För dryga tio år sedan skrev jag ett kapitel i debattantologin "om socialdemokrati och vägval". Jag skrev om frihet, och hur socialdemokratin skulle kunna "återerövra" frihetsbegreppet från borgerligheten.
Nu ser jag att två av mina medförfattare, Magnus och Ullis, båda bloggat om boken. Ullis skrev ett kapitel om kunskap, med vinkel på bildning och kultur, och Magnus om politikens väsen.
Det är lätt att bli nostalgisk. Samtidigt ger det mersmak. Kanske dags för en återträff, vad hände egentligen sedan med våra idéer och tankar? Vem vet, om vi går igång ordentligt kanske det blir en bok till vad det lider...
I´m in - vilka ämnen skulle det vara denna gång? *s
SvaraRaderaDebattböcker om socialdemokratins framtida vägval borde göras minst vart tionde år. Fast idag har väl de flesta av oss lite mer inflytande över den faktiska politiken än vad vi hade då.
Frihet från vad?
SvaraRaderaUndrar kossan. Som numera känner sig fri.
Min huvudpoäng var nog att vi snarare borde prata frihet TILL än frihet FRÅN. Vill jag minnas.
SvaraRaderaAha, det gamla "vända begrepp ut och in så allt blir lite lagom odefinierbart"-tricket.
SvaraRadera:-)
"Frihet TILL" är ett riktigt stiligt exempel på betydelseglidning. Jag läser ditt svar och blir omedelbart förvirrad när saker inte betyder det jag tror att de betyder.
Och om jag blir förvirrad så får du en debattfördel. Den fördelen tänker jag förstås inte ge dig sådär enkelt.
För här ser jag ett ett exempel på att du och jag ibland talar helt olika språk. Vi definierar vissa begrepp på olika sätt.
Vi säger "frihet" och menar två helt olika saker. Det kan vara därför vi (medvetet eller omedvetet) missförstår varandra.
Jag ser inte hur man kan vara fri TILL något. Jag menar att man rimligen är fri FRÅN något. Fri från förtryck till exempel.
Så vad betyder "frihet TILL"? Begreppet är nytt för mig. Hur blir man fri till något?
Det här är en lång diskussion; men mitt huvudargument är att människor är fria om de faktiskt har möjligheten att leva sina liv efer sina "bästa stämningars längtan", eller med andra ord, efter eget huvud. Det gör att sådant som avgiftsfri högskola, lagstiftning som förbjuder diskriminering etc faktiskt kan vara frihetsskapande då det ökar människors frihet (enligt mitt sätt att se på saken.)
SvaraRaderaAlternativet är att - som många liberaler - definiera den enda ofriheten som statliga pålagor. Det menar jag rimmar sämre med det allmänna medvetandet ("sunt förnuft") än min definition. Men som sagt, jag har nog inte utrymme här att redögöra för allt det som jag fick ägna ett helt kapitel åt i boken.
Mycket av det jag skrev var egna tankar. Det där med frihet från/frihet till är däremot mer av allmängods. På Anders Ekmans blogg fördes det en mycket intressant diskussion om detta för ett tag sedan, för övrigt. Ska kolla om jag kan hitta en länk till det inägget...
Inlägget heter "det liberala frihetsmisstaget" och finns på
SvaraRaderahttp://samhallsfilosofi.blogspot.com/2005/11/det-liberala-frihetsmisstaget.html
tillsammans med typ 62 kommentarer. Jag deltar också rätt friskt i debatten. Mycket nöje.
Det var en intressant och bra diskussion. Jag har försökt läsa utan skygglappar.
SvaraRaderaTack för uttömmande svar.