Det är nu bara lite mer än en vecka kvar av den borgerliga regeringens första hela år vid makten. Självklart leder detta till mängder av tillbakablickar och analyser. Den stora frågan är naturligtvis varför Reinfeldt och hans kollegor har misslyckats så kapitalt i ett avgörande avseende – att behålla det förtroende från svenska folket som gav dem regeringsmakten till att börja med.
Ett grundtema är säkert det som Henrik Brors presenterar i DN idag. Reinfeldts svaga ledarskap gör att regeringen inte hämtar hem poänger för de positiva effekter som regeringens politik – enligt Brors – trots allt leder till. Det är alltså inte politiken det är fel på, det är personerna.
Behöver jag säga att jag inte fullt ut tror på denna analys? Eller visst; inte har skandalerna, det dåliga personomdömet och den ännu sämre krishanteringsförmågan hjälpt regeringen direkt. Ministrar som Mats Odell ger väl inte direkt den bild av kompetens och regeringsduglighet som svenska folket kan kräva.
Men kärnan i opinionsraset är trots allt politisk. Och det faller tillbaka på att svenska folket faktiskt väntade sig något annat än vad de sedan fick.
Dels i de uppenbara frågorna: fastighetsskatten som skulle avskaffas, bensinskatten som skulle sänkas, arbetsgivareavgifterna som skulle sänkas – inte höjas, regelkrånglet som skulle minska och inte öka. Och så vidare.
Men mest handlade det om att folk nog – vilket är fullt begripligt – trodde att Reinfeldts moderater faktiskt var något annat än de gamla. Sedan framträder med all önskvärd tydlighet bilden av en klassisk höger som gynnar de rika och låter sjuka och arbetslösa betala priset. Som (inte minst på lokal nivå) omfördelar mellan skatter och avgifter vilket gynnar de med höga och missgynnar de med låga inkomster.
Det är inte regeringen som har haft det tuffast under år 2007. Mitt under brinnande högkonjunktur har de som redan har det svårt fått det ännu svårare. Den grundläggande orättvisan är kärnan i det borgerliga opinionsraset. Regeringsodugligheten är ur det perspektivet bara en detalj.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, fredrik reinfeldt, regeringen, hernik brors, regeringen, opinionen, rättvisa, och annat intressant
Det ligger absolut mycket i det du skriver. Väljarna har inte fått vad de trodde att de skulle få. En av de sakerna som gör mig mest upprörd är att Reinfeldt i en debatt med Göran P på TV4 inför valet sa att sjukhusen skulle inte säljas ut. Och nu står dörrarna öppna för att sälja ut dem. Likaså de svenska statliga företagem, något som jag inte så allt för positivt på. Utförsäljningar som gjorts och kommer göras för att betala skattesänkningarna. Känns kortsiktigt.
SvaraRaderaJa, jag tog inte risken och rösta på dom utan körde med en (paradoxalt nog) "konservativ linje" och då tyckte jag ändå GP och hans regering var reservmoderater av guds nåde. Men det blev faktiskt värre än man trott med FR och hans gäng. De kör ju en närmast ogenerad rikemanspolitik av ett slag som säkert även Gösta Bohman hade backat inför... och sen är de FÖRVÅNADE över att folk reagerar. Riktigt SÅ dumma är väljarna ändå inte...
SvaraRadera