När hackare tar sig in på Röda korsets hemsida och försöker stjäla pengar som samlats in för att hjälpa de nödställda i Kina (läs mer här) är det ett vedervärdigt exempel på hur små och egoistiska vi människor kan vara ibland. Men det skuggas fullkomligt bakom den närmast monumentala maktarrogansen som återigen kännetecknar juntan i Burma. Folkmord, har många sagt, och det är inte svårt att skriva under på det.
Själv har jag hittills inte skrivit någonting här på bloggen om den senaste situationen i Burma. Och det tragiska är att orsaken till det är att jag helt enkelt inte känt att jag haft någonting att säga. Ilska, frustration, fördömanden - ja. Men vilka är de konstruktiva lösningarna och förslagen? Jag har helt enkelt inte haft några.
Tur då att det finns andra som håller lågan brinnande. Socialdemokratiska studentförbundet har via sin utmärkta ordförande Kajsa Borgnäs gått ut och krävt att FN ska bidra med hjälpinsatser - mot juntans vilja om så måste till (se pressmeddelande här). Alltid lika engagerade Cattis Ullström tvekar inte hon heller för att höja rösten för ett folk hon känner väl och har i ett flertal skarpa blogginlägg (se tex här, här och här) vinnlagt sig om att vi inte får glömma och inte ge upp (och i det sammanhanget varken tvekat för att kritisera vänner eller berömma motståndare).
Jag har sagt det förr och jag säger det igen: det socialdemokratiska studentförbundet har ett långvarigt engagemang i Burmafrågan som hedrar dem. När den mänskliga ondska vi dagligen får se prov på ibland riskerar att dränka en i cynismens svarta vatten känns det skönt att det finns sådana livbåtar av engagemang att klänga sig fast vid.
Läs även andra bloggares åsikter om burma, politik, socialdemokratiska studentförbundet, Kajsa Borgnäs, solidaritet, ondska, kina, naturkatastrofer och annat intressant
Tackar för de fina orden! :-)
SvaraRadera