Det var trevligt när partiledarna avslutningsvis fick tala väl om varandra – det var det. En nästan gemytlig stämning sänkte sig över tevestudion, och förhoppningsvis smittade den också av sig på de delar av det svenska folket som till äventyrs orkat hålla sig vakna. Jag tycker också det är en poäng att demokratiskt valda företrädare även om de tycker olika i sak kan kosta på sig att visa en personlig ödmjukhet och respekt. Som Göran Persson uttryckte det, visa att det är skillnad på sak och person.
Men annars var det väl ingen höjdare. Att fyran vill förnya formerna och lätta upp stämningen är väl hedervärt, men det blir inte alltid helt lyckat. Som igår. Jag vet helt enkelt inte om någon blev så värst mycket klokare av att följa debatten då politiken på något sätt kom i bakgrunden. Istället blev det en tävling om vem som kunde verka mest engagerad i diverse samhällsproblem som alla var överens om att man måste lösa. Den avgörande frågan ”hur” fick dock förvånansvärt få svar.
Den stora skiljelinjen i politiken ligger ju i hur man vill möta globaliseringen. Med sänkta ersättningar och lönepress neråt (en sorts omvänd ”flexicurity”, ”unsecurity”.) Eller med att vidareutveckla den nordiska modellen. Det kunde man ana i går. Men mer än ana blev det inte.
Dessutom. Jag skrev i går kväll om att Reinfeldt mörkande – ja, faktiskt rent av for med osanning – om hur mycket han själv skulle tjäna på en borgerlig politik Än så länge verkar inga media ha upptäckt detta. Jag väntar med spänning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar