Rena Stefan & Krister i försvarspolitiken

Försvarspolitik har under den borgerliga regeringen gått från att vara något småtråkigt och stabilt som knappt engagerar någon utanför den innersta kretsen av direkt berörda till att hamna högst upp på den politiska dagordningen. Problemet är ju att detta har skett inte för att regeringen för en så offensiv, modig och framåtsyftande politik utan för att för att hela politikområdet från och med spelet som ledde till Odenbergs avgång förvandlats till någon sorts värsta sortens politisk buskis.

Denna buskis är fylld av fascinerande inslag. Ett sådant tycker jag argumentationen folkpartisterna har för att de plötsligt häromveckan - host host - "svängde" i försvarsfrågan är. Det tycks nämligen ha funnits en brist i den tidigare folkpartistiska omvärldsanalysen vad gäller att det finns ett land till öster om oss som heter Ryssland och att detta land har betydligt fler vapen än stabila demokratiska institutioner. Inte förrän nämnda land engagerade sig militärt i Georgien började det gå upp för folkpartisterna att Ryssland finns och att detta innebär ett möjligt säkerhetspolitiskt problem för Sverige.

Och det är klart, om folkpartisterna när de ställde upp på den senaste regeringsbudgeten fortfarande inte hade riktigt kläm på att Ryssland fanns så är det väl rimligt att de nu när de uppenbarligen fått denna kunskap omprövar en del tidigare ställningstaganden. Men samtidigt måste man fråga sig hur trovärdig denna förklaringsmodell egentligen är.

Nä. Min analys är att försvarspolitik av idag istället handla om två saker och ingen av dem har med försvaret av landet att göra. Den första är pengar, och den andra är vilket borgerligt parti traditionellt försvarsvänliga borgerliga kärnväljare ska söka sig till. När moderaterna med Anders Borg i spetsen satte på sig kamrersmössan och tvingade Odenberg av banan inleddes den process som gör att Jan Björklund nu ser chansen att gå in och (när varken hårdare tag i skolan eller fler kärnkraftverk verkar räcka) knipa åt sig en eller annan procent av det moderata väljarunderlaget.

Samtidigt så är det naturligtvis så att det är resten av regeringen och framförallt moderaterna som lämnat målet öppet för major Björklund att bara peta in bollen. Hade inte regeringen uppvisat en sådan synnerligen tafflig hantering av allt från försvarsdepartement till försvarsbudget hade vi aldrig befunnit oss i det läge vi nu är.

Då hade försvarpolitik kunnat fortsätta vara det där långsiktiga och trygga om än fullkomligt ospännande politikområde det en gång var. Lite som Hem till gården, om ni minns den serien. Nu har det istället blivit buskis a la Stefan & Krister. Och det kan möjligtvis vara kul att följa på avstånd. Men det är inte direkt något man vill hålla i handen när det blåser.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, försvarspolitik, regeringen, tolgfors, jan björklund, buskis och annat intressant