Att vinna medelklassen utan att förlora arbetareklassen

Ibland uppstår en mer eller mindre förvirrad diskussion inom (och även stundtals, utom) socialdemokratin om huruvida partiet för att komma tillbaka måste bli mer medelklassanpassat eller inte. Jag tycker detta är ett mycket märkligt sätt att se på saken.

Till att börja med så kan jag inte förstå hur någon kan tycka det är fel i sig om någon överhuvudtaget – medelklass eller inte - skulle vilja rösta på (s). Det är väl rimligen alldeles utmärkt. (Att sedan själva begreppet är fruktansvärt luddigt och brett är en annan sak, som jag dock inte tar upp i detta inlägg.)

Istället tycker jag att vi måste dela upp frågan i två delar. Först, vad det är vi vill åstadkomma. Sedan, hur vi når dit. Mitt svar på den första frågan blir då ett jämlikt samhälle. På den andra genom demokratiska val, det vill säga med stöd av stora delar av befolkningen. Och redan här har vi kommit en bra bit på vägen.

För att komma tillbaka 2010 måste socialdemokratin alltså konstruera, formulera och gå till val på en politik som faktiskt ökar jämlikheten, men som också finner stöd hos en majoritet av folket. Det vill säga även hos stora delar av den så kallade medelklassen.

Problemet blir här i de fall det uppstår målkonflikter. Det vill säga om vi för att vinna medelklassen måste gå till val på förslag som faktiskt minskar jämlikheten, eller vilket kanske är troligare, inte vågar gå fram med förslag som ökar jämlikheten eftersom de riskerar skrämma bort viktiga marginalväljare. Och detta kan tyckas som ett stort och svårlösligt dilemma.

Men jag tror handen på hjärtat inte problemet i praktiken är särskilt svårbemästrat. Till att börja med för att det inom breda befolkningslager finns en stor acceptans för att ett jämlikt samhälle är bra för alla. Vidare för att det finns en stor intressegemenskap runt många av de huvudsakliga instrumenten för jämlikhet vi har – de olika socialförsäkringssystemen, den gemensamma sektorn, kollektivavtal, en aktiv sysselsättningspolitik etc. Problemet är väl snarare att få dessa system att fungera som det är tänkt, inte att folk är emot dem i grunden.

Att socialdemokratin skulle vara medelklassfientlig är en nidbild som partiets politiska motståndare försöker kleta på oss. Kan vi göra upp med denna nidbild är det bara bra. Men om vi däremot talar om att göra upp med grundläggande ambitioner på jämlikhetsområdet för att kunna locka till oss nya väljargrupper, då är åtminstone inte jag med längre.

Moderaterna vann inte valet på en kritik mot den svenska jämlikheten, snarare tvärtom. Det var kritik av utanförskap och klyftor som ledde till regeringsskiftet. Socialdemokratins uppgift blir därför att få breda lager att sluta upp mot en politik som gör vad borgarna pratar om; minskar orättvisorna i Sverige. Svårare än så behöver det inte vara.

Andra bloggar om: politik, socialdemokrati, medelklass, strategi, jämlikhet, arbetarklass, klyftor och annat intressant.