Varje gång jag hör svenskar förnumstigt skrocka över korkade amerikaner som inte ens vet var Tyskland ligger på en Europakarta, frågar jag mig själv hur många svenskar som skulle kunna pricka in Tennessee eller South Carolina på en bild över Nordamerika. För så är det; det finns ett orättfärdigt förakt mot amerikaner i Sverige, Europa och världen.
Statsvetaren Andy Markovits har därför någonting att studera när han ger sig på ämnet antiamerikanism, vilket Svenska dagbladet skriver om (se mer här). Jag har själv inte läst Markovits bok, men jag tycker frågeställningen är intressant. Inte minst människor på min politiska halva av fältet tenderar ibland att ganska tanklöst falla in i fördomsfulla schabloniseringar när det gäller just det stora landet i väster.
Missförstå mig nu inte; jag känner ingen större värme inför USA:s utrikespolitik. Men vi måste faktiskt kunna förmå skilja på kritik mot en viss regim, och kritik mot ett helt folk och en kultur. (En kultur som jag dessutom hyser en viss förtjusning inför.)
Samma problem som var har när det gäller antiamerikanismen, samma problem har vi naturligtvis när det gäller Mellanösternkonflikten och Israel. Saken är naturligtvis också den att denna ihopkoppling inte bara används av kritiker av respektive regim. Även försvarare av såväl USA:s som Israels agerande kan ibland väldigt lätt förfalla till att kategorisera även rättmätig kritik som ett utfall av ren rasism.
Men åter till Markovits. Författarens poäng är enligt SvD att det visserligen är USA:s utrikespolitik under den nuvarande administrationen som provocerat fram det ökade USA-hatet, men att detta hat egentligen bara är ett uttryck för gamla fördomar som sedan länge grasserat i Västeuropa.
Huruvida han lyckas belägga denna tes eller inte får man nog gå till själva verket för att avgöra. Och den finns visst att köpa. Så det är väl bara att rusa iväg och göra det. Om vädret fortsätter som det är just nu är inte jag den som bangar lite trevlig statsvetenskap över en kopp kaffe på balkongen. Och detta är en viktig diskussion för vänstern att ta, egentligen oavsett var vi sedan landar i värderingen av det ena eller andra debattinlägget.
UPPDATERING: det är naturligtvis professor Kim Salomon som skrivit svenskans understreckare. Det borde jag ha nämnt. SLUT PÅ UPPDATERING
Andra bloggar om: usa, antiamerikanism, utrikespolitik, israel, politik, Andy Markovits och annat intressant
Umm... it's actually spelled Tennessee, which I guess proves your point about Swedes not being able to find it on a map. Unless they are country music fans, of course!
SvaraRaderaHe he, tack för påpekandet och ändrat. Verkar dock som om det faktiskt stavas med min ursprungsstavning (med ett e på slutet) på svenska - åtminstone stavas det så i min kartbok (försökte googla lite, och kollade SAOL för att få någon klarhet men gick tyvärr bet. Om det är någon som vet hur det ligger till får ni gärna dela med er av den kunskapen.)
SvaraRaderaMen va fan, vi kör på amerikanska här så blir alla glada och nöjda. Tennessee it is.
... ja, det kan ju oxå vara så att min kartbok (och därmed jag) helt enkelt stavat fel. Förvisso ;-)
SvaraRadera" ibland väldigt lätt"
SvaraRaderaLite av en motsättning där, "ibland" eller "väldigt lätt" ?
öhum, nu förstår jag inte riktigt hur du menar. Jag skulle kunna skrivit att "det händer till och från att vissa personer utan att det krävs särskilt mycket...osv". Tydligare så?
SvaraRaderaBra inlägg. Man kan inte överkomma fördomar förrän man har identifierat dem.
SvaraRaderaProblemet är väl snarare att frågar du medelamerikanen så är det ganska stor risk att inte han vet heller. Och när det gäller saker som gäller utlandet så är dom oftast extremt okunniga. Har hört det mesta som att europa är ett land och att sverige är en delstat i usa.
SvaraRaderaÄr det inte trots allt lite skillnad på att peka ut delstater och att peka ut länder?
SvaraRaderaOm någon skulle be mig peka ut Niedersachsen eller NordRhein-Westfalen i Tyskland hade jag fått problem, men om någon ber mig peka ut Bhutan på en världskarta är det hur lugnt som helst.
