Åh vad jag skulle ha velat vara en fluga på Federleys vägg

Att centerpartisten Fredrick Federley gärna skojar till det en smula är ju ingen nyhet. Som när han gråtande i talarstolen berättade hur hans mamma lärt honom att alltid göra rätt och följa sitt hjärta för att sedan - ta ta surprise surprise - lägga sig platt och rösta rakt emot allt vad han tidigare stått för. Eller när han på ett så där lite tokroligt sätt bestämde sig för att öppna salladsbar som en politisk markering och sedan som en liten överaskningsknorr på slutet lät skattebetalarna stå där med notan och betala kalaset när det hela såklart gick i putten (snacka om långnäsa på oss - värsta Ballar av stål-klassen!). Och nu idag har han gjort det igen.

För allas vår mästarskojare publicerar nämligen idag ett blogginlägg där han kräver regeringsombildning för att några timmar senare när frågan uppmärksammats i media gå ut och berätta att det hela var ett skämt eller snarare ett litet experiment för att bevisa att sociala medier visst spelar roll. Och det här är ju både hysteriskt kul och väldigt intelligent gjort. (Ja frågan är om det inte dessutom uppnår någon typ av närmast konstnärlig verkshöjd - tänk Konstfack. För vad kunde ju vara ett bättre sätt att visa att bloggar är en viktig och seriös arena för politisk diskussion än att gå ut med fejkade inlägg, jag bara frågar.)

Men nu ska jag egentligen inte ironisera så mycket om själva grejen. För vad jag tycker är riktigt intressant är när riksdagsledamoten i sin dementi berättar att han innan han publicerade inlägget där han bland annat krävde Littorin och Beatrice Asks avgångar meddelande "respektive ministers pressfolk för att de inte skulle få dåndimpen". Och det tycker jag är helt outstanding. Vad skulle jag inte ge för att ha får varit en liten fluga på väggen i Federleys tjänsterum när han ringde de där samtalen!

Jag menar, hur lät de? "Goddag, det är riksdagsledamoten Federley här. Du vet - riksdagsledamot, som i en av de som stiftar lagarna i det här landet. Jo, jag tänkte bara berätta att jag idag tänker gå ut och kräva din chefs avgång ... nej nej, inte på riktigt. Det är ett skämt. Eller snarare ett experiment ... nja, alltså, jag kommer ju inte säga att det är ett skämt. Inte direkt. Det är ju det som är själva grejen. Att folk kommer att gå på det ... nej, lugna ner dig nu - jag kommer ju att berätta att jag inte vill att Totto ska avgå. Bara inte direkt. Utan sen. När alla tror att jag faktiskt tycker det ... Nä men kom igen nu, jag gillar ju din chef. Herregud, vi är ju till och med vänner på facebook. Det kommer att bli hur kul som helst det här" och så avslutningsvis som en sorts extra grädde på moset "få nu inte dåndimpen bara".

Och det är ju hur kul som helst att fundera på. För hur reagerade de på andra sidan när de fick Federleys propåer? Gjorde de någon typ av bedömning av för och nackdelar? "Hmm. Å ena sidan ser det ju inte direkt bra ut om riksdagsledamöter går ut och kräver regeringsombildningar till höger och vänster (särskilt inte om de inte menar det), men å andra sidan - vad gör man inte för vetenskapen?" Eller tänkte de bara "ja ja, låt killen hålla på, det är väl ingen som läser den där bloggen hursomhelst". Eller trodde de att skämtet var själva telefonsamtalet? Eller kanske själva riksdagsledamoten?

Fantastiskt upplyftande att fantisera om, hursomhelst. För en mer seriös approach på det hela än denna: se exempelvis Deepedition eller Morian. Läs även Aftonbladet (om inte annat för rubriken som jag länge har efterlyst).

PS: några ord i själva sakfrågan, ändå. Vad Federley har "bevisat" har naturligtvis egentligen väldigt lite med sociala medier att göra. Utan mer med att media (åtminstone hittills) lägger viss vikt vid vad riksdagsledmoter tycker, tänker och säger. Däremot så är det naturligtvis så att trovärdigheten för både riksdagsledamoten och bloggandet som sådant fått sig en törn av påhittet. Vilket ju om man ska vara helt allvarlig en liten stund faktiskt är rätt trist. DS Uppdatering - det där sista understryks ju också av hur TT kommenterar (här via SvD): Kan man lita på Federley? Slut på uppdatering.

Läs även andra bloggares åsikter om bloggar, sociala medier, Fredrick Federley, regeringsombildning, bluff, humor och annat intressant