Bandy och politik

Dagen har bjudit på två teve-händelser: den fantastiskt spännande bandyfinalen i Moskva där Sverige efter en mycket dramatisk upplösning vann och blev världsmästare, och kvällens partiledardebatt där företrädare för de sju riksdagspartierna drabbade samman inför tevekamerorna (läs mer i den i tex SvD, Aftonbladet, DN, Expressen). Och det intressanta är att de två evenemangen faktiskt inte var så olika som man kanske skulle kunna tro.

Likheten ligger i att det finns ett drag av sportevenemang även över en politisk debatt. Två lag ställs mot varandra, och dagsform, strategi och taktik spelar in i hur det går. Det här är ett egentligen lite märkligt fenomen som jag inte riktigt vet hur jag ska förhålla mig till. Å ena sidan så tycker jag ju att politik är lite för viktigt för att kunna reduceras till någon form av fotbollsmatch. Å andra sidan ska jag inte sticka under stol med att jag uppskattar en retorisk rallarsväng och en elegant argumentation lika mycket som någon annan.

Konsten att kombinera de båda dragen och föra ett politiskt samtal som både är seriöst och i någon mening underhållande är det få som behärskar. Man slinter gärna än å det ena (tråkigt) än å det andra (slaskigt) hållet. Kvällens debatt varierade också, beroende på ämne och företrädare. Största positiva överraskningen var vänsterpartiets Lars Ohly som lyckades hitta ett lugnt tonfall som jag tyckte passade honom utmärkt.  

Som en ledtråd till hur valdebatten kommer att te sig året framöver bjöd kvällens övning inte på några stora chocker: regeringen berömmer sig med att ha gjort allting rätt oppositionen kritiserar. Borgarna hotar med rödgröna skattehöjningar och oppositionen varnar för hur Sverige kommer klyvas med fortsatt borgerlig politik. Bestående teman är vem som är splittrad och vem som är ening, vem som har en politik på ett visst område och vem som inte har det.

Det jag tror att oppositionen måste lägga än mer tryck på under året som kommer är den nerv av social vrede som visar sig i exempelvis sjukersättningsdebatten (och även när det gäller arbetslöshetsförsäkringen). Här finns en ideologisk spänning som måste göras tydligare politik på. Tidigare har funnits en viss ängslighet för att prata "bidragsfrågor" - den bör förbytas i en mer offensiv hållning. När de rödgröna partiledarna gjorde just det i kvällens debatt blev de också väldigt bra. 

En skillnad mellan bandyfinalen och partiledardebatten var att då den förra bjöd på spel av yppersta världsklass så var debatten alltså snarare "ok" än "fantastisk". Men så är det ju bara i början av säsongen än. Skulle inte förvåna mig om det hettar till rejält när det senare under året börjar närma sig slutspel...

Andra som kommenterar debatten är till exempel Peter Andersson, Röda berget, Johan Westerholm, Peter Högberg, Alliansfritt Sverige. Läs även andra bloggares åsikter om politik, partiledardebatt, agenda, supervecka, val2010 och annat intressant