Lars F. Eklund, tidigare kommunalråd i Göteborg och direktör för det kristdemokraterna närstående idéinstitutet Civitas lämnar (kd). Det skriver kristdemokraten Per-Olof Hermansson på sin blogg (via Dagen.se). Och det sägs inte uttalat, men uppenbarligen är detta det första större exemplet på att (kd):s antiabortfalang nu börjar tröttna rejält.
Eftersom jag själv tycker att vi ska ha en liberal abortlagstiftning (jag tycker att den typen av etiska beslut måste vara upp till den enskilde individen) så har jag naturligtvis svårt att känna något djupare engagemang i fallet. Men jag kan från min åskådarplats konstatera att kristdemokraterna är ett parti med stora problem. Partiledningen anstränger sig så hårt för att göra partiet ”rumsrent” att det får sådana här effekter, men någon belöning för det i den allmänna opinionen är svår att skönja. Tvärtom fortsätter partiet att halka fram och tillbaka längs fyraprocentspärren.
Och politiker på randen till att åka ur riksdagen kan göra desperata saker. Kristdemokraterna är därför ett parti att hålla ögonen på. Sista ordet lär nämligen inte vara sagt från Hägglund och hans närmaste. Även om de som sagt inte längre har Lars F. Eklund med sig.
Andra bloggar om: kristdemokraterna, civitas, Lars F Eklund, politik, abort och annat intressant
Fredde här. En miljon människor har aborterats i Sverige. Finns det inget som är dåligt med det? Är det upp till den enskilde om han vill aborteras??
SvaraRaderaDet är sannerligen en borgerlighet i uppbrott vi beskådar: ett folkparti som överger liberalismen, en Center som plöjer mark runt Stureplan och kristdemokrater som överger fundamentalismen.
SvaraRaderaAlla tre partierna söker nya positioner och en av de säkraste prognoserna vi kan göra är att minst ett av dessa partier efter valet 2010 kommer inta sin nya position utanför riksdagen.
När hela havet stormar kan vi förvänta oss mer och mer bisarra utspel.
/Karl Rove
Fredde här. Borgerlighet i uppbrott? De har regeringsmakten och genomför sitt program. Hur kan man kalla det uppbrott? Snarare upplever de omställningen mellan opposition och regering.
SvaraRaderaAbort ær svårt. Vissa inom vænstern vill førringa det hela och sæga att det inte alls ær ett moraliskt spørsmål øver huvudtaget. Høgern kan tjafsa om mord och grejer.
SvaraRaderaDet jag vill fråga personer som Fredde ær om du delar min uppfattning att tonårsgraviditeter ær olyckliga?
Jag tror att det ær i den ænden man skall børja. Det finns alltså tre områden før att motarbeta aborter om det ær det man vill:
1) God sexualundervisning (inte "i sjundehimlen" moralism), økat propagerande før framførallt kondom som før andra preventivmedel. I mitt landsting så står Kd, S och M stennackat emot subventionerade preventivmedel av mer eller mindre moralistiska undertoner.
2) Andra saker man kan gøra ær att arbeta før att återupprætta vælfærden: Bra dagis, generøs socialtjænst, stark arbetsrætt så den som VAB:ar inte drabbas av det.
3)På det privata kan vi gøra mycket før att stødja mænniskor i vår nærhet som har det tufft.
Sammantaget finns det alltså dels førebyggande arbete (1) før att førhindra att framførallt unga hamnar i situationer dær abort blir aktuellt øverhuvudtaget. Sedan finns det då de samhælleliga (2) och de privata (3) sakerna vi kan gøra før att kvinnan vars skitkarl till man læmnar henne och barnet inte ska behøva vara dømt till ett liv i ekonomisk misær.
Jag kan stælla upp på allt ovan, jag kan t.o.m. førstå en motvilja mot abort, men den går allt før ofta dels till øverdrift och blir dømmande. Dels upplever jag den som hycklande eftersom den inte ær beredd att aktivt arbeta førebyggande. Att drømma sig till en biblisk drømværld dær folk inte har sex innan æktenskapet och sedan dessutom inte skiljer sig och dær kvinnomisshandel och våldtækt inte førekommer ær minst sagt provocerande.
Min mormor, gammal barnskøterska, har kanske det bæsta argumentet før att kvinnan sjælv ska ha makten øver sin kropp. Min mormor ær principiellt mot abort, samtidigt har hon stått på KK och grævt ur var med soppslev från kvinnor som gjort illegala aborter. Enligt henne ær det alternativet værre.
Tills barnet ær ute ur kvinnans kropp så ær det en del av kvinnans kropp. Alltså ligger beslutet hos henne. Om jag som man ær emot aborter ær alltså det bæsta jag kan gøra att vara en hyvens karl, ta ansvar før mina egna handlingar och utøver det visa att jag ær att lita på nær det gæller mina næra och kæra. Punkt.
Fredde här. Ja i de flesta fall är tonårsgraviditeter olyckliga. Men det finns säkert undantag. Jag är enig med dig om god sexualundervisning. Däremot förstår jag inte vad det är för fel att propagera för avhållsamhet. Människor är olika, även tonåringar. Subventionerade preventivmedel handlar om något annat.
SvaraRaderaKopplingen mellan abort och dagis och "stark" arbetsrätt förstår jag inte.
Naturligtvis ska man stödja människor som har det svårt.
Varför ska man inte fördöma handlingar som är fel. Att barnet skulle vara en del av kvinnans kropp håller jag inte alls med om.
Visst är olagliga aborter ännu sämre, men i vanliga fall legaliserar vi ju inte något bara för att inte alla följer lagen.