Jag har varit imponerad av det arbete som görs inom ramen för nätverket sq2540sthlm långt innan SvD:s Per Gudmundsson gav dem all gratisreklam de kunde begära med sin bitterhetsattack på ledarplats häromdagen. Efter att ha läst de unga kvinnornas svar når min beundran nu inga gränser. Men om vi lämnar de senaste dagarnas förvisso hysteriskt roliga diskussioner lite därhän så döljer sig en annan fråga som är egentligen både större och viktigare – nämligen den om partiväsendet förnyelse och därmed förutsättningarna för demokratins fortlevnad.
Det finns en sak som ofta slår mig när jag läser böcker om amerikansk politik och amerikanska politiker – och det är vilken framträdande roll organisatörerna ofta innehar. Alltså personer som har förmågan att få saker att hända, bygga upp strukturer, skapa en sorts rörelse i samhället. Förmodligen har detta att göra med den lösliga strukturen på det amerikanska partiväsendet. Varje person som på allvar aspirerar på den politiska makten måste antingen själv eller i sin omgivning ha personer som förmår bygga (ny) organisation och nå resultat.
I Sverige är det inte riktigt så. Det var länge sedan ombudsmannen var centralfiguren i den politiska dramaturgin. I dess ställe har vi fått tjänstemannen, pressekreteraren, kommunikatören – roller som är anpassade efter en fast partistruktur och en politisk strid som i allt väsentligt är förflyttad till fullmäktige- eller riksdagsförsamlingen och framförallt massmedia (eller, för den delen, rakt in i de politiska partiernas egna interna strukturer).
Men samtidigt är det uppenbart att vi idag står inför ett läge där vi i viss mån måste återuppfinna rörelsen. Rörelsen; som det där gränslandet mellan politik och organisation där det faktiskt skapas något nytt. sq2540sthlm är ett exempel på något sådant nytt. Och det är ett exempel på att organisation och politik hänger samman.
Det har förts mycket teoretisk diskussion om hur, på vilket sätt och varför den politiska organisationen måste förnya sig. Inte lika mycket har gjorts. Personligen tror jag att Sveriges politiska framtid tillhör de som har förmågan att få ändan ur vagnen. Då ligger kvinnorna i sq2540sthlm ohyggligt bra till.
(hopppas du tyckte att detta var intressant)
En mer trolig förklaring till frånvaron av massrörelser är väl bristande efterfrågan bland dem du vill leda i denna rörelse.
SvaraRaderaNi sossar brukar ju tala nostalgiskt om den tid då ett vanligt partimöte kunde locka tusentals människor. Men det berodde ju på att det fanns tusentals hungriga och desperata människor. Politik var en fråga om liv och död. Att så inte längre är fallet är åtminstone jag ganska glad över.
Problemet med svensk politik är väl just frånvaron av samlande figurer. Den funktion som exempelvis den amerikanska presidenten fyller sköts ju i Sverige av kungen. Politiken är inte längre så viktig. Därför lockar Vickans födelsedag fler än era majtåg.
Detta kan man förstås fnysa åt, inte minst om man ägnar det mesta av sin vakna tid åt sitt parti. Men i grund och botten är det ett hälsotecken.
Samma sak gäller valresultaten. De går i regel upp med antalet människor som anser att samhället är på väg att barka åt helvete. Därför röstade fler amerikaner 2008 än 2000.
Men för er handlar det ju bara om siffror hela tiden. Inser ni vad hundra procents valdeltagande och hundratusen personer på första maj skulle vara ett tecken på...?
Johan - visst är det så att den socialdemokratiska välfärdsstaten minskat laddningen i den politiska striden i Sverige. Men du gör det lite väl enkelt för dig om du gör någon typ av vulgärmarxistisk analys och sätter ett rakt likhetstecken mellan de materiella omständigheterna och folks politiska aktivitet. De massmöten du refererar om (antar jag) skedde till exempel inte när det svenska armodet var som värst, utan i helt andra tider, och det var sällan de som hade det värst som var drivande. En välkänd förklaring på det är att folk som lever i armod har helt andra saker att tänka på än att engagera sig politiskt. Något som jag i ärlighetens namn har svårt att moralisera alltför mycket över.
SvaraRaderaSedan har du ändå en poäng, och det är inte konstigt att sq2540sthlm har ett uttalat feministiskt perspektiv, eftersom det är en mycket levande fråga. Jag tror att det är en av framgångsfaktorerna, att de lyckas knyta an till något angeläget och därmed bli relevanta. Och det är lite det jag menar; politisk organisering är inte och kan inte vara en fråga om ren administration.
Nej, organisation är som jag ser det det som knyter samman "utbud" och "efterfrågan" av politiskt aktivitet. Jag tycker det är uppenbart att dagens utbud av möjligheter till politisk aktivitet inte motsvarar den åtminstone potentiella efterfrågan som finns.