatism" för att fånga upp (den svenska?) vänsterns hållning. Nu hänger dessa två tankeströmningar naturligtvis samman, och det ena kan lätt övergå till det andra, men jag tror man gör ett analytiskt felslut om man inte ser att det snarare är uppgivenhet inför kraften i motståndet än nostalgiskt tillbakablickande i sig (eller en bristande tilltro till människans förmåga att bygga samhällen) som genererar den defensiva hållning jag (och Franzén i artikeln ovan) tycker mig se.
SvaraRaderaTack för lästipset, för övrigt. Och en fortsatt trevlig sommar.
Alexandra är ofta väldigt skarp, kul att du uppmärksammar henne.
SvaraRaderaKul att du är tillbaka efter sommarledigheten (?) också.
Kul att vara tillbaka!
SvaraRaderaOptimism måste man ju bygga upp på något, alla försök till att införa någon form av socialism eller försök till att minska klassklyftor har hitentills resulterat i fattigdom, förtryck och missär. Hur lätt är det då att vara optimism? På 60 talet var det lätt att vara optimism då idéerna fortfarande relativt oprövade.
SvaraRaderaAtt Norberg är optimist är la inte så konstigt då teknik, marknadsekonomi och demokrati (konstigt vänstern har en tedens att lämna ute vissa delar som högern står för) har gjort att massvis med människor har fått det bättre.
Ta lärdom
Bra och intressant inlägg.
SvaraRaderaJag tror generationsväxlingen också kan ha betydelse här, mina föräldrar är uppväxta i en tid då allt var möjligt och samhället gick framåt. Arbetarklassen gjorde framsteg mest hela tiden. Vi som däremot växte upp under 80 och 90-talen har fått vänja oss vid att ständigt kämpa i motvind. Inte då konstigt att våra visioner och tanketraditioner präglas av det.
Den autonomt marxistiska traditionen tycker jag dock är en väg som verkar leda framåt. Viljan att hela tiden hitta motståndet måste ses som grymt progressiv till skillnad från partivänsterns krav på att det ska bli som det var förr, vilket lätt blir lite visionslöst.
Kul att du tar upp Lovecraft också, han är en gammal favorit.
Ronnie; det utmärkande med nyliberalismen ligger nu i just synen på den oreglerade marknaden, inte i den (förvisso sympatiska)uppfattningen att demokrati och teknik är bra grejer (de senare ses väl snarast som effekter av det förra.) Jag har väl exempelvis hört en och annan framhålla utvecklingen i Kina som någonting värt att glädjas över, och då är det knappast demokratin man tänker på...
SvaraRaderaOch vad gäller samhällsutvecklingen så är det väl snarare någon sorts öppen välfärdskapitalism som verkar vara segrande. Vilket ju ligger långt bort från nattväktarstaten. Men, visst, du har en poäng. Kommunismens sönderfall har nog kastat sin skugga även över den del av vänstern som alltid tagit avstånd från densamma.
Red Metal; tackar för berömmet. Och jag tror också att de erfarenheter vår (för jag antar att vi tillhör samma) generation ligger till grund för detta. Men samtidigt kan jag ibland känna att det egentligen mer är tidigare generationer som förmedlar sina egna besvikelser vidare. Men det där kan man fundera mycket på.
Sjölander.
SvaraRaderaFast om man läser Norbergs böcker så nog anser han liksom alla andra "nyliberaler" att demokrati och yttrandefrihet är några av de viktigaste komponenterna i ekvationen. Är det nyliberalt att bli glad för att allt färre kineser svälter?
Och det är inte bara kommunismen som fallit, även socialdemokratin har fått anspassa sig mot mer marknadsekonomi för att folk skall rösta på de. Gräsrötterna blir pessimistiska då dess ledare genomför liberaliseringar för att stanna kvar vid makten.
Yttligare en faktor tror jag också är att trots att det genomförs allt mer liberaliseringar och skattesänkningar även i Sverige så uteblir folkstormarna. Fast folk har allt bättre möjligheter att göra sin röst hörd verkar folk i stort sätt nöjda med den utveckling som finns.
