Two more years…

Blev för några timmar sedan omvald som ordförande för socialdemokraterna i Hässelby-Vällingby för ytterligare en tvåårsperiod. Nu ligger jag i soffan och slökollar på nya serien ”Bionic woman” samtidigt som jag försöker smälta intrycken från kvällen möte (dottern har precis somnat lyckligt kramandes sin favoritnalle).

Det var ett fantastiskt kul möte. Dels gick själva förhandlingarna bra (inte minst tack vare superproffsiga mötesordförande Veronica Palm, tack för hjälpen) men framförallt för att det är kul att vara socialdemokrat här ute just nu. Vi har många aktiva medlemmar, många nya kommer till, och jag tycker att vi så smått har börjat hitta arbetsformer som fungerar. Vi är mycket ute på torgen, knackar dörr i viktiga områden, är snabba att reagera i olika sakfrågor (som utförsäljningen av allmännyttan).

Nu slog vi fast både organisatoriska mål och politiska inriktningar för året som kommer. Det blir både intensivt kampanjande och ett ambitiöst politiskt förnyelse- och utvecklingsarbete. Vi ska värva fler medlemmar och jobba mer aktivt med trygghetsfrågorna på gator och torg. Bland annat. Kul – och viktigt – kommer det att bli hursomhelst.

Känns som att det kommer att bli två bra år. Men nu ska jag koppla bort politiken och titta klart på den däringa teveserien istället.

PS: Väl hemma såg jag SVT:s ”en kvartett som ingen behöver” – kombination av någon sort dokumentär och en konsert där Indrakvartetten (iklädda gråa rockar av militärsnitt, i någon sorts industrilokal belyst med strålkastasljus) spelar Sjostakovitjs mästerliga åttonde stråkkvartett. Kul, dels för att det är fantastisk musik och dels för att dottern också fångades och glatt dansade runt i takt med musiken framför teven. Skön kontrast till musikens gravallvarliga grundton… DS

Läs även andra bloggares åsikter om socialdemokrati, partier, partiarbete, hässelby, vällingby och annat intressant