Om några veckor går ansökningstiden för Timbros ambitiösa utbildningssatsning Stureakademin ut. Unga liberaler ska lära sig mer om politik och samhälle, lärare blir bland annat namnkunnige debattören (tillika nyliberalen, före detta frihetsfrontaren, bloggaren etc) Johan Norberg.
Att näringslivet satsar på ideologisk skolning är varken nytt eller anmärkningsvärt. Mer intressant är då att CUF-basen Fredric Federly är så engagerad.
Jag vet inte om det bara är jag; men visst är det uppenbart att näringslivshögern under lång tid bedrivet ett strategiskt påverkansarbete gentemot framförallt mittenpartiernas ungdomsrörelser. Och det har burit frukt; centerns ungdomsförbund står idag höger om moderaterna i många frågor.
Hur detta har gått till, vad det har kostat och vilka konsekvenser det kommer få för framtidens politiska karta, skulle vara intressant att belysa. Någon därute som känner sig sugen?
Visst har Timbro m.fl. varit framgångsrika, inte minst i sitt arbete gentemot de unga mittenpartisterna, men Federley tycks vara något av ett specialfall. Det finns alltid en och annan liten timbrobot i CUF, LUF m.fl., så har det varit länge, det märkliga den här gången är att en av dem blivit förbundsordförande. Jag vet inte när det hände - det kanske var efter att han valdes - men Federley tycks sannerligen ha spårat ur på en nyliberal tangent, skriver hyllningar till Timbro och Ayn Rand, besökte Frihetsfrontens sommarläger för några månader sedan m.m. Oavsett vad han säger utåt till försvar för partilinjen, lyser det ju ur ögonen på honom att han i hjärtat är spritt språngandes libertarian. Rena julafton för nyliberalerna att plötsligt ha CUF-ledaren som entusiastisk supporter.
SvaraRaderaMen jag tror som sagt inte att han är särskilt representativ, det är snarare ett tecken på bristande disciplinering inom CUF. SSU skulle aldrig välja en ordförande som inte var urstabilt gråsossig och partilojal, de som har makten över sådant i SSU är alldeles för medvetna om hur mycket som potentiellt står på spel. För CUF är det förstås mycket mindre som står på spel, men säg att en falang inom CUF om några år försöker genomföra en radikal liberalisering av organisationen. I ett sådant scenario blir det mycket svårare för de riktiga centerpartisterna att stå emot, när man haft en förbundsordförande som frotterat sig så utstuderat med de mest extrema liberala elementen. Tänk vad det skulle betyda för vänsterfalangen i SSU om man i närtid haft en förbundsordförande som involverat sig entusiastiskt med vänstern till vänster om vänsterpartiet.