Alltför få känner till med vilken arrogans moderatpolitiker nu runt om i landet - och inte minst i Stockholmsregionen - agerar efter valvinsten. En sådan moderat som fler borde lära sig mer om är Kristina Alvendal här i Stockholm, borgarrådet som ansvarar för utförsäljningen av stockholmarnas gemensamma egendom.
Titta bara på dessa tre citat. Vad det handlar om är en av Sveriges största fastighetsaffärer, försäljning av CentrumKompaniet i Stockholm AB. Oppositionen har varit rädda för att den nya ägaren inte ska ta ett fullt ansvar även för de mindre attraktiva förortscentra som ingår i affären. Och den kritiken hanterar Alvendal på följande sätt:
Alvendal till TT 2006-05-09:
”Det finns tydliga åtaganden i avtalet om att Boultbee ska utveckla köpcentren, särskilt de i förorten som varit eftersatta.” (min fetning)
Alvendal i Stockholms kommunfullmäktige 2007-06-11, efter att Carin Jämtin har påpekat att det inte står ett ord i avtalet om att Boultbee ska vara ansvarigt för att för att utveckla eftersatta förortscentrum:
”Jag förstår att du är lite sur eftersom du inte vill genomföra den här affären. Samtidigt är det viktigt att veta vad man säger om man hävdar att någon har ljugit. Inte allt man avtalar finns skriftligt. Det är tydligen ingen här som har läst juridik. Pacta sunt servanda … Avtalen gäller oavsett om de är skriftliga eller muntliga.” (min fetning)
Alvendal inför samma kommunfullmäktigeförsamling, i samma fråga, drygt en vecka senare (2007-06-20):
”Ordförande, fullmäktige! I dagsläget är det två personer som har pratat om muntliga avtal och muntliga klausuler … Ingen annan har pratat om att det finns muntliga avtal eller muntliga klausuler. Det finns heller inga sådana … Än så länge är det bara Paul Lappalainen och Malte Sigemalm i den här salen som pratar om muntliga klausuler.” (och återigen min fetning)
Alltså. Först ge felaktiga uppgifter till media. Därefter i fullmäktige försöka antyda (dessutom på ett synnerligen drygt sätt, om ni ursäktar) att det finns ett muntligt avtal som reglerar saken. Och sedan, när det naturligtvis kommer fram att det inte finns något muntligt avtal (vilket dessutom vore mycket märkligt om det funnes); genom att försöka förneka hela saken!
Nu slutade det naturligtvis ändå med att Alvendal fick sin vilja igenom. Krav på konsekvensanalys av vad försäljningen innebär för de boende, för småföretagarna och för möjligheterna att nyttja det offentliga rummet (se mer det här) negligerades.
Striden runt Tibblegymnasiet i Täby. Hanteringen av nedläggningen av Västbodaskolan i Farsta. Och den arroganta nonchalans med vilken miljardaffärer med stockholmarnas egendom genomförs i Stockholms stad. Exemplen börjar hopa sig. Dags att någon börjar samla på sig.
Läs hela ärendet, här
(tack till kompisarna i kommunen som satte mig på spåret, jag kunde faktiskt inte tro att det var så här illa! Fan, det är ju min egendom borgarna leker med. Dessutom bor jag i ett av dessa "eftersatta" områden, och det gör ju inte saken mindre olustig.)
UPPDATERING: Eric Sundström har skrivit en lysande krönika om detta fall, du hittar den här. Läs den! SLUT PÅ UPPDATERING
Andra bloggar om: politik, kristina alvendal, moderaterna, moderat arrogans, CentrumKompaniet, utförsäljningar, stockholm, stockholmspolitik och annat intressant
Tack för tipset Johan. Detta kommer att spridas, var så säker.
SvaraRaderaTrist med slarv och arrogans.
SvaraRaderaMEN jag vill påpeka en sak, det du kallar för "stockholmarnas gemensamma egendom", känner jag mig inte alls delaktig i. Det är definitivt inte min egendom, och alltså inte heller alla stockholmares egendom.
