Det finns människor som tror att världen är uppdelad i dels de ”politisk korrekta”, dels de som vågar se saker som de är. För dessa människor är säkert Annica Dahlström en sorts ikon. Den kontroversiella nervcellsforskaren säger nämligen precis vad de vill höra; kvinnor och män är så biologiskt olika att mycket av de jämställdhetsambitioner vi har faktiskt är inte bara onaturliga, utan rent av skadliga – exempelvis fick hon häromsistens stora rubriker när hon hävdade att män inte var lämpade att ta hand om små barn.
Om Annica Dahlström var politiker vore det nu en sak. Men se det är hon inte. Annica Dahlström ägnar sig inte åt värderingar – det får de ”politiskt korrekta” göra. Nej, vad hon gör är att hon presenterar fakta. Vetenskap. Hon står upp som ett förnuftets ljus i den genompolitiserade offentligheten.
Ja, enligt henne själv alltså. Och så vill säkert hennes stödtrupper också se det. Men nu har det hänt som inte fick hända. Någon har granskat vetenskapligheten i Dahlströms teser. Och kommit fram till att de inte håller. Alls, faktiskt.
På DN-debatt levererade en kvartett göteborgsläkare nämligen i morse en drapa som fullkomligt tar heder och ära av vetenskapligheten i många av Annica Dahlströms teser. Hon har, helt enkelt, fel. Eller åtminstone inte rätt. Vetenskap är det hursomhelst inte fråga om.
Som pappaledig småbarnsförälder känns detta naturligtvis skönt. Det är åtminstone inte ställt utom all tvivel att det är skadligt för min dotter att jag tar hand om henne. Som engagerad i den svenska jämställdhetsdebatten känns det nästan ännu bättre. Åtminstone en av de slöjor av vetenskaplighet våra antifeminister döljer sig under torde nu vara sönderriven .
Men mest känns det faktiskt bara skönt. Där fick hon, liksom. Kanske inte de ädlaste av känslor, men ni vet vad de säger om den enda sanna glädjen…
Men ta inte mig på orden, läs artikeln istället. Och för en mer koncentrerad men ack så på pricken kommentar, kolla in Rebellabloggen här. Kolla också in andra bloggar om: Annica Dahlström, politiskt korrekthet, feminism, jämställdhet, vetenskaplighet, skitsknack och annat intressant
Jag har nu läst artikeln och finner att den är helt fri från referenser men däremot full av felaktigheter och inkonsekvenser.
SvaraRaderaAtt den dessutom är skriven och underteckad av en representant för F! (nyexad läkare, very forskning det) gör att man bara av den anledningen borde vara försiktig med att tala om att artikeln "tar heder och ära Dahlströms vetenskaplighet".
Det borde räcka med denna halmgubbe ur F!-artikeln:
"Annica Dahlström hänvisar ofta till studier av råttor. Men till och med råtthannar utvecklar ett omvårdande beteende om de exponeras för nyfödda råttungar, faktiskt lika bra som honor som inte själva fött ungar."
Johan, ser du inget märkligt med citatet? (ledtråd : inte fött)
Att Dahlström säger att kvinnor har mer "omhändertagande hormon" än vad vi män har betyder inte att du och jag blir dåliga spädbarnspappor eller att du skall känna skuld för att du är pappaledig. Dahlström är mycket öppen för variationer.
Vad DN-artikeln däremot med all tydlighet visar är att den är extremt tendentiös och en produkt av ideologi: F!s!
Johan
SvaraRaderaÄmnet har tagits upp på ett flertal ställen i blogsfären.
DN-debattartikeln var ett ganska löst huggskott, förvissa riktat mot Annica Dahlstrom, men utan någon riktig träffbild.
Några (få?) vänsterbloggare har utrupat: Aha! Äntligen fick vi vetenskapligt 'bekräftat' att det vi tror på bekräftats'
Men i sak har inget förändrats, den politiskt laddade retoriken har levererat ytterligare varmluft och käftsmällar som landar i tomma intet.
Och ingen har någonsin sagt att du är en sämre man eller, bara sämre 'man' för att du tar hand om din dotter. Gläd dig åt det (och undivik att försöka lära dig något om verklig kunskap via kvällspressen eller debattartiklar eller ens från journalister öht som inte besitter specialistkompetens)