Dibbuk har fel om trängselskatten

Bloggaren Dibbuk har uppmärksammat både mig och trängselskatten. Han är vad jag kan förstå det inte särskilt imponerad av någondera. Vad det gäller mig får hans åsikter stå för honom. Däremot tänkte jag kommentera hans påståenden om trängselskatten (Dibbuks inlägg kan du läsa här.)

Dibbuk börjar rätt bra, med varför han som liberal gillar idéen. "Å ena sidan är det enligt huvudregeln nyttigt med prislappar. Det hjälper inte att någonting (utrymmet) är gratis om tillgångarna därmed försvinner (trängsel uppstår). Samhällets resurser utnyttjas helt enkelt mer effektivt genom avgifter."

Men sedan kommer han med några lika "principiella" invändningar. Han menar att "… trängselskatten [träffar] gruppen bilister som redan får anses vara överbeskattad. Och som i Stockholmsfallet saknar alternativ."

Det här är värt att reflektera över. Vad vi talar om är alltså en avgift på att åka ut in ur innerstaden under rusningstrafik. Huruvida "gruppen "bilister redan är överbeskattade låter jag vara osagt – jag tycker inte det, men det är en fråga om värderingar. Men däremot är det naturligtvis löjligt att påstå att det i Stockholm inte finns några alternativ till att åka bil ut och in ur innerstaden i rusningstrafik. Det finns det. Exempelvis kollektivtrafiken.

Men någonstans tror jag inte det är detta som gjort Dibbuk till en sådan motståndare. För sedan plockar han nämligen fram det tunga artilleriet. Det är när det kommer till vad bloggaren kallar "politik". Hans resonemang går i korthet ut på;

Att Billström "gick till val" på att "vägra biltullarna".
Att "sveket" var direkt avgörande för valresultatet.
Att majoriteten i stadshuset därefter gjort allt för att så snabbt som möjligt genomföra systemet.

På alla tre punkter har han fel. Billström gick till val på att bygga bostäder och stoppa utförsäljningen av allmännyttan. I det berömda 99-punktsprogrammet står att frågan om miljöavgifter ska förberedas under mandatperioden. Något tal om att "vägra biltullar" var det aldrig.

Att denna fråga skulle avgjort valet är vidare naturligtvis ett rent fantasifoster. Valrörelsen handlade om helt andra saker.

Och slutligen så är det naturligtvis så att orsaken till att försöket genomförs nu och inte sedan är att (s) inte har egen majoritet. Då får man inte bestämma själva. Vilket är grundläggande i demokratin.

Dessutom, kan man tillfoga, kommer stockholmarna få den närmast unika möjligheten att avgöra huruvida vi ska ha miljöavgifter eller inte i en folkomröstning. Så även om nu Dibbuk är missnöjd med processen hittills, borde han ändå kunna tycka att fortsättningen är rätt bra. Om han nu ville.

Slutligen har Dibbuk ett resonemang om försökets praktiska effekter (och det är här han nämner mig, efter vad jag skrev här.) Där håller jag med honom i de stycken han säger att vi ännu inte kan veta allt om vilka effekter försöket får. Det är i en mening självklart; försöket är precis påbörjat och långt ifrån avslutat.

Men att dra detta till att vi inte kan veta någonting, och dessutom förneka eller negligera de effekter vi redan kan se, det låter sig faktiskt inte göras. Vi vet att biltrafiken minskat (bra ur miljösynpunkt) och att detta har fått till effekt att köerna försvunnit, långt utanför innerstaden (bra ur framkomlighetssynpunkt). Essingeleden har inte korkat igen. SL har i stort klarat av resandeökningen genom sin tilläggstrafik.

Jämför det med skräckpropagandan inför försökets start. Bilarna skulle stå still på Essingeleden. Trafiken skulle inte minska och framkomligheten inte öka. SL skulle drabbas av kris och katastrof. Så har det – försiktigt uttryckt – inte blivit.

För några dagar sedan vaknade jag lite försent, och åkte bil in till jobbet. Från Hässelby till innerstaden, en vardagmorgon vid halv nio. För några månader sedan hade jag suttit fast i oändliga bilköer. Nu gled vi glatt fram och stannade inte förutom vid rödljusen.

Det är den verklighet vi stockholmare lever i. Dibbuk kan kalla mig propagandistiskt. Men jag kommer min själ kämpa för att vi ska fortsätta få ha det på det här sättet.