Mona Sahlin förnyar (s) vänsterut

Visst – vädergudarna tycker uppenbarligen att det inte riktigt är dags för höst, än. Men med denna helg får det väl sägas att det politiska Sveriges sommarlov är över för den här gången. Både statsminister Reinfeldt och utmanaren Mona Sahlin höll sina sommartal – i Vaxholm respektive Botkyrka. Och nu har även Lars Ohly mött sina sympatisörer och dragit upp riktlinjerna för vänsterpartiet, när han idag höll sitt tal i Gnesta.

Själv var jag igår och hörde Mona Sahlin leverera sitt egentligen första konkreta politiska förslag som partiledare inför några tusen åhörare på en grusplan i Botkyrka, söder om Stockholm (planen var för övrigt poetiskt namngiven till Fittja äng). Och jag ska inte här trötta läsaren med några regelrätta recensioner. Däremot några reflektioner.

Till att börja med inleder den nye partiledaren sin förnyelse av socialdemokratin genom att i mitt tycke ta ett rejält steg vänsterut. Fokus lägg på storstädernas förortsområden, på det reellt existerande utanförskap som regeringen nedskärningar i socialförsäkringarna bara förvärrar. Vi är många som väntat länge på en sådan tydlig signar från den yttersta partiledningen. Samtidigt räds hon inte förslag som kanske av vissa skulle uppfattas som ”höger” – fler poliser, underlätta för företagsetableringar, betoning av kunskap i skolan genom att föreslå resurser för hjälp till läxläsning etc (och nej, jag tycker inte att detta är högerpolitik, men Sahlin rör sig med begrepp som den svenska högern försökt anamma.)

Vidare så har Mona Sahlin insett att politisk kommunikation innebär ett helhetsintryck. När Fredrik Reinfeldt – som kontrast – talar inför sina höginkomsttagarvänner bland skärgårdsseglarna i Vaxholm spelar det liksom mindre roll hur många gånger han säger lågavlönade kvinnor i vården. Vi vet alla vilka det är som egentligen gynnas av den moderata politiken, och både platsen och publiken vid moderatledarens sommartal understryker denna kunskap.

Mona Sahlin signalerade också ett ökat utrikespolitiskt fokus. Under hösten ska hon personligen besöka mellanöstern och träffa företrädare för såväl Israeler och Palestinier. Det här är också viktigt. Fredrik Reinfeldt är visserligen utrikespolitiskt grön, men statsministerämbetet – och inte minst det svenska ordförandeskapet 2009 – ger honom många möjligheter att bättra på den bilden. Oppositionsledaren Sahlin får då se till att använda socialdemokratins breda internationell nätverk för att skapa sig en egen utrikespolitisk plattform.

Parallellt med de olika partiledartalen publiceras också nya opinionssiffror. Och de visar på en närmast overklig stor ledning för oppositionen – inte minst med tanke på den strålande konjunkturen (se här och här).

Regeringens politik har alltså – åtminstone år ett – fått underkänt. Och Mona Sahlin inleder nu en förnyelse av socialdemokratin som inte går ut på att försöka efterapa denna misslyckade politik, utan tvärtom göra upp med bilden av pamp-partiet som inte förstår hur människorna har det. Det bådar gott inför fortsättningen.

Jag gillar hösten, som årstid, tycker den är vacker. Nu hoppas jag att det också kommer att finnas anledning att glädja sig under denna tid, politiskt.

Andra bloggar om: politik, mona sahlin, fredrik reinfeldt, botkyrka, vaxholm, lars ohly, moderaterna, socialdemokraterna, regeringen, val 2010 och annat intressant