För några veckor sedan satt jag och solade mig i Luxembourgträdgården, Paris, där Hemingway enligt legenden fångade sina egna duvor för tillagning när inte polisen såg på. Montparnasse, där vi bodde, är ett område som idag kanske främst kännetecknas av sina många och utmärkta restauranger men med en historia av konstnärskap, sprudlande politiska samtal och intellektualism. En av Sveriges bästa bloggar har tagit sitt namn efter denna del av världsstaden, och därför känns det extra passande att uppmärksamma Vänstra stranden och rekommendera alla att titta in där.
Jag vill särskilt uppmärksamma två inlägg som gjorts i dagarna. Först en kort reflektion om Almedalsveckan, och framförallt kritiken av arrangemanget (Korkat om Almedalen). Och det är många som skrivit på samma tema (generellt kan väl sägas att Almedalsveckan är ett fenomen som inte bara delar upp folk i två tydliga kategorier – för eller emot – det tycks också vara så att argumenten är ungefär desamma för alla som tillhör respektive falang.) Men sällan har jag sett försvaret uttryckas lika tydligt som här. Att det dessutom är prominenta herrarna Greider och Rudbeck stranden tar sig an gör bara läsningen än mer njutbar.
Men framförallt, vilket är den egentliga orsaken till att jag skriver detta inlägg, vill jag rekommendera en text från igår som heter ”Jobbpolitik och hjärtlöshet”. För det här tycker jag är ett exempel på synnerligen välformulerad – och angelägen – politisk kritik. I stort är det en egentligen rätt saklig och teoretisk vidräkning med den borgerliga regeringens jobbpolitik (ja, eller med jobbpolitik som fenomen överhuvudtaget) Men trots detta är det inte är det minsta torrt. Tvärtom, till sin form är inlägget snarare en ytterst personlig betraktelse, en sorts väldigt känslomässig reaktion som känns äkta ut i varenda stavelse. Jag blev berörd när jag läste inlägget, måste jag erkänna, och det är faktiskt inte så ofta det händer (upprörd, däremot, men det är en annan sak.)
Att använda ett begrepp som ”hjärtlöshet” för att känneteckna en förd politik är ett riskabelt projekt. Vänstra stranden ror det i hamn, med den äran. Så detta är ett inlägg alla borde läsa. Vi som delar kritiken, för att vi håller med, och ni som trots allt stödjer regeringen, för att detta är någonting ni faktiskt måste tänka på (inte minst om ni ska klara er genom nästa val, också).
Visst är det lite lågtryck i bloggosfären, så här i semestertider. Det innebär inte att det saknas guldkorn. Vilket vänstra stranden är ett exempel på, så gott som något.
Andra bloggar om: vänstra stranden, bloggosfären, sommaren, regeringen, jobbpolitik, arbetslöshet, almedalen, paris, bra bloggar och annat intressant
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar