En riktigt jobbig kommentar

Så här skriver Kerstin i en kommentar till ett inlägg av Mia Päärni på Rebellabloggen;

”Du skriver:Jag önskar verkligen att vi har kommit så långt om 30 år att mina eventuella barnbarn får välja att vara precis vad de vill. Jag hoppas att vi har blivit ett jämställt land på, där vi alla kan göra fria val på riktigt.

Det hoppades jag också - för 40 år sedan!”

Andra bloggar om: feminism, jämställdhet, familjepolitik, och annat intressant

Folkpartiet återvänder till snällismen?

Ni kommer ihåg Bamse? Det där med att det är synd om skurkarna – förmodligen hade de en taskig barndom? För mig är den typen av åsikter rena sinnebilden för snällismen. När Lars Leijonborg idag kommenterar att halva hans kansli inom kort ska stå inför skranket åtalade för dataintrång kan man ana att denna gamla fina tradition inte helt tappat greppet om fp-ledaren, trots allt.

”- Det är naturligtvis synd om de berörda som anser sig oskyldiga. Några av de åtalade har väl erkänt, men de två som varit anställda av folkpartiet hävdar själva att de varit oskyldiga” säger han till DN. Och vi känner alla de socialliberala vindarna vina.

Fortsätt så, Lars. Och fälls folkpartisterna så vet vi vad de har att vänta. Några veckor på en segelbåt i västindien är nog precis vad som behövs för att ge dessa stackars missanpassade brottsling en chans att komma tillbaka in i samhället.

Andra bloggar om: folkpartiet, dataintrång. Lars Leijonborg, snällism och annat intressant

Moderaterna; sovjetkommunister eller bara överklass?

En hetsig debatt är under uppsegling med anledning av moderaternas pr-mässiga genidrag (sort of…) att utlysa en tävlig om vem som är årets arbetare. Vattendelaren är frågan hur de nya moderaternas briljanta kampanjidé ska förstås.

Å ena sidan har vi då sovjetkommunistfalangen. Hit kan vi räkna aftonbladets Peder Kadhammar. Hans poäng är lite att moderaternas kampanj luktar traditionell sovjetkommunism.

Och så har vi den andra falangen, där jag själv ingår tillsammans med exempelvis Maryam Yazdanfar. Som menar att kampanjen är ett utryck för gammal hederlig överklassmentalitet kombinerat med amerikanskt McDonaldsmanagementtänkande.

Alltså. Sovjet eller vulgo-USA? Partipampar eller överklass? Jag lämnar ordet fritt.

Andra bloggar om: Littorin, moderaterna, årets arbetare, politik och annat intressant.

Även politiken har sina fina stunder

Med risk för att låta bitter, eller till och med som en dålig förlorare. Men mitt i allt elände fanns det faktiskt en del ljuspunkter när Stockholms läns landstingsfullmäktige i dag sammanträdde för att diskutera bokslut och ny politisk organisation.

Som när Dag Larsson frågade Filippa Reinfeldt varför det inte blir någon ytterligare helikopter i skärgården utan bara en utredning om det eventuella behovet av densamma. Trots att borgarna under flera år i opposition skrikit sig hesa över detta hot mot skärgårdsbornas liv och lem försöker de nu i majoritet snarast slinka undan frågan och dämpar både retorik och politik betänkligt.

Eller när Lasse Dahlberg pressade trafiklandstingsrådet Christer G Wennerholm på huruvida han tänkte agera mot regeringens stockholmsfientliga förslag att inte låta pengarna från trängselskatterna gå tillbaka till kollektivtrafiken. Wennerholms krumbuktande som stundtals tog sig närmast akrobatiska uttryck gav tyvärr vid handen en tydlig slutsats; när makthavarna i Rosenbad säger ”hoppa” frågar landstingsledningen på Hantverkargatan ”hur högt?”

Och visst - det är elände. Dåligt för Stockholmarna. Egentligen borde man vara arg och upprörd över hur vallöften sviks och den politiska retoriken ändras över en natt. Men det är inte utan ett litet, litet mått av skadeglädje jag inser att detta åtminstone kommer att ge oss i oppositionen rikliga tillfällen att jaga alliansen i talarstolen.

Det är långt till nästa val. Vi socialdemokrater har också en ordentlig hemläxa att göra. Men en sådan här dag kan man åtminstone glädjas åt en sak. Det kan inte vara så kul att vara moderat, heller…

Andra bloggar om: politik, landsting, stockholm, skadeglädje och annat intressant

Vänster – framåt

Via Marta Axner får jag kunskap om broderskaparen Peter Weideruds recept för hur socialdemokratin ska röra sig. Han menar att vi måste lämna den förödande konflikten mellan vänster/bevara – höger/förnya bakom oss, och istället röra oss – som han säger – vänster/framåt.

Och jag kan inte annat än hålla med. I detta ligger en kritik av både socialdemokratiska så kallade förnyare och traditionalister. Förnyarna, för att de faktiskt har gjort det lite för lätt för sig när de anammat en borgerlig världsbild och borgerliga politiska lösningar, och traditionalisterna, för att de faktiskt blivit för konservativt tillbakablickande.

Hur ser då en vänster/framåt strategi ut? Vilka frågor ligger i fokus? Mitt spontana svar är att den måste bygga runt axeln arbete-jämlikhet-miljö. Arbetslinjen återupprättas, och det handlar om det goda arbetet. En socialdemokratisk regering måste vidare vara en garant för minskade klyftor och minskat utanförskap. Och den ekologiska hållbarheten kan inte annat än vara en självklar politisk grundplåt.