Läge för att vara pessimist om man är socialist.
Jag är nyliberal (på riktigt), alltså inte nyliberal som i allt som står till höger om socialdemokratin.
SvaraRaderaJag är otroligt optimistisk om framtiden, aldrig någonsin har så många människor så fort lyfts ur den extrema fattigdomen. Aldrig någonsin har vi haft så många demokratier. Aldrig någonsin har så många människor varit fria. Och det spelar ingen roll om man mäter relativt eller absolut.
På 200 års tid förvandlade upplysningen och liberalismen världen som anammade detsamma till ett aldrig anat välstånd. Nu följer stora delar av resten av världen efter.
Den globala kapitalismen är här för att stanna.
Ronnie, du har rätt i att det där konkreta socialistiska systemskiftet kanske inte har upplevts liggandes alldeles bakom kröken, och att det är en viktig förklaringsfaktor till den pessimism jag beskriver. Vänstern har alltså snarare försökt göra det bättre i det lilla, vinna små segrar, än bygga en helt ny värld. Därvidlag skiljer den sig alltså från den mer utopiska nyliberalismen. Det är också så att olika omvärldsfaktorer - precis som du beskriver, beskurit det politiska handlingsutrymmet och bland annat lett till att exempelvis jämlikheten I Sverige under lång tid inte har ökat, trots politiska ambitioner åt det hållet (det här utvecklas alldeles utmärkt i skriften "den sociala demokratins andra århundrade", som jag referera till ovan.)
SvaraRaderaDäremot så tror jag att du gör lite konstiga analyser av den folkliga opinionens roll i detta. Finns det något vi kan konstatera i Sverige så är det väl tvärtom att den skattefinansierade välfärdsstaten har ett extremt starkt stöd? Systemskifte - bort från en socialdemokratisk modell - är ju närmast ett skällsord, och något högerpartierna i regeringen skyr som pesten. Utförsäljningara av de statliga företagen är också oerhört impopulära, etc etc.
Vänsterns problem är inte att det man uppnått (välfärdsstaten) är dålig, utan att vägen framåt ligger skymd. Så ser åtminstone jag på saken.
Jag har inte riktigt påstått att välfärd är hatad tvärtom. Men lika älskad som välfärden är, är också marknadsekomin och företagarna.
SvaraRaderaVisst är vägen skymd, men så går det när man blundar för verkligheten. Du verkar inte gilla nyliberaler och andra utopister inte jag heller men tror man att jämlikhet är något som är nåbart utan att inskränka på människor frihet att nå sina egna mål då är man väl utopist om något?
Frihet är väl just rätten att gå sin egen väg och inte hållas kvar i jämlikhet? Kan en grupp göra egna självständiga val i livet och ändå hamna på samma position i slutändan? Om inte, vad är viktigast att alla har det lika bra/dåligt eller människors frihet att ta ansvar för sina egna livsval? Jag skall inte lägga ord i munnen på dig, jag antar att du har ett bättre svar.
Problemet med ojämlikheten är att den skapar (vissa människors) ofrihet. Idéen med jämlikhet är alltså att göra alla människor fria (genom att exempelvis införa en skattefinansierad utbildning som alla kan ta del av, för att ta ett tydligt exempel). Att högern är för frihet och vänstern mot är en retorisk modell som är populär att använda (hos högerfolk), men det har väldigt lite med verkligheten att göra.
SvaraRaderaMin bestämda uppfattning är nämligen att ojämlikhet inte är ett naturtillstånd som man inte "kan" förändra. Lika lite som det var ett naturtillstånd att bara vissa hade rösträtt, för inte alltför länge sedan. Och tittar vi genom historien kan vi se otaliga exempel på hur våld och förtryck använts för att upprätthålla ojämlikheten.
Och jag ogillar inte den nyliberala utopismen, jag ogillar nyliberalismen (eller ogillar är fel ord; jag menar att en nyliberal politik leder fel, varför har jag utvcklat flera gånger här på bloggen.)
