Nej. Kapitalism och demokrati är INTE samma sak

Det är sen kväll och jag befinner mig på Djurönäsets kursgård ute på Värmdö där jag är på konferens med SL:s styrelse. Har ägnat dagen åt att fördjupa mig åt stillastående pendeltåg, för- respektive nackdelar med etanol i bussarna, tryggheten i tunnelbanan och andra jordnära, konkreta frågor. Efter middagen kollade jag några mejl och passade också på att gå igenom några bloggar. Och det var då jag kom att tänka på kapitalismen.

Jag är tillräckligt mycket marxist för att se den enorma kraften i den kapitalistiska samhällsutvecklingen. Jag kan också se det rent av frigörande i denna kraft; när gamla feodala strukturer obarmhärtigt rivs ner och krossas. Samtidigt menar jag att man också måste vara blind för att inte se vad kapitalismen inte förmår göra – hur detta monster måste tyglas och tämjas och balanseras av andra krafter och intressen än den rena profithungern för att inte skapa ett samhälle som blir helt förryckt.

Det finns idag en ödestro bland vissa liberaler, en sorts kausalitet där kapitalismen i sig kommer att leda till allt annat gott; demokrati, mänskliga rättigheter, människans frigörelse. Vi kan se det i synen på Kina, där diktaturen faktiskt i praktiken ursäktas med att den ekonomiska utveckling som satts igång med någon sorts historisk nödvändighet också så småningom kommer att leda till demokrati som vi känner den. Det är i grunden en sorts ekonomisk determinism med närmast naiva förtecken.

Nu är det naturligtvis inte så enkelt att detta resonemang är helt fel. För att knyta åter till gubben Marx; teknologisk utveckling, ökad rörlighet, många av de processer som sätts igång av kapitalismen självt underlättar och påskyndar också sociala motrörelser. Basic dialektik: fröet till varje systems undergång finns inom systemet självt. Arbetarrörelsen hade inte funnits om det inte vore för kapitalismen, och förmodligen inte demokratin heller.

Men det innebär inte att kapitalismen i sig leder till demokrati. Det innebär (kanske) att kapitalismen paradoxalt nog möjliggör motkrafter som sedan kan verka för demokratin. Åter till Kina; jag är helt övertygad om att det är fullt möjligt att under överskådlig framtid kombinera en tämligen effektiv kapitalistisk produktionsapparat med en benhård kommunistisk enpartidiktatur. Om landet ska ta en annan utveckling är det en fråga om politik, sociala rörelser, i förlängningen mänsklig handling.

En höger som hyllar kapitalismen i sig och som motarbetar de sociala motrörelser som den möjliggör (fackföreningar, politiska partier med krav på välfärd och fördelningspolitik, andra typer av folkliga organiseringar) har helt enkelt inte förstått hur det fungerar, hur demokrati skapas och upprätthålls. I en rosaskimrande blandning av utopisk upplysningsoptimism och ekonomisk ödestro blandas orsak och verkan ihop. Jag undrar om inte detta naiva misstag kommer att vara grunden till den diskussion vi någon gång i framtiden kommer föra om vad som egentligen var högerns skuld.

Så tänker jag, när klockan börjar närma sig midnatt. Dags att krypa till sängs. Imorgon ska vi bland annat prata SL:s trafikinformation, och där har jag faktiskt en och annan synpunkt...

Detta inlägg löst inspirerat av Bloggen Bent (som dock inte skrev om Kina, där var det snarare Blogge Bloggelito jag tänkte på)

Läs även andra bloggares åsikter om politik, demokrati, kapitalism, ideologi, marx, marxism, högerns skuld och annat intressant