Människor som gör gott och borgerliga politiker som vill stoppa dem

Stockholms Brukarförening består av personer som själva använt narkotika och som nu vill hjälpa andra ur sitt missbruk. Stödet de erbjuder är allt från kontakter med sjukvård och sociala myndigheter till väldigt praktiska ting, som att vattna en persons blommor när han eller hon är på avgiftning. Denna fantastiska verksamhet är inte bara i ordets verkliga mening god, den är också samhällsnyttig då varje person som tar sig ur sitt narkotikaberoende innebär en oerhörd vinst för samhället – såväl mänskligt som ekonomiskt. Hur Stockholms Brukarförening behandlas av den borgerliga majoriteten i Stockholms läns landsting är därför både tragiskt och upprörande.

Bakgrunden är denna: Brukarföreningen har sökt och också tidigare fått ett ekonomiskt stöd av landstinget. Inför årets behandling av ansökan föreslog också landstingets opolitiska tjänstemän att föreningen skulle beviljas ett kraftigt stöd om 300 000 kronor. Orsakerna till detta är inte svåra att förstå. Genom att vara en förening av fd missbrukare har Brukarföreningen en trovärdighet gentemot dessa grupper som offentliga myndigheter inte kan få. Ett ekonomiskt stöd till föreningen är alltså sjukvårdspolitiskt mycket väl motiverat.

Men trots att tjänstemännen föreslog att föreningen skulle få stöd så röstade den borgerliga majoriteten nej. Formellt skyller man på att föreningen inte har med sjukvården att göra. Det är naturligtvis trams. Det krävs inget politiskt geni för att förstå att orsaken egentligen är att brukarföreningen i vissa politiska frågor – främst frågan om ett sprutbytesprogram – intagit en annan hållning än den borgerliga majoriteten i Stockholms län och framförallt den ledande folkpartisten Birgitta Rydberg.

Ikväll hade jag förmånen att tillsammans med resten av den socialdemokratiska landstingsgruppen träffa några ledande personer från Stockholms Brukarförening. Det blev en väldigt känslomässig upplevelse. Å ena sidan glädjande; då det alltid är så oerhört inspirerande att möta människor som mot alla odds kan lyfta sig själva och göra fantastiska ting. Men mest var det upprörande. För behandlingen av denna förening av den borgerliga majoriteten är faktiskt inget mindre än en politisk skandal.

Visst, jag tillhör förvisso de som är för ett sprutbytesprogram i Stockholm. Men det har faktiskt egentligen inte med saken att göra. För att personer som bevisligen utför en mycket välfungerande verksamhet ska straffas för vad de tycker i politiska frågor är oavsett det helt uppåt väggarna. Men det är klart att jag ser parallellerna i att samma personer som blockerar ett sprutbytesprogram också är de som nekar missbrukarnas egna organisationer bidrag.

Många skyller idag detta på folkpartiet och Birgitta Rydberg (se tex Louise). Men det är bara en del av sanningen. Hela borgerligheten i landstinget ställde upp bakom beslutet. Björn Pedersens centerparti ställde upp på det, och Per Hagwalls moderater. För att ta några exempel.

Jag tror inte att sista ordet är sagt i denna fråga. De från föreningen jag mötte ikväll var inga slagna personer, utan tvärtom en trojka mycket stridslystna aktivister. Jag tycker att det är bra. Om inte annat borgar det för att frågan kommer att leva vidare under lång tid framöver. Samtidigt lever också frågan om sprutbytesprogram kvar, trots att borgarna försökt gömma den i en evighetslång utredningsprocess.

Jag vet inte om synen på missbruksproblematiken kommer att bli en fråga i nästa val eller inte. Risken är naturligtvis att andra saker som mer direkt berör den breda medelklassen istället kommer att ligga i fokus. Men om jag får tolka stämningarna från kvällens gruppmöte så kommer åtminstone vi socialdemokrater göra vårt bästa för att trots allt lyfta upp frågorna. De är helt enkelt för viktiga för att få passera obemärkt.

Läs även andra bloggares åsikter om Stockholms brukarförening, narkotikapolitik, sprutbytesprogram, Birgitta Rydberg, Stockholms läns landsting, politik och annat intressant