Men om "naturtillståndet" är att jag har någonting och du tar det ifrån mig för att ge till någon som du tycker är bättre behövande av detta - hur kan det inte inkräkta på min frihet?
SvaraRaderaEller menar du att ingreppet i min frihet måste ställas mot vad det innebär att de grupper du gillar gynnas? I vår nutidshistoria ser vi ju skrämmande många exempel på hur våld och förtryck använts för att genomföra vissa ideologiers uppfattning om jämlikhet.
"Eller menar du att ingreppet i min frihet måste ställas mot vad det innebär att de grupper du gillar gynnas?"
SvaraRaderaNej. Jag menar att marginella minskningar i handlingsutrymme för de grupper som ändå har störst sådant kan öka friheten betänkligt för de individer av kött och blod som annars av olika omständigheter har mest begränsat utrymme. (så jovisst, egentligen har du förstått mig rätt, det var din polemiska skrivning jag reagerade mot. Men i varje tänkbart samhälle kommer vårt handlingsutrymme och därmed vår frihet med nödvändighet - vi är trots allt sociala djur, och beroende av varandra - att vara på ett eller annat sätt begränsade. Det innebär att vi kommer att ha målkonflikter, som måste hanteras. Att försöka komma undan detta genom att definiera frihet på ett absolut proceduriellt sätt (som dessutom av en slump tenderar att maximalt gynna de sociala grupper som tenderar att stödja den egna ideologin) kan förvisso användas till att konstruera eleganta teoretiska resonemang, men så mycket mer än så blir det egentligen inte.)
En kul grej om det där med frihet, fö. Tänk dig att du har ramlat ner i en djup grop. Ökar det då din frihet, om någon sticker ner en stege så att du kan klättra ur? En nyliberal svarar "nej" på den frågan, din frihet berörs inte eftersom det inte i något av fallen finns lagar och regler som hindrar dig från att handla. Medan jag å min sida svarar ett bestämt ja. Du är friare om du själv kan välja om du vill vara kvar i din grop, än om du inte kan det.
Men nu har vi lite lämnat ämnet. Även om det är ett intressant stickspår, ska erkännas!
Men skattefinansierad utbildning har inget met jämlikhet att göra snarare med socialliberal idé om att alla individer ska ha samma möjlighet att lyckas.
SvaraRaderaJämlikhet är dock att hindra människor att nå dit de vill eftersom andra då hamnar bakom, ex att förbjuda privatfinansierad utbildning.
Jämlikhet handlar ju om att ingen ska lyckas bättre än andra? Du får nog definera vad du menar med jämlikhet? Det används lite väl luftigt men mest för att låta som man är snäll tillskillnad från de elaka liberalerna som ju vill ha ojämlikhet. Och då snackar vi inte om en liten inskränktning i frihet för vissa höginkomstagare.
Lite av ett sidospår ja men samtidigt är det snömos som verkar vara socialisternas största problem idag. Socialdemokraterna förlorade i stort sätt valet genom att inte våga prata om att ställa krav på skolelever. Socialister vågar inte prata om hur verkligheten ser ut eftersom det uppfattas som borgerligt.
Angående stegen; jag tror ingen "nyliberal" är emot att samhället ställer upp för de i nöd bara emot tvångssolidaritet och istället litar på människors goda vilja att hjälpa varandra i nöd och lust.
Tänk så här; om många människor faller i gropar i ett fattigt socialistiskt land, vad ska hindra staten från att förbjuda människor att vandra runt och ramla i gropar när man väl monopoliserat räddning av människor i gropar.
Johan, jag är fullt medveten om att priset för ett civiliserat samhälle är inskränkningar i personlig frihet. Det är ingenting som har något problem med. Jag tyckte bara att du gav dig själv lite väl stort utrymme när du menade att du kunde skapa större frihet för alla genom att omfördela enligt eget huvud.
SvaraRaderaSen tycker jag du vänder på orsakskedjan om du säger att ett nyliberalt frihetsbegrepp definieras för att gynna vissa grupper. Jag tycker det känns rimligare att vissa grupper ansluter till en ideologi för att den gynnar dem själva.