Det gjordes en undersökning 2006 där hälften av de unga amerikanerna inte kunde peka ut New York på kartan.
Den svenska allmänbildningen är inte bättre än den amerikanska. Däremot kan svenskar och amerikaner lite olika saker. Men detta faktum tas alltid till intäkt för att "amerikanarna" är sällsynt outbildade, egocentriska och korkade fettberg.
SvaraRaderaDet är samma fenomen som Kim pekar på, dvs att förhärliga sig själv genom att utmåla andra som underlägsna, gärna under förespegling att man bara vill gott.
Det är nog bättre att vi ser amerikansk kultur som berikande, istället för destruktiv kraft. Eller hur?
Bra Johan att du ser att även vänsterns glasögon är lite repiga.
Buddy Jesus sa: "Är det inte trots allt lite skillnad på att peka ut delstater och att peka ut länder?"
SvaraRaderaMöjligen. Men hur många svenskar tror du då kan peka ut Tchad, Kamerun eller Bangladesh?
Men såklart så menade jag ungefär det Olaus Petri uttrycker ovan, att "detta faktum (att svenskar och amerikaner tender att kunna lite olika saker, min anm) tas alltid till intäkt för att 'amerikanarna' är sällsynt outbildade, egocentriska och korkade fettberg."
Vilket är en fördom. Vilket är dumt. Särskilt när den paras med politiken.
Under många år förvånade det mig hur många amerikaner som blandar ihop Schweitz och Sverige, tom välutbildade amerikaner. Inte längre. Utan den minsta ironiska ton frågar jag numera bara, "maybe you were thinking of Switzerland which sounds similar?" (who am I to think Sweden is so important that everyone has to know its capital ain't Oslo, typ?)
SvaraRaderaDet slår mig att min egen attityd har förändrats; jag är mer tolerant och mer självkritisk inför mina egna tillkortahavanden.
Och det upphör aldrig att göra mig förbannad över att jag aldrig kan vara alldeles säker på var Belgrad och Bucharest ligger, var Ghana och Guyana ligger och hur alla Afrikas länder ligger i förhållande till varandra. Delstaternas ömsesidiga förhållande kan jag ganska bra men kan som alla amerikaner slå upp saker om jag behöver.
Men det förvånar mig varje gång en amerikansk unge kan rabbla upp alla presidenter i ordningsföljd. (händer inte ofta då rabblande som inlärningsteknik inte brukas mycker over here)
Skillnaden är att ber du en svensk att peka ut ett land så kanske dom inte vet exakt var det är. Men dom brukar i dom flesta fall åtminstone veta vilken världsdel som det är. Frågar du en amerikan så är det inte säkert att dom kan det. Det är inte säkert att dom ens kan peka ut om det är norra eller södra halvklotet.
SvaraRaderaSedan så är dom smärtsamt okunniga om utriksepolitiken. Och då speciellt allt elände som dom orsakat.
Rolle, det där är fria fantasier från din sida. Frågar du gemene man i Sverige kommer du att märka att geografikunskaperna är synnerligen bristfälliga även på världsdelsbasis.
SvaraRaderaLyssna på "Ring så spelar vi" så kan du nyansera dina fördomar något.
Samma sak gäller för utrikespolitiken.
Rolle, för mig är det smärtsamt att se hur ignoranta svenskar kan vara om Sveriges utrikespolitiska ageranden. Hur mycket elände har Sverige deltagit i att sprida, aningslöst, kriminellt eller bara naivt?
SvaraRaderaAtt veta i vilken världsdel en terrorgrupp huserar blir meningslöst om man inte fattar att mordbombningar är fel.
Andra länder har också begått fel. Men det ursäktar inte.
Ett annat roligt lackmustest är att fråga ett antal slumpmässigt utvalda vuxna svenskar och be dom beskriva 'hurdant Amerika är, och amerikanen'
SvaraRaderaDå får man en god uppfattning om hur okunniga och ignoranta svenskar är i frågan. Det roliga är att de flesta är helt oförstående infår detta. I få länder har jag hört lika tvärsäkra (floskel-) uttalanden om 'sådan är amerikanen' från folk med utbildning.
Kul att Johan S hamnar rätt här ..