Allsång från kongressen

Såg Göran Persson avsluta kongressen på tv. Det symboliska klubbslaget föregicks av allsång där partiordförandes egen stämma under internationalen ljöd hög och klar. De som förutspått en internationell karriär för Person efter pensioneringen har månne tänkt lite väl långväga. Det finns kanske andra roller en före detta landsfader skulle kunna tänka sig att axla.

Annars verkar det ha varit en riktigt bra kongress. De jag pratat med på plats verkar förvisso trötta, men ändå glada. Politiskt sett verkar man ha gjort en hel del klarlägganden; vänstersväng, skriver Dagens industri (den 1/11, ej i nätupplaga vad jag kan hitta), mer av traditionell socialdemokrati skulle jag kanske formulera det.

Och så den stora snackisen; att partistyrelsen förlorat så pass många voteringar. Jag tillhör de som inte tycker att det är bra i sig att styrelsen får stryk, men att det är bra i sig att den kan få stryk. En partikongress måste skilja sig från en nordkoreansk dansuppvisning. Om partistyrelsen inte lägger tillräckligt bra förslag, eller om de inte argumenterar tillräckligt kraftfullt, då ska den heller inte vinna voteringarna.

På så vis var kongressen ett bevis för att det fortfarande finns en levande folkrörelsedemokrati kvar inom partiet. Smolket i den bägaren var naturligtvis GP:s lite märkliga uttalanden om vilken innebörd kongressens beslut skulle få i föräldraförsäkringsfrågan. Vi har länge haft traditionen inom partiet att kongressen å ena sidan dämpar sina krav och förhåller sig realistiska till vad som går att genomföra, mot att de beslut den å andra sidan fattar faktiskt ska kunna omvandlas i praktisk politisk handling. Att bryta mot den traditionen vore direkt tragiskt. Det här skriver flera bloggare om, bland annat Linnea.

Sammanfattningsvis, trots detta; en bra kongress. Ett starkt parti som klarar att formulera framtidsvisioner och hantera interna motsättningar. Och en partiledare som sjunger riktigt skapligt. Nu blir det valseger 2006.