I sak är det helt säkert alldeles korrekt att de ökända tsunamibanden ska sekretessbeläggas. Att den typ av information om regeringens inre liv som finns lagrade skulle göras tillgänglig för exempelvis främmande makt vore antagligen ett hot mot rikets säkerhet. Men samtidigt kan jag inte komma undan en lätt känsla av obehag i maggropen när jag läser om riksdagens beslut som nu får effekt (i DN här och SvD här).
Dels handlar det en smula om den släpphänthet med vilket materialet hanterades inledningsvis, mot bakgrund av innehållets dignitet. Men framförallt handlar det om den typ av konspirationsteorier som nu kommer att få extra gödning. Vi kan redan se exempel på det i bloggosfären; exempelvis här eller här (där skribenten till och med öppet tar upp paralleller med Area 51 och Kennedymordet i USA.)
Det finns något ytterst ovärdigt över den utveckling hela diskussionen om tsunamikatastrofen har tagit i Sverige. Häxjakter, partipolitisering och konspirationsteorier har fått ta överhanden över de allvarliga frågor vi egentligen borde ställa oss.
Den utvecklingen kommer tyvärr inte avstanna. Istället kommer vi för lång tid framöver få höra frågan; vad fanns det på banden, vad är det ni inte vill att vi ska veta? Att det var en enhällig riksdag som fattade detta beslut och katastrofkommissionens omfattande granskning kommer i det samanhanget glömmas bort. Och ett avslut på hela diskussion kännas allt mer avlägset.
Andra bloggar om: tsunamikatastrofen, tsunamin, tsunamibanden, sekretess, konspirationsteorier och annat intressant
DE vill inte visa att De skett i folket som ÄR deras ARBETSGIVARE och inte tvärtom.
SvaraRaderaDet är ju ganska sorglustigt att borgarna nu hjälper till att lägga locket på. Före valet så lät det ju som att varenda sten skulle vändas i jakten på syndabockar. Men nu sviker man sin intention. Kan det möjligen vara för att det skulle finnas komprometterande saker för dem själva i detta material?
SvaraRaderaRikets säkerhet - jovisst, men man måste ju ändå kunna vaska fram lämpliga delar ur materialet som kan offentliggöras. Eller visar det upp en bild av politiker som inte är alltför smickrande?