När det gäller stegen så förstår jag inte resonemanget. Min rätt till personlig frihet hänger knappast samman med om jag befinner mig på botten av en grop. Däremot är mitt handlingsutrymme kraftigt beskuret. Eller vill du hävda att min rätt till frihet också påverkas av vilket handlingsutrymme jag har? Vad händer t ex med handikappade då?
Jag tror att vi diskuterar olika saker. Som jag tolkar dig så menar du att frihet är när jag har rätt att göra allt som någon annan har kraft att göra. Och det är väl snarare jämställdhet än jämlikhet du menar då? Från ett frihetsperspektiv så struntar jag för min del i vad du gör i din grop. Det påverkar inte att vi är fria och jämlika individer. Vi är däremot inte jämställda. Men jag är tveksam till ett system där någon per automatik tar stegen som jag har klättrat upp på för att plocka äpplen (vem vet?) för att ge dig till dig så att du kan klättra upp ur gropen du råkar befinna dig i.
Ronnie:
SvaraRadera"Men skattefinansierad utbildning har inget met jämlikhet att göra"
Jo. I allra högsta grad.
"snarare med socialliberal idé om att alla individer ska ha samma möjlighet att lyckas."
Genom att staten tvångsinkasserar skattemedel för att göra det möjligt. Alltså en socialliberal jämlikhetsidé.
"Jämlikhet är dock att hindra människor att nå dit de vill eftersom andra då hamnar bakom, ex att förbjuda privatfinansierad utbildning."
Jag har aldrig hört talas om någon som skulle vilja förbjuda privatfinansierad utbildning. I Sverige har vi åtmistone aldrig gjort det. Däremot kan man tycka att alla - oavsett plånbok - ska ha tillgång till den bästa utbildningen, vilket gör behovet för privatfinansiering mindre.
"Jämlikhet handlar ju om att ingen ska lyckas bättre än andra?"
Det är en mycket märklig definition av jämlikhet, klart osympatisk och dessutom förmodligen omöjlig att uppnå. För mig handlar jämlikhet dels om jämlikhet i chanser, dels att du inte ska straffas ut på grund av egna (eller dina föräldrars) "misslyckanden". Därför är jag också för en jämlikhet i utfall vad gäller exempelvis levnadsstandard, trygghet, tillgång till sjukvård etc. Vilket inte är samma sak som att säga att människor inte ska få "lyckas" olika bra.
"Angående stegen; jag tror ingen "nyliberal" är emot att samhället ställer upp för de i nöd bara emot tvångssolidaritet och istället litar på människors goda vilja att hjälpa varandra i nöd och lust."
Nä. Jag tror heller inte någon är MOT att hjälpa fattiga. Jag tror nämligen inte att nyliberaler är onda. Men jag är emot att folk ligger och svälter i gropar samtidigt som andra sitter på stegar de hellre använder till annat. Vilket blir effekten av en nyliberal politik.
"Tänk så här; om många människor faller i gropar i ett fattigt socialistiskt land, vad ska hindra staten från att förbjuda människor att vandra runt och ramla i gropar när man väl monopoliserat räddning av människor i gropar."
Tja, effekten blir väl densamma som i ett nyliberalt land där de fattiga inte har några stegar. Folk slutar vandra omkring. Vilket är synd.
Daniel:
"Jag tyckte bara att du gav dig själv lite väl stort utrymme när du menade att du kunde skapa större frihet för alla genom att omfördela enligt eget huvud."
Tyckte jag det?
"Sen tycker jag du vänder på orsakskedjan om du säger att ett nyliberalt frihetsbegrepp definieras för att gynna vissa grupper."
Hönan eller ägget. I slutändan blir resultatet detsamma, ideologin bärs upp av människor som tjänar på den.
"När det gäller stegen så förstår jag inte resonemanget. Min rätt till personlig frihet hänger knappast samman med om jag befinner mig på botten av en grop."
Nej, din rätt är densamma. Men möjligheten kraftigt beskuren på botten av gropen.
"Däremot är mitt handlingsutrymme kraftigt beskuret. Eller vill du hävda att min rätt till frihet också påverkas av vilket handlingsutrymme jag har? Vad händer t ex med handikappade då?"