Jag skrev en ledare om den här soppan för någon månad sedan i Stockholms-Tidningen. Den ligger nu på AiPs blogg:
SvaraRaderahttp://www.aip.nu/aip/smpage.fwx?page=1665&postid=12031
Attila
SvaraRaderaDet är nog det som är problemet, Attila. Att du inte känner dig delaktig.
Att betala skatt är tydligen så pass hemskt att många väljer att förtränga detta och missar därmed att dem i egen hög person är förutsättningen för mycket god service här i stan.
Kristina Alvendal verkar helt klart också fått det hela om ”bakfoten”!
Anders Löwdin; Fel. Jag emotsäger mig gemensamt ägda fastigheter, som jag inte ens har någon nytta av. Skattepengarna kan gå till mycket annat, vad sägs om t ex psykvården?
SvaraRaderaGemensamt ägda fastigheter gör det lättare för mina och mina grannars barn att flytta hemifrån när så är dags och dessutom så finns i dessa våra tidigare gemensamma lokaler bland annat också föreningslokaler och lokaler för småföretagare. Jag anser det mycket viktigt att kunna påverka förutsättningarna för dessa verksamheter. Hyresnivåer för småföretagarna och kostnader för föreningsverksamheten bland annat. Detta och mycket annat ligger nu i Boultbee's händer. Långt bortom vår påverkan.
SvaraRaderaPsykvården drivs av skattemedel, den tidigare regeringen har avsatt mycket pengar, nuvarande likaså. Ännu mer resurser till Psykvården skulle vara möjligt om den nuvarande regeringen hade rätt prioriteringar.
Attila: Jag förstår att vill säga att du inte känner dig delaktig i "allas egendom". Men det förändrar väl inte fakta, dvs att vi gemensamt äger en hel del? Jag är nyfiken, hur tänker du? Vad vinner du på att säga mer än att du inte känner dig delaktig?
SvaraRaderaLöwdin, LeoB;
SvaraRaderaVad jag menar är att det inte spelar någon större roll om CentrumCompaniet är ägt av stat/kommun eller en privat aktör.
Om staten äger kanske hyrorna blir något lägre, men då läggs det på skatten istället, någon måste ju betala.
Jag bor själv i en bostadsrättsföreningen vars fastigheter tidigare ägdes av kommunen. Vi har renoverat sedan ombildningen. Kommunen har i princip struntat i underhållet, trots att husen är byggda 1980 har de förfallit, med kommunens samtycke.
Privata aktörer eller politiska aktörer - i slutändan handlar det om vilka som är goda förvaltare, och jag har personligen dålig erfarenhet av statlig/kommunal förvaltning.
Politikerna är alltför okunninga, oengagerade och ointresserade - en privat aktör är oftast mån om sina pengar, alltså ser han/hon till att fastigheten är i gott skick. Undantag finns givetvis.
Därför känner jag mig inte alls delaktig i det statliga ägandet.
Attila: Tack, jag förstår. Men nog finns det engagerade och kunniga politiker. Och tyvärr går väl inte säkert ägarens intresse för pengarna alltid hand i hand med de boendes intresse? Själv gillar jag bostadsrättsföreningen som tanke, men stör mig på fantasipriserna som lägenheterna betingar nu.
SvaraRaderaDet krävs oerhört mycket av en politiker ibland. Jag har sett en del som verkligen har koll, men jag har också sett de som inte alls förstår vad komplexitet och storlek leder till för svårigheter. Jag tror att vi helt enkelt har för få politiker, att vår tid upptas av för mycket oväsentliga detaljer. För få hinner och orkar engagera sig och det gör bördan mycket högre för de som gör det. Det är mycket, mycket tyngre att sätta sig in i en sak själv än tillsammans med andra. (Så kan man förstås i en grupp råka ut för grupp-tänkande och i stort sett inte begripa ett skvatt, men det är en annan sak.)
LeoB m fl;
SvaraRaderaI min värld så är politikernas främsta uppgift att stifta lagar, som reglerar t ex fastighetsförvaltning och mycket annat. Om samma personer/intressen sitter i fastighetsbolagens styrelser kan följden mycket väl bli att lagar stiftas som främjar den egna verksamheten.
Därför bör stat/kommun inte driva företag. medborgarna har inget att tjäna på detta, följden blir nästan alltid höjda skatter och vanskötsel, då politiker inte kan vara experter på allt från retorik, administration, lagstiftning till fastighetsförvaltning.
