Efter SNS-rapport: vinstintressen får inte gå före allmänintresset

"De senaste 20 årens privatiseringar inom välfärden genomfördes mot bakgrund av 1980-talets debatt om en ineffektiv offentlig sektor med alltför mycket makt samlad hos tjänstemän och byråkrater. Vi kan i dag konstatera att konkurrensutsättning och privata alternativ inte varit den mirakelmedicin som många hoppades." Det skriver ett antal namnkunniga forskare idag på DN-debatt i samband med att de presenterar resultaten från ett mycket ambitiöst forskningsprojekt från SNS som vi borde låta spela stor roll för det offentliga samtalet framöver. 

De senaste tjugo åren har ett systemskifte genomförts i Sverige inom i stort sett alla välfärdens områden. Vi har gått bort från ensidigt offentligt utförande till en modell där tjänsterna betalas med skattepengar och utförs av både privata och offentliga utövare, inte sällan med ett stort eller mindre inslag av valfrihet. Det gäller skolan, vården, omsorgen och har alltså haft stor effekt på hur vi organiserar vårt samhälle. Trots den grundläggande karaktären av denna förändring har få om ens någon tagit ett helhetsgrepp om vad detta faktiskt inneburit.

När Studieförbundet Näringsliv och Samhälle (SNS) idag presenterar resultaten från ett ambitiöst forskningsprojekt som tar just detta helhetsgrepp är det både politisk dynamit och oerhört angelägen kunskapsuppbyggnad för att förstå vårt samhälle som det ser ut idag.

Låt oss till att börja med konstatera att avsändaren - SNS - knappast går att placera in i vänsterfållan i svensk politik. Att forskningsrapporten skulle ha skrivits med någon politisk agenda för ögonen torde därför falla på sin egen orimlighet (även om det säkert kommer att hävdas så av personer som av politiska skäl hade föredragit andra resultat).

Och det blir intressant när vi kommer till forskningsprojektets slutsatser. För vad de kommer fram till är att "[v]år övergripande slutsats är att det råder en anmärkningsvärd brist på vetenskapligt baserad kunskap om effekterna av konkurrens i välfärdssektorn. Utifrån befintliga studier kan vi inte hitta några vetenskapliga belägg för att de högt ställda förhoppningarna om att ökad konkurrens skulle leda till förbättringar av välfärden har infriats." 


Själv känner jag mycket väl igen mig i den bild forskarna målar upp. De fångar den frustration många inte minst politiker har känt inför den offentliga sektorns tröghet vilket gjorde att att stödet för privatiseringspolitiken återfanns både inom borgerligheten och socialdemokratin. Samtidigt som resultaten också ger stöd för den gnagande misstanke åtminstone jag länge levt med: att även om diagnosen var riktig så var medicinen inte vad som egentligen behövdes.

Och där jag är politiskt verksam i Stockholms läns landsting kan vi se tydliga effekter av denna felsyn. Eftersom den styrande majoriteten uppenbarligen tror att privatiseringar i sig löser problem tar man inte tag i vad som verkligen skulle behöva göras. Så fortsätter slöseriet med skattepengar, bara det att den här gången är det inom privata företag eller genom dåliga upphandlingar pengarna försvinner. Förlorare är som vanligt medborgarna; både som skattebetalare och som brukare av de tjänster det offentliga har att erbjuda. 

En tydlig effekt av privatiseringspolitiken som SNS vad det verkar inte tar upp är att det idag är betydligt lättare att "tjäna pengar på skattepengar" än det var för tjugo år sedan. Detta är dock utan tvekan drivkraften för många av de intressen som nu högljutt kommer försöka se till att rapportens slutsatser begravs i det offentliga samtalet. Det vore mycket olyckligt om de skulle lyckas med detta.

För frågan om hur vi effektivt förvaltar skattepengarna och skapar en så kvalitativ välfärd som möjligt är lite för viktig för att få underordnas enskilda vinstintressen. Där någonstans borde den politiska skiljelinjen ligga.

Mer om detta skriver tex Johan Westerholm, Peter Högberg och Peter Andersson.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, sns, privatiseringar, välfärd, stockholms läns landsting och annat intressant