Det känns lite som 1998. När jag ser Göran Persson debattera eller hålla tal blir jag upprymd, glad, fylld av energi. Sedan kommer kallduschen i form av massmedias "recensioner". Skillanden mellan mina egna intryck (att Persson var outstanding, och att samarbetspartierna sopade mattan med högeralliansen så det sjöng om det) och den mediala bilden blir ... ja ... påtaglig, för att använda ett understatement.
Nu ska man ta media, och framförallt de så kallade ”opinionsundersökningarna”, med en stor nypa salt. Peter Gustavsson har för övrigt skrivit ett alldeles lysande, rosenrasande inlägg på det temat. En annan bra text som mer handlar om själva debatten, och som fångar mina egna intryck väl, är Nathalies.
För övrigt tyckte jag att Ohly var riktigt skicklig. Att Wetterstrand var som allra bäst när hon fick prata sakpolitik, som när hon gick igenom vad samarbetspartierna faktiskt kommit överrens om och gjort vad gäller att gynna miljövänliga drivmedel. Och att Persson riktigt vibrerade av knappt återhållen kamplust (detta skrivs det också om på Erlanderbrigadens blogg).
På det hela taget känns det bra. Man behöver inte skämmas för att vara sosse i dessa dagar. Och tydligen går det, enligt Maryam, riktigt bra på skolorna också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar