Framtidsidéer för Stockholm

Idag presenterade socialdemokraterna i Stockholmsregionen ett förslag på en ny tunnelbanelinje. Vi kallar den den lila linjen och den ska gå mella Hagsätra i söder och Danderyds sjukhus i norr. Bakgrunden är att regionen växer så det knakar och ska vi klara detta och samtidigt uppnå såväl klimat som framkomlighetsmål så måste vi investera stort i kapacitetsstark kollektivstrafik. En tunnelbanedragning som inte tvingas igenom trängseln på t-centralen är där extremt strategiskt viktig.

Förslaget finns närare beskrivet i en rapport som du hittar här. Där förs också långa resonemang om inte bara varför denna satsning behövs, utan också hur den ska kunna bli verklighet. En nyckefråga där är finanseringen.

Samhällsekonomiskt är värdet av ny tunnelbana inget att snacka om (åtminstone inte om den byggs på rätt sätt). Men hur får man loss de pengarna? Som jag ser det och som vi också skriver i vår rapport kräver detta nytänkande. Vi måste till exempel hitta modeller för att de markvärden som uppstår i samband med att områden kollektivtrafikförsörjs kan komma till nytta. Här finns stora möjligheter, inte bara för detta projekt utan också för att få mer tryck i investeringstakten totalt sett.

Sedan räcker inte detta, det krävs också tydliga prioriteringar, statlig medfinansiering etc etc. Men att bygga nytt i Stockholmsregionens tunnelbanenät är inte tomma visioner. Det är fullt möjligt och realistiskt.

Hade det inte varit för framsynta politiker som Hjalmar Mehr hade Stockholm inte haft sin tunnelbana idag. Känns inte så lite bra att få fortsätta i de fotspåren. Nu dessutom med ett klimathot hängande över oss, som gör investeringar i kollektivtrafik till än mer nödvädigt i byggandet av den moderna storstaden.