Det senaste året har inte varit kul för Folktandvården Karlaplan. Det skriver svenskans ledarskribent Sanna Rayman om i en ledare. Och så långt är vi överrens. Men sedan blir det värre. För Raymans analys att det har varit ledningens småsinta ovilja mot kollegor som bara vill pröva sina egna vingar och rädsla för konkurrens som ligger bakom den skandalösa händelseutvecklingen inom Folktandvården är nämligen helt enkelt fel.
Till att börja med. Det råder fullständig etableringsfrihet inom tandvården. Vem som helst med kompetensen och viljan kan starta en egen tandläkarmottagning. 75 procent av tandvården för vuxna i Stockholm utförs också av privata tandläkare (resten är Folktandvården). Det här gör alltså att det finns konkurrens inom tandvården. Och det innebär också – vilket är kanske ännu viktigare – att det är fullt möjligt för tandläkare eller andra inom tandvården som vill jobba privat att göra det.
Så när Sanna Rayman säger att det som hänt på Karlaplan handlar om att skapa konkurrens stämmer det inte. Och när hon antyder om att det handlar om att ge människor som annars inte har de möjligheterna redskapen att förverkliga någon sorts dröm stämmer det inte heller. Men vad som är ännu värre är vad Rayman döljer.
För Sanna Rayman ”glömmer” nämligen bort huvudorsaken till att det har uppstått en konflikt ibland personalgruppen på Karlaplan – nämligen den att de allra flesta som jobbar där vill och tydligt har uttryckt att de helst jobbar kvar inom Folktandvården. Därför har det uppstått en konflikt mellan den minoritet som varit intresserade av en avknoppning och den majoritet som inte varit det.
Denna konflikt har underblåsts av den borgerliga majoriteten. Regler som tidigare slog fast att det krävdes en majoritet av personalen bakom eventuella avknoppningar redigerades bort ur dokument under oklara omständigheter. Trots upprepade signaler från personalgruppen att de inte var intresserade fortsatta avknoppningsprocessen. Resultaten har blivit förödande. Ingen har mått bra – allra minst verksamheten på Karlaplan.
Och för någon vecka sedan kom så dråpslaget. Avknoppningsplanerna avblåstes, istället beordras Folktandvården (om förslaget går igenom på landstingsfullmäktige senare i höst, jag kommer argumentera hårt emot) att sälja en del av verksamheten (huruvida Karlaplan är en del av detta eller inte är inte bestämt). Till den som betalar bäst, naturligtvis. Högt över huvudet på alla anställda, självklart.
Och nu står alla där med skägget i brevlådan. Bakom den borgerliga retorikmasken om att frigöra personalen framträdde plötsligt ett mer äkta ansikte: det handlar och har alltid handlat om att skära ner i välfungerande offentlig verksamhet och på det sättet möjliggöra för privata tandvårdsbolag att köpa sig in på den stockholmska tandvårdsmarkanden.
En stark och välfungerande Folktandvård skapar en bättre tandvårdsmarknad i Stockholm. Offentlig sektor är inte alltid av ondo. Alla människor drömmer inte om att jobba privat. Verklig mångfald måste få innebära att det finns olika alternativ att välja på. Ungefär så enkelt kan man sammanfatta de sanningar som tyvärr varken Sanna Rayman eller de som styr i Stockholms läns landsting är förmögna att se.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, sanna rayman, folktandvården, privatiseringar, stockholms läns landsting, folktandvården karlaplan och annat intressant
Tack Johan
SvaraRaderaKarlaplan forever!