Det förvånar mig att politikerna investerar våra skattepengar i fastighetsprojekt; den här gången gick det bra att sälja, men nästa gång kanske vi går back. Ska politikerna vara experter på finansmarkanden också? ;-)
attila - du förvånar med dina korkade slutsatser. Inte nog med att du uppenbarligen inte vet hur förvaltning av offentligt ägda företag går till; du vet uppenabligen inte heller hur förvaltning av privat ägda företag går till.
SvaraRaderaDu ska inte alls tro att en vald styrelse i Ericsson, Volvo eller för den delen något annat företag har andra uppgifter eller åtaganden än de som som sitter i de gemensamt ägda.
Styrelsen kommer aldrig att ha något inflytande över verksamheten som är beroende av någon specialkompetens; det finns det anställda som sköter.
Styrelsens uppgift är att säkerställa att de mål som ägarna satt upp följs, och att de inte kolliderar med andra uppenbara marknadsskäl.
Vore specialisten det ideala kan jag säkert peka ut ett hundratal personer som idag sitter i olika privata bolagsstyrelser utan någon annan kompetens än att de är styrelseproffs; de har kort sagt inte en susning om produkten eller marknaden, för det är inte deras uppdrag.
I stort sett alla statliga företag är kossor som ger bra avkastning till landets medborgare, och dessutom pålitliga kossor, som kommer att stanna och fortsätta vara kossor. Och ge jobb. Den byråkrati och skattehöjning du talar om finns enbart i Timbros huvud. Eller hos deras lydiga lakejer
Mycket bra, sossarna har kört ljugarstilen i årtionden. Äntligen har de dumärliga borgarna fattat galoppen.
SvaraRaderaVems minns inte godsägare Perssons mästarljug i valrörelsen 2002:
- Hur kan du som köpt en villa för 6 miljoner veta hur vanligt folk har det?
Utmärkt, jag har aldrig gett min tillåtelse till att mina pengar skall användas för att skapa statliga företag, det som ni kallar för "gemensam egendom".
SvaraRaderaNu har vi gemensamt bestämt att en del av det gemensamma skall säljas ut, det passar inte alla naturligtvis. Lika lite passade det alla när staten stal medborgarnas pengar för att skapa dessa "gemensamma egendomar".
Häri ligger problemet, jag ser det som våld och tvång på min person och egendom när man tar mina pengar för att bygga "gemensam egendom".
Vill jag äga något gemensamt med andra så köper jag sannolikt aktier eller fonder, dessa kan jag både köpa och avyttra när det passar mig.
Skall man prata om moral, och vad som är rätt och fel, så har ingen annan eller andra (oavsett hur många de är) någon som helst rätt att bestämma hur andras förvärvsinkomst och egendom skall användas. Lika lite som en person har rätt att råna X på hennes pengar, lika lite rätt har en majoritet rätt att själa X:s pengar. Antalet personer som begår brottet kan aldrig vara en rättfärdigande faktor.
Kill one, and your are a murderer, kill many and you are a conquerer, kill them all and you are a god.
Staten skall sköta det som inte kan skötas på ett bra sätt av det civila samhället, förutom självklarheter som upprätthållandet av rättsstaten och ett försvar av vår suveränitet, kan det vara ett grundläggande socialt skyddsnät och viss infrastruktur t ex. Det skall aldrig vara att bestämma över medborgarnas kropp, själ och egendom då det alltid är tyranni oavsett avsikterna med detta.
"jag har aldrig gett min tillåtelse till att mina pengar skall användas för att skapa statliga företag, det som ni kallar för "gemensam egendom"."
SvaraRaderaJa, om hela svenska folket äger företag så är det gemensam egendom, bara löjligt att vifta bort det som om det inte voro så.
Nu vet jag inte hur gammal du är Peter, men det var ett tag sedan vi använde skattemedel för att "skapa" statliga företag. Snarare har dessa företag de senaste 10 åren gett oss medborgare inkomster för gemensamma åtaganden och därmed har vi inte behövt ha en högre skattekvot, alltså har man sett till så att du sluppit betala mer i skatt.