Det är en politik för människor som vill jobba och göra rätt för sig men som inte okritiskt accepterar allting arbetsgivaren tar sig för, som tycker att vi ska ta hand om varandra och att samhället ska vara solidariskt och som förstår vilka ekologiska utmaningar vi som planet står inför. Helt enkelt en politik för vanligt folk. Jag tror den går att få stöd för.

Samtidigt. Det är lätt att säga tulipanaros. Men Peter Weideruds perspektiv utgör åtminstone en spännande utgångspunkt för att sedan kunna mejsla fram konkreta politiska förslag och idéer.

Andra bloggar om: socialdemokrati, förnyelse, framtidsdebatt, politik och annat intressant.

Flitigaste arbetaren får luncha med ”Totto”

Nu är det inta bara Burger King som utser veckans arbetare. Även regeringspartiet vill hedra mannen på golvet och moderaterna ska utse årets arbetare (jo, det är sant, läs själva här så får ni se).

Jobbar man tillräckligt hårt och flitigt ska man alltså hedras genom äran att få äta lunch med ingen mindre än arbetsmarknadsminister Sven-Otto ”Totto” Littorin. Och har man slängt in tillräckligt mycket obetald övertid kanhända det även kan vankas en liten punsch till desserten, vem vet?

Själv skulle jag vilja nominera den där fillipinskan, ni vet hon som bodde i källaren hos avgångne moderate handelsministern. Och istället för lunch tycker jag att hon borde få avtalsenlig lön och inbetalda sociala avgifter, retroaktivt.

Ärligt talat. Ur ren kommunikationssynpunkt slår det här presskonferensen om tsunamibanden i kategorin politisk idioti. Hur de här tomtarna kunde komma i besittning av regeringsmakten framstår som alltmer av ett mysterium. Sånt här kan få en snäll medelklasskille som undertecknad att bubbla av klasshat.

Andra bloggar om: moderaterna, politik, Sven Otto Littorin, årets arbetare, kampanjer, överklassfasoner och annat intressant.

Sushi och yuppienallar

Jag är så gammal att jag minns varför en mobiltelefon kallas för en yuppienalle. Det glada 80-talet, när kostymklädda Gordon Gekko wannabes använde tegelstensstora hundbenstelefoner som någon sorts klassmarkör. Så är det ju inte längre. Det är inte överklassen Björklund vill åt när han kastar ut mobiltelefonerna från förortens klassrum.

När ekonomin vände i slutet på 90-talet bodde jag i Högalid på södermalm. Jag minns då hur jag rent fysiskt upplevde områdets gentrifiering. Det var som om innerstaden liksom vällde ner längs Hornsgatan och förvandlade knivsöder till trendsöder. Det tydligaste tecknet på det var när pilsnerhaken slog igen och ersattes med minimalistiska sushirestauranger. För sushi var som tidigare mobiltelefonen; bara de rika och trendiga kunde väl tänka sig att betala fruktansvärda överpriser för att få luncha på lite ris och några små bitar rå fisk.

Idag börjar sushirestaurangerna tävla med pizzeriorna i förorternas centrum. En av de bästa ligger för övrigt i Hässelby gård (gå till vänster från tunnelbanan, du ser den direkt). Att slänga i sig lite misosoppa före maten är (nästan) lika naturligt som att kalasa på oljeindränkt vitkålssallad.

Och vem vet? Snart kanske HM börjar skräddarsy kostymer. Att flyga till New York går redan på tretusen spänn – hur länge innan samma sak händer med Buenos aires? Och jag såg att man redan nu kan köpa handplockat vitt te i påse i en närbutik nära dig.

Och så sitter överklassen där; mumsar husmanskost och längtar ut till skogen och älgjakten. Medans vi hänger ute i förorterna och drömmer om att åka till Tokyo. Och om vi bara blundar tillräckligt hårt kanske vi till och med kan lura i oss själva att något egentligen har hänt.

Andra bloggar om: klass, trender, sushi, mobiltelefon, medelklass, förorter

Intressant?

Det här borde jag ha gjort för länge sedan

Ärligt talat, min frånvaro från bloggosfären har varat alltför länge. Men det verkar vara med bloggande som med motion – när man väl lagt av en period så blir det ruskigt svårt att sätta igång igen. Jag sitter där framför datorn, kollar in mina prenumerationer på bloglines, skannar av intressant.se – och så blir det inget mer. Ungefär som när man sitter med jympaskorna i handen och funderar på om det inte vore dags att återvända till det där joggingspåret någon gång.

Men nåväl. Nu är jag tillbaka. Och tänkte börja med att skriva några ord om nya Bondfilmen.

Se den. Den är bra.

Sådär. Nu var det gjort. Och se; redan börjar andra idéer på postningar dyka upp i huvudet. Om regeringens vedervärdiga klasspolitik. Om det dubbla sveket i trängselskattefrågan. Om behovet av förnyelse i socialdemokratin. Om varför killen (eller tjejen) som uppfann nappen borde få Nobels fredspris och varför det är en skandal att så redan inte har skett.

Huka er gubbar. Nu laddar han om. Pingat på intressant och allt.


Andra bloggar om: bloggande, bloggosfären, jogging, james bond, casino royale, politik