Jobbkris i välfärden

När du kör på i full fart rakt emot ett stup räcker det ibland inte med att svänga för att klara dig. Du måste också svänga i tid, och du måste svänga tillräckligt mycket. Den bilden dyker osökt upp i mitt huvud när jag läser en av dagens mest diskuterade nyheter (här från DN), om att det redan nu har gått så långt så att var tredje kommun varslar lärare (enligt Lärarnas Riksförbund).

Det är en skrämmande läsning. Varslen kommer tätare och i större omfattning än vid inledningen på 90-talets krisår, enligt artikeln. Och samtidigt är det bara början. "Detta är bara en västanvind av vad vi kommer att se 2010", säger exempelvis Andreas Mörck vid Lärarnas Riksförbund (LR).

Och skolan är nu ett område. Jag kan se precis samma sak när det gäller sjukvården. Jobbkrisen väller in över välfärdssverige - därför att vi låter den göra det. Och precis som i början av nittiotalet kommer vi att stå där med flaskhalsar och saknad kompetens när ekonomin sedan vänder uppåt igen.

Det finns förslag som skulle kunna motverka detta. Men den borgerliga regeringen vägrar lyssna. Och det där stupet bara närmar sig allt fortare och fortare. Något säger mig att det faktiskt inte var exakt det här folk röstade på när de gjorde "det nya arbetarpartiet" till regeringsbildare...

Fler skriver: SvD, Aftonbladet, Rapport. Bloggar gör Claes Kratz, Filippa Mannerheim, Mattias Axelsson (på höjden), Fredrik Olovsson. Och många fler.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, jobbkris, välfärd, skola, nedskärningar, regeringen och annat intressant