"Nu har vi gemensamt bestämt att en del av det gemensamma skall säljas ut, det passar inte alla naturligtvis."
Nej, det passar inte alla då vi faktiskt har rätten att tycka så enligt vårt demokratiska system. Sedan kan vi se att svenska folket heller inte är någon anhängare av utförsäljningarna då, enligt Sifo, hälften av svenska folket inte vill sälja ut och bara 28 procent vill göra det. Men eftersom man röstat på en borgerlig regering så får väljarna bita i det sura äpplet. Förhoppningsviss lär de sig och röstar bort eländet 2010, det ser så ut i alla fall att man kommer att göra.
"Häri ligger problemet, jag ser det som våld och tvång på min person och egendom när man tar mina pengar för att bygga "gemensam egendom".
Trams, äganderätten är ett kontrakt mellan en stat och dess medborgare som regleras i riksdagen av de valda representanterna från folket. Således, beslutar man sig då i riksdagen för att införskaffa sig statliga bolag så är det helt korrekt. Du har alltid valfriheten att flytta till ett annat land (skall ses som motsvarigheten till en annan grupp i ett anarkokapitalitiskt land) där man har ett annat ekonomiskt system. Att sedan din släkt och vänner är här är inte mitt problem, det är ditt val. Precis som det är arbetarens val att bli utsugen av kapitalägaren när denna valt att får arbeta på dennes arbetsplats.
Sälj ut rubbet. Folk är bara konservativa.
SvaraRaderaFör om man nu som princip tycker det är bra med statligt ägande så borde man förorda uppköp av privata bolag, men det hör vi aldig någon i debattten säga...
- Man vet vad man har men inte vad man får.
Sossen i ett nötskal. Rädd som få.
Nu har man ju i Stockholm sålt ut köpcentran. Ska bli väldigt intresant att se om varorna blir billigare nu att handla där. För man har ju hävdat att det är dyrt i Stockholm att handla för att hyrerna är så dyra. Men nu är det ju privatägt så nu måste det ju bli billigare. Eller kan det vara så att det inte drivs billigare om det är privatägt...Ja ja...vi får se hur det blir.
SvaraRadera"För om man nu som princip tycker det är bra med statligt ägande så borde man förorda uppköp av privata bolag, men det hör vi aldig någon i debattten säga..."
SvaraRaderaSå onyansera. Är man dock socialdemokrat så vill man ha en aktiv stat när det gäller detnäringspolitiska, både statligt och privat ägt. Men visst skulle det vara trevligt med lite uppköp på strategiskt utvalda sektorer, kanske kombinerat ägandet som tex. en del kärnkraftverk är?
Liberalen som biter sig i svannsen!
SvaraRaderaKäre neoliberal agenda, kan du förklara för mig som rationell och upplyst liberal vari det rationella ligger att sälja ut det jag äger gemensamt med andra utan att vi ens blivit tillfrågade? Än värre utförsäljningen är tvingande där jag EJ får del av vinsten.
För att prata ditt enkla språk så är det ungefär som om du och jag skulle äga ett café ihop låt säga en salladsbar. Så tvingades vi sälja för det visade ju sig att vi inte alls var några entrepenörer (hoppsan!) för det tog oss två hela dagar att ringa reparatören när kylen gått sönder och vi visste inget om sallader.
Väl såld tar du alla pengarna, inredning m.m och lämnar mig tomhänt med rutten sallad.
Detta låter för mig som en solklar kränkning av äganderätten.
Kommandoekonomi med tvångsmedel känns i alla för mig föga liberalt. Men jag kan förstå att det i din förvirrade hjärna lätt blir så att äpplen bli päron som sedan blir mos.
Men visst skulle det vara trevligt med lite uppköp på strategiskt utvalda sektorer,
SvaraRaderaMen varför hör man aldrig sossar säga det i debatten och varför köpte sossarna inte upp några företag under de 12 år som de hade makten?
Nej, motståndet beror på rädsla för förändringar. Borgarna 1991-1994 sålde ut andelar av OK, Stadhypotek, Pharmacia, Celcius mfl. Hur många vill att staten ska öka statsskulden för att återköpa dessa nu?
Någon?
Sälj ut rubbet!