Nej, rätten är densamma, möjligheten att utöva den olika. Därför är det rätt att exempelvis staten omfördelar resurser så att funktionshindrade får så lika möjligheter att leva sitt liv i frihet som personer som föds utanfunktionshider (genom statligt subventionerade hjälpmedel, etc.)
Lika möjligheter kräver olika resurser.
"Från ett frihetsperspektiv så struntar jag för min del i vad du gör i din grop. Det påverkar inte att vi är fria och jämlika individer."
Vilket ju blir en bizarr hållning. Eftersom du hävdar att killen i gropen är lika fri som den som står på marken. Vilket visar att du är nyliberal. Vilket var min poäng.
Ja du driver igenom din poäng genom en ensidig definition av frihetsbegreppet som jämställer jämlikhet med jämställdhet. Dvs vi är inte jämlika förrän vi båda står på marken bredvid varandra. Din lilla vits handlar alltså inte om huruvida jag är nyliberal eller inte utan om hur man väljer att definiera begreppet frihet.
SvaraRaderaÖh, nej. Min poäng var inte att killen i gropen var ojämlik (vilket han är) utan att han också är ofri. Jämlikhet och frihet är alltså inte - vilket vissa försöker göra gällande - varandras motsatser. Ibland kan de tom vara varandras förutsättningar.
SvaraRaderaOch ja, jag ifrågasätter en nyliberal definition av begreppet frihet. Eftersom jag menar att den mening (du) lägger i begreppet inte handlar om verklig frihet, utan bara är ett sätt att legitimera ett nyliberalt samhälle.
Och för att vara tydlig; jag menar att en person är friare ju större handlingsutrymme han eller hon har. Vilket gör att jag alltså även ser den typ av ofrihet som kommer sig av annat än statliga regleringar. Till skillnad från nyliberalismen, allså...
Jag använder den klassiska, franska revolutionen-definitionen av frihet och jämlikhet. Dvs att frihet är rätten att handla efter eget huvud och jämlikhet är likhet inför lagen oavsett börd. De var inte motsatser då och är det knappast idag.
SvaraRaderaJag menar att du snarare försöker införa termer av jämställdhet i jämlikhets- och frihetsbegreppet och utvidga det för att passa din bild av ett idealt samhälle. Jag filosoferar gärna kring jämställdhet och i vilken grad den är önskvärd men då tycker jag det är bättre att kalla den just jämställdhet och inget annat.
Jämställdhet och frihet är motsatta när de innebär att du kommer och konfiskerar min stege. Men det kan ju också vara så att jag på eget bevåg ger dig min stege eftersom jag av olika anledningar gillar att leva i ett samhälle där man hjälper varandra av fri vilja.
Det nyliberala samhälle som du anklagar mig för att legitimera kan därmed se ut på en massa olika sätt. Min egen övertygelse stämmer ganska bra ihop med Dr Bernard Rieuxs i Camus' "Pesten". Men om du tycker att din argumentation kräver att du kallar mig nyliberal i varje inlägg så är det ok :)
godnatt!
Nyliberal seger är oundviklig. Läs vad Rothbard har skrivit:
SvaraRadera"The case for libertarian optimism can be made in a series of what might be called concentric circles, beginning with the broadest and longest-run considerations and moving to the sharpest focus on short-run trends. In the broadest and longest-run sense, libertarianism will win eventually because it and only it is compatible with the nature of man and of the world. Only liberty can achieve man's prosperity, fulfillment, and happiness. In short, libertarianism will win because it is true, because it is the correct policy for mankind, and truth will eventually out.
But such long-run considerations may be very long indeed, ... But the Industrial Revolution was a great leap in history, because it created conditions and expectations which were irreversible.... The clock cannot be turned back to a preindustrial age. Not only would the masses not permit such a drastic reversal of their expectations for a rising standard of living, but return to an agrarian world would mean the starvation and death of the great bulk of the current population. We are stuck with the industrial age, whether we like it or not."
Why libetry will win