Och hur gick det?

Inledningsvis var det inte särskilt kul. Tvärtom så präglades debatten mest av sur retorik och inte särskilt lyckade personangrepp. (Bland annat så riktade den annars relativt sympatiske moderaten Christer G. Wennerholm en fullkomligt obegriplig och helt osaklig attack mot urtrevlige miljöpartisten Bengt Cedrenius.) En obekräftad teori som snabbt spred sig bland ”bakbänkarna” var att det berodde på att oppositionen tillbringat hela natten på norsk valvaka – vilket helt klart skulle kunna förklara det dåliga humöret!

Men sedan tog det sig, någorlunda. Kvaliteten på borgarnas kritik var ibland löjligt låg, frågorna var ofta av karaktären ”har du slutat slå din fru”, men det var också några riktigt bra debatter. Själv tyckte jag det var intressant att höra folkpartister erkänna att de tidigare ”obstruerat” vad gäller byggande av citybanan (se mer här), och jag tycker nog att debatten faktiskt tidvis var riktigt konstruktiv när vi bland annat debatterade den viktiga cancervårdens framtid samt landstingets möjligheter att föra en långsiktigt hållbar personalpolitik.

Själv känner jag mig hyfsat nöjd med mina debatter, jag tror jag fick fram det viktiga och jag lyckades avhålla mig från alltför vidlyftiga rallarsvingar. Politiskt känns det tryggt att stå på fast grund; vi för en riktig politik och på område efter område börjar nu detta visa sig. Det är nog första gången på riktigt länge någon kan se fram emot en budgetprocess i Stockholms läns landsting…