Jag vet att det är lite fjantigt, men jag blir ibland löjligt provocerad av en del akademiska mer-vänster-än-du-någonsin-kan-säga typer. Framförallt sådana som har jobbat några år efter gymnasiet (vem har inte det?) och tycker att det ger dem anledning att för all framtid vältra sig i sin egen arbetarklassidentitet (förmodligen kommer de att fortsätta vältra sig efter avslutat utbildning när de sitter där med något välbetalt tjänstemannajobb och när fredagsfyllan sätter in kunna fortsätta beklaga sig över hur åt helvete allting gått eftersom såssarna svikit arbetarklassen och ingen GÖR något nuförtiden.)
Missförstå mig inte; jag har inget mot studenter, jag har inget mot radikala människor, jag har absolut inget mot radikala studenter. Vad jag har något emot är slentrianmässigt sossehatande vänsterkonspiratoriska klasskampsromantiserande jag-vet-bättre-än-du studenter.
Men, som sagt. Det är lite fjantigt av mig. Så jag ska försöka sätta på mig snällglasögonen. Och nästa gång jag släntrar förbi café sexan lovar jag att bjuda första bästa klasskämpe jag stöter på på en kopp kaffe. Så kan vi sitta och prata gamla sommarjobbsminnen om prata om hur det är att vara ARBETARE i landet Sverige och drömma om den framtida KAMPEN…
PS; jo, det inlägg som fick mig att skippa frukosten idag och istället skriva detta inlägg var det här. Med detta inte sagt att författaren skulle representera vad jag beskriver ovan, alls inte. Men det fick liksom tankarna att börja rulla och mig att dra mig till minnes ett antal människor jag tidigare mött….DS
Andra bloggar om: klasskamp, medelklassradikalitet, studenter, politik och annat intressant
Nu har du öppnat Pandoras ask Johan. Jag ser fram emot att få ta del av den bronto-diskussion om klasskampen, sossarnas stora svek och lenins kampmetoder som lär följa av detta inlägg. Gärna kryddat med lite imperietreferenser. Mums!
SvaraRaderaSven Elander: Eller så diskuterar vi helt enkelt hur vi kan backa upp de kämpande arbetarna i Skåne. Är du och Johan intresserade av sådana konflikter?
SvaraRaderaOlle, jag är absolut intresserad av den konflikten och jag tycker att SAC i många fall agerar på ett vettigt sätt även om jag inte är insatt i just denna konflikt. Jag håller också med dig om att den svenska fackföreningsrörelsen skulle tjäna på att närma sig de sociala rörelserna i högre utsträckning, det är exempelvis synd att LO ägnat så lite uppmärksamhet åt de sociala forumen både i Sverige och internationellt. Men jag ser också att det går framåt, jag har exempelvis genom attac engagerat mig i nätverk för gemensam välfärd: http://www.gemensamvalfard.se där flera LO-förbund deltar tillsammans med miljörörelser och handikapprörelser.
SvaraRaderaDäremot tror jag inte att lösningen på samhällets alla problem är att vänstern måste återgå till en traditionell klasskampsretorik.
Sven: Att återvända till klasskonflikten som politikens kärna är inte samma sak som att "återgå till traditionell klasskampsretorik", det om något borde väl framgå av Olles inlägg på hans egen blogg.
SvaraRaderaOlle snackar mindre samförstånd med den part som sliter ut oss, som behandlar oss som fän, som höjer vår arbetstakt och tvingar oss att tänka på jobbet all vår vakna tid tills vi är för trötta för att göra något annat.
Han talar om mer konflikt med den parten, inte mer retorik om konflikt. Det är skillnad.
Sven Elander: Vad är då "klassisk klasskampsretorik" och vem är det som kommer med den? Det enda jag försöker peka på är att klassen inte sett ut som den gjort, och är inte längre kompatibel med SAPs organisering.
SvaraRaderaSAP lär sig inte av sig själva att de måste ändra i sin organisation för att inte tappa sin bas. På 70-talet, när produktionen å ena sidan svängde in i enorma massarbeten, å andra sidan skapade en välfärd, så skapade det en klassituation som inte var kompatibel med sossarnas gamla saltsjöbadsavtal. Andra vänstergrupper, som t.e.x kfml(r) (som ett tag hade större 1 majtåg än SAP i gbg) tog vid där inte sossarnas organisationsformer räckte. Det tvingade fram nya arbetsformer och nya klasskompromisser, såsom Lagen om anställningsskydd.
