This is England

Det är något speciellt med att se en film som haft premiär för länge sedan i en nästan tom salong i en förort någonstans. På ett sätt tycker jag att det är rätt mysigt. När massorna sitter och aksflabbar till någon premiärrulle om en tecknad råtta i den stora salongen bredvid sitter du där tillsammans med några andra par och tänker att den här filmen har vi faktiskt velat se hela tiden men vi har inte kommit iväg och du vet hur det är och nu sitter vi trots allt här.

Hursomhelst. I helgen kom vi (jag och min fru) iväg och såg This is England. Vi såg den i gamla ärevördiga biografen Fontänen, dock inte i den stora klassiska salongen utan i en av de nybyggda moderna "filmstadsalongerna" som sprängts in under själva Vällingby torg.

Och filmen var naturligtvis fullkomligt lysande. Trots att jag egentligen inte har några som helst personliga relationer till det tidiga åttiotalets Thatcher-England så är det uppenbart hur mycket denna tid ändå har påverkat mig. I alla detaljer; frisyrerna, kläderna, musiken, attityderna, så tyckte jag på något obegripligt sätt att jag kände igen mig. I bilden av regngråa industristäder med ska-musiken dånandes ur de halvpissiga högtalarna, där klassklyftor och rasism splittrar en allt hårdare trängd arbetarklass, på något sätt känns det som så väldigt hemma.

För det är klart. Den brittiska arbetareklassen har en kraftig kulturell påverkan inte minst på Sverige. I allt från fotbollskultur till musik. Och Margaret Thatcher är därför en politisk symbol även här. Kanske till och med mer än den tidens andre store högerpolitiker, Ronald Reagan. (Det slog mig häromkvällen när jag satt och läste Brett Easton Ellis senaste, och han menade att American Psycho var en skildring av Reagan-erans USA, att jag hade mycket svårare att förhålla mig till vad detta innebar än om man istället talat om Thatchers England.)

Dessutom är This is England en mycket rörande film. Och underhållande. Och viktig. Vilket visades inte minst av den andäktiga tystanden som fyllde salongen när eftertexterna började rulla ner. Så även om vi var få där, så tror jag att vi insåg att det var något stort vi varit med om.

(Ja, och med detta menar jag att du absolut ska pallra dig iväg till biografen om du inte redan har gjort det. Och om det inte är aktuellt ska du åtminstone kosta på dig en DVD-hyra hos den lokala handlaren när det väl beger sig. Det är den värd. Alla gånger.)

Läs mer om själva filmen i DN, mer DN, SvD, Sydsvenskan, Wikipedia. Fler bloggar om filmen hittar du här.

Andra bloggar om: This is England, film, kultur, Thatcher, skinheads, ska, Reagan, arbetarklass, rasism, och annat intressant