Bananrepubliken Sverige?

De senaste dagarna har diskussionen om de hemliga partibidragen till framförallt moderaterna och kristdemokraterna (övriga riksdagspartier väljer självmant att redovisa sina bidrag) blossat upp igen, se till exempel här och här. Från borgerligt håll avfärdas denna kritik som smutskastning. Kanske är det ofrånkomligt så här när valrörelsenerverna börjar sätta in, men det är ändå väldigt synd. För frågan förtjänar en betydligt seriösare behandling. I ett Sverige där det offentliga och det privata allt mer blandas samman är det nämligen oerhört viktigt att våra politiska beslutsfattare kan ställa sig högt över varje misstanke om korruption eller maktmissbruk.

Jag säger nu inte att varken moderaterna eller kristdemokraterna är korrupta partier. Tvärtom tror jag att de flesta svenska politiker är relativt hederliga. Men problemet med de hemliga partidontationerna är att vi inte riktigt kan veta. Låt mig ta ett exempel.

På stockholmsrean.se sammanställs förtjänstfullt alla de dåliga affärer den borgerliga majoriteten i Stockholms stadshus tagit sig för, när gemensam egendom vrakas ut till underpriser (se även DN här). Det finns ju mängder av liknande fall även i andra kommuner, tex det uppmärksammade försäljningen av Tibble gymnasium. Det handlar delvis om privatpersoner som gör stora klipp på exempelvis bostadsomvandlingar, men även företag som tar över vinstdrivande verksamheter för väldigt blygsamt pris. Vi vet ju också att det inte sällan finns kopplingar på personplanet (minns till exempel när borgerliga Uppsala införde utmaningsrätt och en tredjedel av de som sedan valde att "utmana" kommunala verksamheter visade sig vara borgerliga politiker).

Men vilka övriga relationer finns mellan de som rear ut gemensam egendom och de som kammar hem pengarna? Det kan vi alltså inte veta. Vilket i förlängningen naturligtvis framförallt torde missgynna de partier som genom att hemlighålla sina anslag lämnar fältet fritt för spekulationer. Risken är dock att hela det demokratiska systemet drabbas av förtroendeskada.

Och det här är ändå med den politiska karta och de politiska partier vi har idag. Den kan ju mycket väl komma att ändras, och i många kommuner har den redan gjort det. Vore det då inte för den demokratiska genomskinlighetens skull en poäng om vi kunde kräva av alla att de redovisade hur de finansierade sin verksamhet? Jag skulle personligen exempelvis tycka det vore väldigt intressant att veta vilka ekonomiska intressen som står bakom högerpopulistiska eller främlingsfientliga partier som aspirerar på politisk makt. Och det tror jag gäller fler än mig.

För tydlighetens skull: Jag är inte kritisk till att privatpersoner eller organisationer stödjer politiska partier vars program de tror på. Tvärtom. (Även om jag tycker att det är viktigt att det också finns andra stödformer som till exempel partistöd som balanserar denna typ av anslag.) Det är att det tillåts ske i det fördolda som jag  tycker är riktigt illa.

För att använda det vanligaste motargumentet mot att även borgerliga partier ska tvingas till en öppen redovisning; det är exempelvis väl känt att LO stödjer socialdemokratin. Alla som vill kan alltså utvärdera den socialdemokratiska politiken mot denna bakgrundskunskap. Gillar man inte vad LO står för kan man låta bli att rösta på (s). Den socialdemokratiska arbetsmarknadspolitiken kan bedömas utifrån relationen till en av arbetsmarknadens parter. Ja, alla politiska förslag kan sättas i ljuset av stödet från LO. Och detta är ju ingen fiktion, det sker hela tiden.

Men när det gäller moderaterna och kristdemokraterna kan vi inte göra samma sak. Vi kan bara gissa. För vilka som står för fiolerna är en väl förborgad hemlighet.

Sedan köper jag gärna att det i valhemlighetens namn som privatperson ska vara möjligt att ge ett anonymt bidrag till det parti man stödjer. Men med en beloppsgräns på 20 000 kronor för hur stora anonyma bidrag får vara torde detta problem i praktiken vara löst. Argumenten för att tillåta högre hemliga anslag än så är väldigt svaga. Och de uppväger inte i någon mån de problem som uppstår med den demokratiska trovärdigheten när vi faktiskt inte kan säga vilka intressen det är som står bakom de respektive partierna.

Naturligtvis är det så att regler för öppen redovisning av partibidrag långt ifrån skulle lösa alla problem. Det går säkert att hitta sätt att komma runt de mest raffinerade regelsystem. Men det är ändå en förändring som skulle göra luften lite lättare att andas i landet Sverige.

Mer om detta skriver Jonas Morian, Johan Westerholm, kulturbloggen, Albin Ring, Martin Gelin, Alliansfritt Sverige (som också hänvisar till EU-kommissionens utredning för korruptionsfrågor som kritiserat den svenska avsaknaden av regler) och Alexandra på HBT-sossen. 

Läs även andra bloggares åsikter om partistöd, stockholmsrean, politik, hemliga donationer, moderaterna, kristdemokraterna, välfärdskommersiella komplexet och annat intressant