Är det några som utgår från en klassisk (återigen, vad är det) klasskampsretorik så är det väl Sossepamparna som utgår från att de är Arbetarrörelsen - medan arbetarklassen kämpar på helt andra arenor än dem.
Jag tycker att det är lite otrevligt med folk som har "skådat ljuset".
SvaraRaderaIdeologin är en teoretisk konstruktion, som bör tjäna som kompass när man navigerar i verligheten.
(Med undantag för konservatismen, som mera verkar vara en ett förhållningssätt till verkligheten.)
Vad är problemet med att personer anser sig ha rätt? Det är ju trots allt ett kriterie för att ta ställning för och emot något överhuvud taget.
SvaraRaderaProblemet är inte att folk anser sig ha rätt, problemet är att folk anser att de är de enda som har rätt.
SvaraRadera"På 70-talet, när produktionen å ena sidan svängde in i enorma massarbeten, å andra sidan skapade en välfärd, så skapade det en klassituation som inte var kompatibel med sossarnas gamla saltsjöbadsavtal. Andra vänstergrupper, som t.e.x kfml(r) (som ett tag hade större 1 majtåg än SAP i gbg) tog vid där inte sossarnas organisationsformer räckte. Det tvingade fram nya arbetsformer och nya klasskompromisser, såsom Lagen om anställningsskydd."
SvaraRaderaHaha. Ja det var ett kul påstående.
Fast det var väl ändå LO som slöt Saltsjöbadsavtalet och inte "sossarna". Fast det kanske är samma sak i din värld?
Och det var väl ändå LO som som drev fram LAS i den alldeles för sena uppgörelsen med 1906 års så kallade Decemberkompromiss.
Det är skillnad på att tro att man har rätt och veta att man har rätt. Man bör alltid vara öppen för möjligheten att man faktiskt kan ha fel.
SvaraRaderaMin egen erfarenhet av att ha politisk fel är att det oftast beror på två saker.
1. Felaktiga bakgrundsfakta som har lett till en felaktig uppfattning.
2. Logikfel. Fel slutsats dragen utifrån tillgängliga fakta.
Den som "skådat ljuset" har ofta fått uppfattningen att alla andra är indoktrinerade eller oupplysta eller att det ligger någon konspiration bakom. Då är man oftast inte särskilt öppen för att förändra sin uppfattning.
Jag tror att anledningen till att den här typen av inlägg finns är att sossarna är rädda eftersom de märkar att initiativet till fler konflikter händer utanför deras kontroll och att de därigenom tappar mycket av sin tidigare makt. Särskilt när förbund som SAC vinner mark på att skapa konflikt istället för samförstånd.
SvaraRaderaOm man khar kommit fram till något så anser man väl att det är rätt, något annat vore ju skitdumt eller en vantolkning av postmodernism.
Per Hagwall,"Problemet är inte att folk anser sig ha rätt, problemet är att folk anser att de är de enda som har rätt."
SvaraRaderaVa? Och du menar att skillnaden ligger vart?
Kämpa på Sjölander, men inse att radikalist-debatten aldrig kan ta slut.
SvaraRadera/En av dessa med arbetarbakgrund på Universitetet.
Att vara radikal är att gå till roten (radix är latin för rot). Ändå är det ibland så påtagligt att många av de som kallar sig radikaler fångas av femörespolitik och symbolfrågor. Det spontana engagemanget i en stor demonstration ger ett skenbart intryck av kraftfullhet. Men det medvetna engagemanget i demokratiska arbetsformer är kanske gråare men i längden ofta långt mer revolutionärt.
SvaraRaderaHerregud vilken hets det var här då!
SvaraRaderaJag har påtalat ett par grejer:
1. arbetarklassen ser inte ut som LO tror att den ser ut att den gör, det syns b l a på att det förekommer konkreta kamper som är helt frikopplade från den klassiska arbetarrörelsen.
2. Socialdemokratin är mer inriktade på valet 2010 än på vad deras medlemsbas utsätts för.
3. Stora delar av arbetarklassen får inget som helst skydd från LO, och dessa växer för varje dag.
Jag har för att inte verka bitter eller trångsynt exepmlifierat vilka kamper som sker utanför SAPs kontroll - och att det faktiskt sker rena arbetarsegrar i alliansens Sverige. Jag har även osekteristiskt hälsat socialdemokraterna välkomna till den kampen om de skulle vara intresserade.
Detta har tolkats som att jag är en pårökt ungkommunist som skriker paroller som inte har något med verkligheten att göra.
Vilka är det egentligen som är trångsynta glappkäftar utan särskilt mycket öppensinnig praktik att erbjuda?